Här kommer 3 övningar som jag alltid presenterar för mina nya elever. Min uppmaning är att befintliga elever använder sig av dessa för att optimera sin placering och hitta en stabil neutral position utan spänningar och muskelkraft.
Har du testat ?
Pendeln, Musslan och Flaxen – alla inspirerade av VBR’s optimering av ryttarens placering.
Här kommer 2 övningar med varianter för att kontrollera liksidigheten och vad som händer när vi applicerar hävstång. Alla leder finns med vilket gör det svårare att kontrollera vart balansen eller rörelsen faktiskt spårar ur.
Första övningen blir ståendes på ett ben. Utgångsläget är tight och jag håller det lyfta benet mot kroppen. Håller jag höft och axlar jämnt eller har jag skruvat kroppen och tapplat balansen? Andra varianten står jag axelbrett och för benet bakom kroppen. Uppfattar ni det ena bättre än det andra och hur förhåller sig resten av kroppen?
Ryttarens knäled och fotled ska absorbera stötar och bibehållas stilla – men inte statiska. Under hela mitt liv har jag fått höra – trampa ner hälen, vinkla in tårna. Jag har alltid gjort så gott jag kunnat men det har alltid medfört spänning och smärta vilket tränare saknat förståelse för. Idag vet jag att det inte handlar om förståelse, utan begränsad kunskap.
Tittar vi på fotens placering ska den placeras med stöd under trampdynan i stigbygeln. Valet av stigbyglar har varit ett hett ämne under många år, visste ni att det inte finns några säkerhetstest utformade för att kvalitetssäkra hur säker stigbygeln faktiskt är i olika scenarion?
För att optimera ryttarens belastning i stigbygeln behöver vi först titta på hur ryttaren står och går på sina fötter. Har foten stöd i ett neutralt läge, pronerar ryttaren eller supinerar den? Om ni vanligtvis har inlägg i era vardagliga skor – använd även dem i rida ridstövlar eller ridskor för att hjälpa foten bibehålla en sund placering.
Nästa steg blir att titta på vart foten är placerad i stigbygeln. All forskning tyder på att foten ska placeras med den bredaste delen som stöd över stigbygelns platta. Det betyder alltså att vi minskar vinkeln i fotleden och förhindrar möjligheten att hälen ska sjunka djupt. Hur kan det då minska risken för skador?
Enkelt förklarat: Vi står och går på hela foten, tränar vi på gym, marklyfter vi med hela foten platt på underlaget eller hälen något upphöjd. Aldrig nedsänkt. Om vi struntar i vad vi vet om hur vi går står eller tränar och håller oss fast vid den gamla skolan om att hälen ska vara nedsänkt. Vad händer med belastningen i fotleden om balansen uteblir? Kanske landar din häst efter ett hinder i obalans, hoppar hastigt åt sidan eller snubblar? Leden belastas då i ett ytterläge utöver det vi redan tvingat den till. Skelett, senor eller mjukdelar får då absorbera hela belastningen. Klarar sig fotleden blir det nästa led som får ta smällen – knäet. Pressas hälen dessutom nedåt kommer underbenet föras framåt och ryttaren placeras på rumpan och ofta bakom hästens rörelsecentra.
Låt foten få stöd, låt leden slappna av och möjliggör en mjuk belastning och att leden får göra det den är skapt för – absorbera och fördela.
Åter till mina problem med utåtpekade fötter och belastning på utsidan av fotbladet placerad i en sadel jag inte rider i till vardags. Mina första tankar var att sätet var bekvämt, sadeln något bred men belastningen på foten obehaglig och så även vinkeln till mitt knä. Under utbildningen alternerade vi därför placeringen i sadeln. Jag fick möjlighet att ”padda upp” sätet, smalna av midjan och min position i foten förändrades helt. Helt plötsligt kunde jag hålla fötterna relativt rakt, hela foten fick stöd i stigbygeln och smärtpåverkan avtog. Tittar vi på individnivå faller mina fötter ut åt sidorna om jag sitter på golvet med raka ben. Jag får anstränga mig för att hålla dem raka och med muskelkraft och spänning fixera dem för att slippa att dem faller utåt. Vid ett knäböj begränsas min möjlighet i bottenläget om placeringen av fötterna är raka och parallella. Utgår jag däremot från en något utåtroterad position och något bredare, blir bottenläget avsevärt djupare.
I tidigare inlägg Lodrät sits eller vertikal sits pratade vi om ryttarens hand, ryttarens tyngdpunkt och ryttarens placering. Detta inlägg började med ryttarens fot, hur knyter vi då ihop säcken?
För att ta hästens om referens – i en bärig hållning är hästens blick framåt, bröstkorgen rest, ryggen sträckt bakåt och bakdelen agerar mothållande. Om vi placerar ryttaren korrekt men låter ryttaren titta nedåt – vad händer då med tyngdpunkt, rörelseriktning och möjlighet att centrera sina hjälper och bli en lätt ryggsäck att bära? Kan vi påverka en framtung häst genom att placera oss centrerat och i god hållning?
Jag börjar alltid med att korrigera ryttarens bröstkorg om denna blir framåtsjunken och blicken faller nedåt. Lyft bröstkorgen ! Visa ett vackert halsband, var stolt över din ridning! För det yngre eleverna brukar jag ibland uttrycka mig som att dem ska leta efter enhörningens horn. Ser du hornet?
Att optimera och utveckla ryttarens sits tar tid, det krävs viss finess, mycket träning och en förståelse att ridning ska inte – när den är som bäst leda till smärta. Ta hjälp av någon som förstår hur människans kropp fungerar, hur du optimerar rörelse och hur du möjliggör det du kanske älskar mest – utan att betala ett högt pris i din kropp.
Om du går och står i god hållning, ökar du chansen att även rida med god hållning. Avspänt, högtidligt och fokuserat kan du stärka dig för att optimera hästens rörelse, välbefinnande och på så vis även dess hållbarhet. Studier visar att ryttare som aktivt arbetar med sin egen fysik även möjliggör rörelse i hästen, minskar risken för hältor eller rörelsestörningar.
I nästa inlägg kommer vi titta lite på ryttarens mentala prestationer. Hur kan ni maximera resultaten under ett träningspass, slå poängrekord eller avancera i klass. Är mental träning viktigt och hur börjar man leta svar på frågor man inte kan sätta ord på. Inlägget kommer innehålla generella observationer men även specificerat hur jag arbetar med mina elever för att möjliggöra prestationer och förutsättningar för resultat.
Ovan ryttare är ett gott exempel på en god grund sits. När vi djup dyker i rotation och tyngdpunkt finns det vissa delar att önskar. Diskutera gärna nedan vad ni ser om placering, inverkan, tyngdpunkt och utförandet av de olika rörelserna. Vad är enkelt att utföra och vart uppstår tekniska svårigheter? Försök att fokusera på helheten och ryttarens ridning så kan vi om önskemål finns diskutera biomekaniken senare.
Här kommer övningar som ger dig ett hum om hur du förflyttar vikt, om du viker dig eller bibehåller centrering vid rörelse av dina armar.
Sitt på en pall eller stol, för att inte låta benen förändra, påverka eller interagera i rörelsen se till att du sitter ner. Längre fram kommer övningar som fokuserar på fotled, knäled och höftledsen hjälpande eller stjälpande effekter.
Sedan urminnes tider har vi lärt oss den lodräta sitsen. Huvud, axel, höft och häl. Men vad innebär den lodräta sitsen för ryttarens biomekanik, placering och balans?
Om vi börjar med att dra ett sträck mellan dessa punkter, hamnar vi då i balans? ovanpå hästens rörelsecentra, avspänt och stabilt. Kommer svaret till er direkt – bra! Om det är en självklarhet att det inte är möjligt att sitta så, balanserat och avspänt. Om ni var osäkra eller svarade ja, behöver vi titta på varför den gamla referensen av punkter inte är aktuell.
Ryttaren har 3 plan ur träningslärans aspekt, frontal, horisontal/transversal och sagital.
– klippet är ca 4min långt på engelska med förklaring hur planen ser ut och hur rörelsen i dess leder fungerar.
Innan ryttaren korrigerar sin sits uppsuttet råder jag alltid till att kontrollera rörelsen avsuttet. Bibehåller ni centrering utan att skruva, förskjuta eller förändra övrig kropp och agerar kroppen olika eller lika? – Tips på övningar kommer i nästa inlägg.
Att bryta ett gammalt mönster leder oftast till misslyckande, men att träna på någonting nytt ger inte samma motstånd. Av den anledningen pratar jag ofta om vertikal sits eller neutral bäckenposition. Kanske låter som rena grekiskan, men oftast har dessa två ord ingen innebörd – vilket betyder att det heller inte finns några förväntningar.
Neutral bäckenposition: Bäckenet vilar utan anspänning mitt över hästen, utan att tippa framåt eller bakåt. En naturlig svank är ingenting som måste korrigeras. Återigen, individens förutsättningar måste få styra. Svankar ryttaren däremot för att det saknas stöd för lårben, ett säte eller en sadelkonstruktion som välter ryttaren i framvikt har vi andra saker att åtgärda än att instruera ryttaren att ”sätta sig på rumpan”. Tippar ryttaren bakåt och vi har i detta fall uteslutit sadelns förutsättningar behöver vi titta på vart ryttarens ben är placerade, vart ryttaren för stöd för sin fot och vad ryttaren kompenserar.
Vertikal sits: Visualisera en klädnypa där ryttarens höftled blir vajern på klädnypan. Det skulle alltså betyda att den endast kan omsluta eller separeras i en led – höftleden. Övriga plan ”faller rakt ner”. Om klädnypan blir svår, tänk på en barbiedocka. Barbie har aldrig haft knäleder som går röra. Ryttarens knän ska alltså, i den mån det är möjligt vara stilla, för att kunna absorbera hästens rörelse men inte knipa, eller flaxa.
3 sittben: Historiskt sätt har vi alltid pratat om att känna efter sittbenen i rumpan, någonstans på vägen tappade vi det främre sittbenet. Pubisbenet / blygdbenet. Bäckenets främre punkt. För att sitta i en neutral / vertikal position i sadeln måste alla dessa ben belastas lika. Låt balansen komma i mitten och föreställ dig att du sitter på en trekant. Återigen är detta individuellt hur kroppen är skapt, men att vara medveten om att kontakt ska finnas i samtliga skapar en ny referens.
När vi placerat ryttarens bäcken neutralt behöver vi titta på vilka förutsättningar ryttaren har för stöd av sin skänkel. Utgår vi från att fotknölen blir referens istället för häl, kan vi dra en linje från huvud, axel genom höften ned till fotknölen. Här kommer vattenskålen behålla sitt innehåll.
Sadelns förutsättningar spelar givetvis en stor roll om det är möjligt att sitta neutralt. Hoppsadlar försvårar placeringen då den vertikala linjen är anpassad för en lättare sits. Men en sadel som har möjlighet att variera vart stiglädret kommer ner till ryttarens fot – går det individanpassa denna förutsättning via stigläderkrampan.
Om ryttaren sitter i en neutral position går hästen plocka bort och ryttaren kommer landa på sina fötter. Sitter ryttaren däremot i framvikt – kommer den trilla på näsan, sitter den i bakvikt – landa på rumpan.
För att optimera ryttarens förutsättningar och placering behöver därför valet av sadel, konstruktion och funktion tas med i beräkningen, tankar, reflektioner och erfarenheter om sadelutprovning och dess förutsättningar kommer i ett fördjupat inlägg senare. För att inte göra detta inlägg för komplicerat kommer vi därför lämna sadel tills efter vi pratat mer om hästens biomekanik och spinna vidare på hur vi knyter ihop säcken med ryttare, utrustning och hästen längre fram.
Frikopplad och oberoende hand:
Låt armbågarna finnas framför kroppen, handen få säga ”varsågod”, det optimerar möjligheten att aktivera rätt magmuskler och stabilisera kroppen i rörelseplanen. Handen ska vara oberoende ryttarens sits, det betyder alltså att den inte ska balansera eller stabilisera ryttarens placering utan endast visa vägen – när det är nödvändigt.
Tyngdpunkt och placering:
Med en centrerad, stabil och balanserad placering kan ryttaren med sin tyngdpunkt och placering styra hästen, förändra rörelseriktning, tempo och gångart. Detta kräver koordination, kroppskontroll och att ryttaren tränar för att bli liksidig. När medvetenheten om de små hjälpernas effekt rotat sig blir tygeltagen sällan nödvändiga.
I en neutral position får ryttaren mer kraft i låren, mindre i rumpan och hästens rörelse absorberas optimalt i ryttarens fotled, knäled och höftled. Resterande rörelse kan då passera bröstbenet och bibehålla huvudet stilla.
I samma sekund som människan bestämmer sig för att rida sin häst bryter vi ett naturligt beteende hos hästen. Hästen är inte skapt för att bära vikt på sin rygg utan endast konstruerad för att bära sin egen kroppsvikt och sina tarmar.
Ta ansvar över din stabilitet och balans. Skapa nya vanor där balans och stabilitet i vardagen blir en rutin. Ryttarfys måste bli en vana för att komplettera och faktiskt vara en tillgång för vår häst. Viktigare än någonsin – aveln bjuder på extraordinära, atletiska hästar med mycket rörelse och scope.
Tiden vi lägger på att stärka, bygga och anpassa utrustningen för våra hästar är mer eller mindre förgäves om vi ryttare struntar i att optimera vår inverkan och påverkan när vi sitter på hästen. Sitter du snett, kommer din utrustning att bli sned och hästen anpassa sin muskulatur därefter. Samma om hästen är sned kommer kedjan sluta sned.
4 viktiga punkter för att minska påverkan hos hästen, för att befria hästen från att kompensera en sned, svag eller obalanserad ryttare.
En välbalanserad ryttare med god koordination, balans, stabilitet och symmetri i en sadel som är konstruerad för att bära påverkar hästen marginellt. En obalanserad ryttare, handstark eller ridandes i en sadel som inte hanterar trycket från hästen och ryttaren tillsammans kan ge stora skador.
Inlägget om ”träningschema” skulle i de bästa av världar synkas med ett schema för ryttaren. Ta ansvar för din kropp, fatta taktpinnen för att skapa förutsättningarna för att bli det bästa ekipage ni kan. Det kräver en helhet mellan hästens träning, vila och utrustning tillsammans med ryttarens fysik.
Kroppskännedom: Känner du din kropp?
Vilken fot tar första steget respektive sista steget uppför eller nedför en trapp. Sitter du upp och av från båda sidorna, om inte – prova!
Koordination / rörlighet: Knäpp händerna och luta dig framåt. Kan du kliva över dina egna händer med höger respektive vänster ben åt båda hållen? – Är händerna en för kort distans att runda, håll i ett gummiband, skärp eller annat material som förlänger distansen.
Balans & stabilitet : Stå framför spegeln och borsta tänderna på ett ben, byt efter halva tiden, bibehåller du kroppen staplad som klossar ?
Tappar du balans eller stabilitet – öva ofta!
Symmetriträning : Draken – kan du balansera på ett ben med benet framför kroppen, fälla höften bakåt, ta sikte med armarna framåt eller nedåt och sträcka ut samma ben bakåt. Känns det lika åt båda hållen och kan du undvika att tippa i höften?
Sitsoptimering kommer i flera delar och är alltid individuellt. För att ge hästen förutsättningar behöver ryttaren ha en oberoende sits utan att balansera i hästen mun eller tappa balansen. Hoppryttarens största utmaning blir att vara följsam i anridning, språng och landning. Dressyrryttarens utmaning blir att stapla klossarna neutralt för att inte falla framåt eller bakåt eller låsa sina leder.
Jag ska berätta om en elev och god vän till mig som trotsade sin ekonomi, tog hjälp av en sadelprovare och endast 5veckor efter utprovningen står med en dyr sadel som inte går använda i väntan på en uppföljning.
För att vara tydlig redan från början – jag är inte ute efter att hänga ut någon eller på något vis påstå att sadelutprovaren inte gjort sitt allra bästa. Men här kommer ett tydligt exempel på när kunskapen inte räcker till och resultatet blir både dyra och tidskrävande.
Ryttaren rider på LA-nivå och tränar högre med målsättning att kvala medelsvår under kommande år i dressyr. Hästen och ryttaren känner varandra väl och är ett bra team. Enligt följande bilder kan ni se att hästen inte har några exteriöra avvikelser utan är jämnt musklad och symmetrisk i sin muskulatur. Innan utprovningen red ryttaren i en Tekna-a Line 16,5” MW.
Sadeln som följde med hem blev en Prestige Modena 17” 36 vid. Till en början var ryttaren lyrisk, känslan blev en helt annan och positionen så mycket bättre för ryttaren. Tyvärr var lyckan kortvarig. Endast efter 5veckor började hästen protestera och visa obehag av den nya sadeln. Ryttaren plockade då av sadeln red barbacka samt alternerade med arbete från mark under töm.
Inför veckans fotografering för att kunna kartlägga problemet noterade jag och bekräftade det ryttaren upplevt. Hästen ömmar kraftigt vid palpering där bossorna ligger an och skapar ett tryck. Sadeln ligger enligt den visuella uppfattningen i bakvikt, gott om plats fram för en manke som inte finns (i höjd) men pressar i bakkant ner bossorna och klämmer muskulaturen kring ryggraden och mot hästens länd. Med ryttaren i sadeln kommer sadeln ner något i framkant – men trycket bak ökar. Positionen för ryttaren blir således i ”bakvikt” med en något framskjuten skänkel.
Ur position av ryttaren hade jag önskat längre stigläderkrampa för att flytta bak stiglädret något. Det för att få ryttaren längre fram i tyngdpunkt och mer vikt på pubisbenet och avlasta sittbenen något. Alltså – placera ryttaren något längre fram i sadeln. Detta blir dock svårt när stigläderkrampan är placerad långt fram och har en kort skänkel.
Valde även att lyfta frågan till dem med mer erfarenhet och kunskap i förhållandet mellan häst, ryttare och sadel och fick bra input och fler infallsvinklar som eleven kommer ta med till utprovningen.
Mina egna tankar innan jag ventilerade frågan var – sadeln upplevs smal, muskulaturen får inte plats att expandera utan komprimeras endast. Vinkeln på bommen blir felaktig då sadeln placeras i bakvikt initialt.
Det jag önskar inför kommande kontroll av den utprovade sadeln är att ryttaren får vägledning i följande:
Om sadelutprovaren har kunskap, mät bäckenet, gör en sitsoptimering och säkerhetställ vilken typ av form ryttaren har på sitt bäcken. Förhållanden mellan sittben, pubis men även vinkel.
Enligt mina observationer placerade Teknasadeln ryttaren för brett – anläggningsytan i sadeln passar inte ryttaren och skapade därför felaktiga förutsättningar för ryttaren att sitta korrekt. Prestigesadeln är smalare i midjan vilket enligt observation av bilder är fördelaktigt för ryttaren.
Vill understryka ännu en gång: Jag är övertygad om att sadelutprovaren har gjort sitt bästa med det förutsättningar denne har. Men jag vill också poängtera vikten av kunskap, dels hos sadelutprovaren men även av ”teamet runt om”. Det vill säga, hur kan ryttaren öka förutsättningarna för att nästa utprovning ska bli bättre. Vilken kunskap saknas för att förhållandet mellan häst, ryttare och sadel ska bli optimalt?
Ryttaren har enligt min åsikt tagit sitt ansvar. Började med att rådfråga en kunnig stallkamrat, valde att avbryta anvädningen av sadel till en ny kontroll kan göras. Skickade bilder, åsikter och tankar till mig för att ventilera och söka mer kunskap.
Sadelutprovaren har tagit sitt ansvar och har bokat in en ny kontroll och kan förhoppningsvis hitta orsak och lösning på situationen.
Ryttaren har godkänt att jag publicerar inlägget och bilderna.
Hästaveln går framåt, satsningarna på sporten blir större och fler ryttare har höga ambitioner nu mer än någonsin. I detta inlägg belyser jag sadelns påverkan och inverkan samt behovet av ett ökat ansvar om kunskap hos ryttaren.
Efter föregående helg och utbildning inom VBR började jag ifrågasätta nya punkter inom vår ryttarutveckling och hästarnas hållbarhet. HÅLLBARHET. Känn på ordet lite, förstå att vi står i förändringens tid gällande avel, målsättningar, prestationer och ambitioner. Vi är ensam ansvariga för kunskapen som krävs för att möta denna förändring.
Jag kastades in i djungeln av sadlar tillsammans med min högst älskade Skilla. I ärlighetens namn vet jag inte hur många olika sadelutprovare jag brände av för att hitta något som passade henne. Ett helt gäng nitar, ett gäng byten innan vi hittade två sadlar som fungerade – baserat på hennes tycke och smak. Idag, skulle jag väga in så många fler delar än jag gjorde då.
När man vänder sig till en sadelprovare eller sadelmakare tänker man ”jag är ansvarsfull och tar hjälp” och absolut – kunskap om sadeln och hästens rygg (vinklar, grader och lutning) är dess proffession med en grundutbildning eller en mer gedigen utbildning i bagaget. Men då kommer vi till två till parametrar som är minst lika viktiga- biomekanik och ryttarens position / inverkan.
Utan det två sista parametrarna med i ekvationen är risken för minskad hållbarhet överhängande.
Vid utprovning av sadel, fundera på följande:
När dessa tre punkter är avklarade kan vi titta på förutsättningarna för en lämplig sadel. Kanske är den du har lämplig med mindre justeringar för häst eller ryttare. Om inte, vad avviker.
Hästen ska kunna röra sig obehindrat av sadelns placering. Med det sagt menar jag att utrymme för musklerna att förflytta sig, aktiveras, kontraheras och extraheras. Sadeln måste alltså vara tillräckligt bred för att ge plats utan att placera tryck på skelettet eller andra känsliga delar. I rörelse ska sadeln ”ligga still” utan att förhindra rörelse.
Tänk på att en asymmetrisk häst behöver plats att jämna ut sina obalanser utan att skapa onödigt tryck på den ”större sidan”. Är hästen extremt osymmetrisk kanske arbete från mark / barbacka är ett alternativ innan en lämpligare sadel provas ut.
Ryttaren, den punkt som i de flesta fall får lite eller ingen uppmärksamhet vid en sadelutprovning. Forskningen har verkligen tagit enorma kliv på denna front, hur ryttaren bör vara placerad i sadel för att på bästa sätt inverka och påverka hästens biomekanik uppsuttet minimalt.
I många fall krävs riktigt nörderi för att en sadelutprovning ska bli optimal, hållbar även på lång sikt. En utprovare som ser individen i sadeln, hur denna ryttare är byggd, vilka förutsättningar finns och hur kan vi på bästa tänkbara sätt placera ryttaren i ett neutralt läge ökar förutsättningarna för hållbarhetn hos hästen. Med neutralt läge menar jag energisnålt, avspänt och i balans över hästens rörelsecentrum.
Lodrät sits är vi hjärntvättade med sedan barnsben. ”Huvud, axel höft och häl”. Om ni suger på den uppbyggnaden och lyfter det mot ”känn sittbenen, sitt tungt i sadeln” – går det ihop?
Svaret är nej. Ska en optimal sits ovanför rörelsecentrum av hästen appliceras måste tyngdpunkten generellt flyttas fram, kontakt med pubisbenet måste upprättas. Klyksits är något som börjar användas för att få rätt illustration till positionen, eller i folkmun ”klädnypan”.
Dressyrsitsen där ryttaren sitter tungt i sadeln, överskänkeln något framskjuten, axlana bakom lodplan och kanske en flaxande skänkel eller en spänd underskänkel – hur påverkar det rörelsen i hästens kropp?
Hoppryttaren som sitter med skänkeln framskjuten till sadelgjordstaden som i språnget kastar överlivet framåt och inte allt för ovanligt får en extraknuff i landningen innan denna rätar på sig för att styra på nästa hinder.
Inte allt för ovanligt att bilder som fotograferats bakifrån / framifrån skiljer höger och vänster skänkeln enormt i höjd. Eller att ryttaren ”sitter på innersidan” vid ändring av rörelseriktning oberoende gren. HUR påverkar det balansen, rotationen, mekaniken och hållbarheten i våra hästar?
Bilderna är exempel på ryttare som placeras fel på grund av sin utrustning i kombination med vägledning.
Bild 2 påvisar också att ett skänkelläge för långt fram gör det svårt för ryttaren att ställa sig upp utan att balansera i tyglarna.
Under alla år jag arbetat som instruktör fokuserar man mycket på att rakrikta hästen, utan att först titta på ryttaren. Sitter ryttaren rakt på hästen utan att hamna till höger, vänster, bakom eller framför rörelsecentrum?
Vanliga kommentarer till ryttaren som jag gärna plockar bort
Att säga till en ryttare att inte svanka är som att säga till en blind människa att ”titta riktigt noga” om vi förutsätter att ryttaren har rätt utrustning. HUR är personens bäcken utformat? Svank kanske är neutralt läge för ryttaren även när denne står på marken. Om så är fallet, måste vi tillåta en svank. Det som vore lämpligt att säga för att stärka ryttaren och behålla denna i position är att hitta centrering och kontakt med de inre bukmusklerna. Att sträcka på sig är lika luddigt som ”sunt förnuft”. Vad har personen för referenser? Är blå alltid samma blå nyans när du tänker på den själv som personen du säger blå till?
Trampa ner hälen – Varför då? Till vilken nytta och hur ska ryttaren hitta en balans i en position som är onaturlig och i många fall statisk. Bättre vore att påpeka en flexibel fotled med svikt och kontakt i stigbygeln baserad på trampdynans position. ”Tårna ska peka framåt” ännu en gång måste vi ta ryttarens exteriör i beaktning. Är ryttaren utåt roterad i sitt bäcken kommer paralella fötter vara extremt smärtsamt och helt forcerat. En sadel som tillåter en neutral vinkel i bäckenet kommer placera ryttaren neutralt med dennes förutsättningar även i skänkeln / foten. Att forcera foten till en överdriven flexion i fotleden kommer generera mer belastning eller felaktig belastning i knäled.
Var följsam. Smaka på meningen en stund. Om hästen har en kraftig rotation åt exempelvis höger och ryttaren är följsam åt höger enligt hästens rörelsemönster – kommer ryttaren och hästen då någonsin hitta en centrering och en symmetri? Tänk istället, var flexibel, centrerad och balanserad. Det ökar förutsättningarna för en symmetrisk, centrerad häst och balanserad häst.
Det är inte fel att ta hjälp av en sadelutprovare. I många fall extremt klokt. Fundera på hur mycket egen kunskap du har om dina förutsättningar, hästens biomekanik och arbetet hästen utför i vardagen för en långsiktigt hållbar häst. Det kanske behövs flera olika ”parter” för att hitta rätt utrustning till din häst? Fysioterapeut – ryttaren, sadelutprovare/sadelmakare – sadelns uppbyggnad och funktion, equiterapeut – hästens anatomi, rörelsemekanik och musklernas funktion.
Hittar du någon som har kunskap, utbildning, erfarenhet eller är riktigt nörd kanske det räcker jätte långt. Min önskan är bara – tänk på helheten. Att hitta en sadel är så mycket mer komplext än att bara hitta något som hästen ”gillar”, för så länge den inte pratar ett språk vi förstår utan missförstånd är detta relativt. Att byta sadel ofta kan uppfattas kostsamt, men att göra sin hemläxa, läsa på och låta de viktiga funktionerna samverka kommer generera en friskare, gladare häst, ryttare och förutsättning för framgång blir helt plötsligt möjlig.
– Ny kunskap och viljan att växa är den bästa present vi kan ge vår häst.
(Bilder är lånade)
Då var första delkursen avklarad av Vertikal Balanserad Ridning. Planen är att på sikt kunna titulera mig som tränare i denna filosofi, för det krävs 4 delar. Första delen handlar om ”sits optimering”. Assymetrier avsuttet, på sadelbock och slutligen uppsuttet. På sadelbocken studerade vi även ryttarens bäckform för se hur denne sen blir placerad i sadeln.
Den teoretiska delen kände jag mig rätt införstådd i, den pratiska gav utrymme för mitt analytiska öga att verkligen börja granska placering, positionering och några enkla tips hur man korrigerar dessa på enkla sätt.
Jag har varit med på många sadelutprovningar men aldrig varit med om att ryttarens förutsättningar för en korrekt placering fick så mycket fokus. Detta är också en av anledningarna till att jag söker kunskap via VBR – helhetstänket kring ”treeingheten” ryttaren, hästen, sadeln.
Det nördiga i mig får verkligen plats här, att studera alla tre delar separat för att sedan maximera förutsättningarna för att ekipaget ska arbeta så hållbart som möjligt.
Assymetrier på ryttaren korrigerade vi först på backen. Ryttarens förutsättningar att sitta rätt på en sadelbock, för att slutligen sitta upp. Innan uppsittning studerade vi hästens muskler, assymetrier samt om den är höger eller vänsterroterad. Detta för att senare maximera förutsättningarna för ekipaget att hitta en centrerad position.
Sista hästen jobbades inget uppsuttet utan fokus stannade vid ”slow walk” då hästen påvisade en rörelsestörning vid kontroll av rotation. Slow walk syftar till att hästen ska hitta sin bakbroms för att återfå balans och komma till en naturlig ”uppåtpush” i bröstkorgen och belasta kroppen så ändamålsenligtt som möjligt.
Många tankar och funderingar väcktes efter denna introduktion, min ”villhöver” lista ser ut enligt följande för att börja med ”sitsoptimering” och tänket kring VBR med de 3 delarna.
Är detta intressant att läsa mer om?
Det mest intressanta är när klinchen i mitt huvud skapas kring att koppla på en bakbroms innan hästen har en chans att komma till bjudning och egenbalans är att VBR’s två referensryttare rider hoppryttaren enligt hästens A,B,C,D medan dressyrryttaren helt klart är placerad i en position enligt VBR men om hon börjat med bakbroms initialt är för mig okänt. Publicerar bilder på dessa ryttare nedan.
