Hästaveln går framåt, satsningarna på sporten blir större och fler ryttare har höga ambitioner nu mer än någonsin. I detta inlägg belyser jag sadelns påverkan och inverkan samt behovet av ett ökat ansvar om kunskap hos ryttaren.
Efter föregående helg och utbildning inom VBR började jag ifrågasätta nya punkter inom vår ryttarutveckling och hästarnas hållbarhet. HÅLLBARHET. Känn på ordet lite, förstå att vi står i förändringens tid gällande avel, målsättningar, prestationer och ambitioner. Vi är ensam ansvariga för kunskapen som krävs för att möta denna förändring.
Jag kastades in i djungeln av sadlar tillsammans med min högst älskade Skilla. I ärlighetens namn vet jag inte hur många olika sadelutprovare jag brände av för att hitta något som passade henne. Ett helt gäng nitar, ett gäng byten innan vi hittade två sadlar som fungerade – baserat på hennes tycke och smak. Idag, skulle jag väga in så många fler delar än jag gjorde då.
När man vänder sig till en sadelprovare eller sadelmakare tänker man ”jag är ansvarsfull och tar hjälp” och absolut – kunskap om sadeln och hästens rygg (vinklar, grader och lutning) är dess proffession med en grundutbildning eller en mer gedigen utbildning i bagaget. Men då kommer vi till två till parametrar som är minst lika viktiga- biomekanik och ryttarens position / inverkan.
Utan det två sista parametrarna med i ekvationen är risken för minskad hållbarhet överhängande.
Vid utprovning av sadel, fundera på följande:
- Hästens exteriör, användningsområde och förutsättningar
- Biomekanik – hästen i rörelse
- Ryttarens position / behov.
- Studera hästen från marken, hur rör den sig utan ryttare. Höger roterad eller vänsterroterad
- Vilka avvikelser måste vi ta hänsyn till (vinklar, muskulatur, asymmetrier samt form på hästens kropp). – Asymmetrier bör väcka frågan varför hästen är osymmetrisk och ojämn i sin muskulatur. Finns förutsättningarna i den utrustning hästen har samt det arbete den utför för att bli symmetrisk.
- Ryttaren – hur är denne exteriört utformad. Förutsättningar, avvikelser, asymmetrier och hur placerar vi ryttarens bäcken neutralt. – Ta reda på hur ryttaren bör sitta för att hamna i balans, gör en sitsoptimering.
När dessa tre punkter är avklarade kan vi titta på förutsättningarna för en lämplig sadel. Kanske är den du har lämplig med mindre justeringar för häst eller ryttare. Om inte, vad avviker.
Hästen ska kunna röra sig obehindrat av sadelns placering. Med det sagt menar jag att utrymme för musklerna att förflytta sig, aktiveras, kontraheras och extraheras. Sadeln måste alltså vara tillräckligt bred för att ge plats utan att placera tryck på skelettet eller andra känsliga delar. I rörelse ska sadeln ”ligga still” utan att förhindra rörelse.
Tänk på att en asymmetrisk häst behöver plats att jämna ut sina obalanser utan att skapa onödigt tryck på den ”större sidan”. Är hästen extremt osymmetrisk kanske arbete från mark / barbacka är ett alternativ innan en lämpligare sadel provas ut.
Ryttaren, den punkt som i de flesta fall får lite eller ingen uppmärksamhet vid en sadelutprovning. Forskningen har verkligen tagit enorma kliv på denna front, hur ryttaren bör vara placerad i sadel för att på bästa sätt inverka och påverka hästens biomekanik uppsuttet minimalt.
I många fall krävs riktigt nörderi för att en sadelutprovning ska bli optimal, hållbar även på lång sikt. En utprovare som ser individen i sadeln, hur denna ryttare är byggd, vilka förutsättningar finns och hur kan vi på bästa tänkbara sätt placera ryttaren i ett neutralt läge ökar förutsättningarna för hållbarhetn hos hästen. Med neutralt läge menar jag energisnålt, avspänt och i balans över hästens rörelsecentrum.
Lodrät sits är vi hjärntvättade med sedan barnsben. ”Huvud, axel höft och häl”. Om ni suger på den uppbyggnaden och lyfter det mot ”känn sittbenen, sitt tungt i sadeln” – går det ihop?
Svaret är nej. Ska en optimal sits ovanför rörelsecentrum av hästen appliceras måste tyngdpunkten generellt flyttas fram, kontakt med pubisbenet måste upprättas. Klyksits är något som börjar användas för att få rätt illustration till positionen, eller i folkmun ”klädnypan”.
Dressyrsitsen där ryttaren sitter tungt i sadeln, överskänkeln något framskjuten, axlana bakom lodplan och kanske en flaxande skänkel eller en spänd underskänkel – hur påverkar det rörelsen i hästens kropp?
Hoppryttaren som sitter med skänkeln framskjuten till sadelgjordstaden som i språnget kastar överlivet framåt och inte allt för ovanligt får en extraknuff i landningen innan denna rätar på sig för att styra på nästa hinder.
Inte allt för ovanligt att bilder som fotograferats bakifrån / framifrån skiljer höger och vänster skänkeln enormt i höjd. Eller att ryttaren ”sitter på innersidan” vid ändring av rörelseriktning oberoende gren. HUR påverkar det balansen, rotationen, mekaniken och hållbarheten i våra hästar?
Bilderna är exempel på ryttare som placeras fel på grund av sin utrustning i kombination med vägledning.
Bild 2 påvisar också att ett skänkelläge för långt fram gör det svårt för ryttaren att ställa sig upp utan att balansera i tyglarna.
Under alla år jag arbetat som instruktör fokuserar man mycket på att rakrikta hästen, utan att först titta på ryttaren. Sitter ryttaren rakt på hästen utan att hamna till höger, vänster, bakom eller framför rörelsecentrum?
Vanliga kommentarer till ryttaren som jag gärna plockar bort
- – Svanka inte, sträck på dig
- – Trampa ner hälen / tårna ska peka framåt
- – Var följsam
Att säga till en ryttare att inte svanka är som att säga till en blind människa att ”titta riktigt noga” om vi förutsätter att ryttaren har rätt utrustning. HUR är personens bäcken utformat? Svank kanske är neutralt läge för ryttaren även när denne står på marken. Om så är fallet, måste vi tillåta en svank. Det som vore lämpligt att säga för att stärka ryttaren och behålla denna i position är att hitta centrering och kontakt med de inre bukmusklerna. Att sträcka på sig är lika luddigt som ”sunt förnuft”. Vad har personen för referenser? Är blå alltid samma blå nyans när du tänker på den själv som personen du säger blå till?
Trampa ner hälen – Varför då? Till vilken nytta och hur ska ryttaren hitta en balans i en position som är onaturlig och i många fall statisk. Bättre vore att påpeka en flexibel fotled med svikt och kontakt i stigbygeln baserad på trampdynans position. ”Tårna ska peka framåt” ännu en gång måste vi ta ryttarens exteriör i beaktning. Är ryttaren utåt roterad i sitt bäcken kommer paralella fötter vara extremt smärtsamt och helt forcerat. En sadel som tillåter en neutral vinkel i bäckenet kommer placera ryttaren neutralt med dennes förutsättningar även i skänkeln / foten. Att forcera foten till en överdriven flexion i fotleden kommer generera mer belastning eller felaktig belastning i knäled.
Var följsam. Smaka på meningen en stund. Om hästen har en kraftig rotation åt exempelvis höger och ryttaren är följsam åt höger enligt hästens rörelsemönster – kommer ryttaren och hästen då någonsin hitta en centrering och en symmetri? Tänk istället, var flexibel, centrerad och balanserad. Det ökar förutsättningarna för en symmetrisk, centrerad häst och balanserad häst.
Det är inte fel att ta hjälp av en sadelutprovare. I många fall extremt klokt. Fundera på hur mycket egen kunskap du har om dina förutsättningar, hästens biomekanik och arbetet hästen utför i vardagen för en långsiktigt hållbar häst. Det kanske behövs flera olika ”parter” för att hitta rätt utrustning till din häst? Fysioterapeut – ryttaren, sadelutprovare/sadelmakare – sadelns uppbyggnad och funktion, equiterapeut – hästens anatomi, rörelsemekanik och musklernas funktion.
Hittar du någon som har kunskap, utbildning, erfarenhet eller är riktigt nörd kanske det räcker jätte långt. Min önskan är bara – tänk på helheten. Att hitta en sadel är så mycket mer komplext än att bara hitta något som hästen ”gillar”, för så länge den inte pratar ett språk vi förstår utan missförstånd är detta relativt. Att byta sadel ofta kan uppfattas kostsamt, men att göra sin hemläxa, läsa på och låta de viktiga funktionerna samverka kommer generera en friskare, gladare häst, ryttare och förutsättning för framgång blir helt plötsligt möjlig.
– Ny kunskap och viljan att växa är den bästa present vi kan ge vår häst.
(Bilder är lånade)
