Som ung hade jag aldrig tankar på att avla fram eget material.
Fröet såddes när Skilla efter sin tid hos hos veterinär, kom hem skadad. Min ”once in a lifetime” behövde mer tid och jag var gravid för första gången. Att ta en avkomma på Skilla, om drömmen om min SMsatsning blev förskjuten tog form.
Hingstdjungeln var enorm, en hingst som kompletterade mitt redan fantastiska sto tog fart. Tillsammans med vänner med god kunskap inom aveln gjorde jag mitt första val. Cristallo II.
Skilla blev dräktig och och hade en enkel dräktighet, gick över tiden men var i godanro. Kontrollerades flera gånger om dagen och strax efter den dagliga kontrollen ringdes gårdsägaren till hagen. Det låg ett föl, ensam. Skilla hade kastat. Gårdsägaren var i chock, varför skulle hon kasta? Veterinär ringdes ut och undersökte fölet som hade en skallfraktur – mest troligt när Skilla rest sig och råkat kliva på henne, denna bedömdes ändå lindrig. Något mer saknades, fölet var defekt. Gissningsvis hade fölet lidit av syrebrist under dräktigheten – utgången på det slutar aldrig lyckligt enligt veterinär. Fölet flaskmatades inom de närmsta dygnet, fick råmjölk och plasma. Flera resningsförsök gjordes men utan framgång. Innan fölet nådde 24timmar somnade hon i gårdsägarens famn i ett krampanfall. Enligt behandlade veterinär hade ingen sjukvård kunnat rädda henne.
Efter en lång tid av sorg, vågade jag chansa. En ny betäckning skedde, som pga omständigheter inte tog. Ny hingst valdes och Skilla konstaterades dräktig med Singular LS La Silla. Försiktigt vågade jag hoppas att det kanske får gå vägen denna gång. En problemfri dräktighet, en enkel fölning med ett friskt, starkt och levnadsglatt föl. För att våga lita på hoppet döptes hon till ”Next Chapter”. Nexa, utvecklades fint, hade fina kvalitéer och tog livet med ro, enkel i hantering och utvecklades med goda framtidsutsikter. En lösdriftsplats ordnades i närheten, resan bokades och sista vaccinering bokades in inför färden. Dagen innan vaccin och avfärd borstades hon upp och allt var som vanligt. Tillbaka till hagen blir hon istadig, fick plats och rum att fundera och sen slog hon över. Landade illa, akut kallades veterinär ut, gårdsägaren kämpade för att hålla henne vid liv. Innan veterinär hann anlända somnade hon i famnen med blod rinnande ur örat.
Sorgen kvävde mig, 2 chanser och 2 fruktansvärda tragedier. I all sorg, har min vän kämpat för mina föl, men utan framgång. Att veta att hon bär deras sista andetag gör det extra tungt, att veta att hon gjorde allt – men att livet inte gick rädda.
När frågan kom om jag ville betäcka igen svarade jag nej. Mitt hjärta var för skadat, mitt sinne var för sargat. Beslutet togs att låna ut Skilla, jag orkade inte, vågade inte genomlida denna terror ytterligare en gång. Hingsten som valdes denna gång var Ronaldinho H.
Jag höll mig försiktigt uppdaterade under dräktigheten, mest med fokus på Skilla, mina hjärtans häst som älskar att vara mamma. I slutet av April kom en liten fuxfröken. Gårdsägaren och min nära vän uppdaterade direkt och skrev: ”Du bör nog tänka en extra gång om du ska stå över denna, hon är en kopia av Skilla”. Tankarna snurrade 100gånger, skulle jag våga eller skulle jag skydda mitt sargade hjärta. Jag kastade mig ut efter stöd av mina vänner, pepp om att våga vara modig. Att risken att det händer en tredje gång måste vara minimal, att ångern om jag inte vågar kommer förfölja mig genom livet. Jag vågade, jag köpte ett litet fuxföl, kopia av min ”once in a lifetime”. Lilla Flora…
Tiden gick, vi besökte henne och hon tog mitt hjärta med storm, klok, nyfiken och helt bedårande. Rörelser långt över förväntan, hoppade smidig som en katt och en fantastisk exteriör. Allt jag någonsin önskat.
Hon har varit självständig, klok och välbalanserad, drömmen om en framtida tävlingshäst vågade slå rot.
Med denna historia får ni bakgrunden till mina försök, orsaken till min dröm om en mini-Skilla grundar sig i att jag mer än jag erkänner vill ha en chans att göra min resa, med hennes blod i framtiden. Få kontrollera, styra utbildning, utrustning och inlärning efter mina premisser. Använda min teoretiska och praktiska kunskap att forma min framtida häst. Styra vad dem äter från start, hur inskolningen ser ut, vilken utrustning dem bär tillsammans med mina filosofi till ridkonst.
Denna saga slutar, med denna avkomma inte i mitt slutmål. Men, jag ångrar ingenting. Jag ångrar inte att jag valde henne, att jag idag kämpar för hennes liv och ge den kvalité. För hon bär mitt hopp i sitt hjärta, smittar mig med tro – att hon finns här av en anledning. Flora min Flora, mina drömmars häst. Låt oss hoppas att vi får många år tillsammans, om än framtiden är oviss.