Skadeanmälan dött föl
Det kanske låter lätt i dina öron, svara på frågorna försäkringsbolaget ställer för att bedöma om ersättning ska betalas ut eller inte. Men i mitt fall är detta något jag legat sömnlös för, drömt mardrömmar och i slutändan skjutit upp. Den mentala styrka det krävts att faktiskt sätta mig ner och sammanställa allt igen, gå igenom detaljer, journaler och observationer tar verkligen all energi. Dessutom känns det som att hjärtat går i tusen bitar om igen.
Till saken hör också, jag hann aldrig träffa henne, mina drömmars föl. Jag inväntade nästa färja för att vaka, mata och stötta. Tänka sig att jag mot alla odds fick ett stoföl, en skimmel som genetiskt var väldigt otippat. Med mina drömmars hingst. Jag hann aldrig hålla, krama och älska detta föl med fysisk beröring. Kanske var det lika bra, att sörja på håll. Kanske hade hjärtat gått sönder helt om jag hunnit dit. Men sorgen vet jag att Petra bär, som vakade över henne, som höll henne i famnen till hennes sista andetag. Min sorg rasade när jag stod med Skilla i min famn, tårarna forsade ohejdat och hela själen lämnade mig för en kort stund. Med Skillas hjälp började jag läka, men med Skillas sorg kunde jag också känna att jag inte var ensam. Vi bär denna förlust tillsammans. Förlusten av hennes avkomma, mina drömmar och hennes arv.
När fakturan börjat nå sitt slutdatum för årets försök blev det oundvikligt att göra skaderegleringen och hoppas att ersättning utgår från det förlorade fölet. När jag sitter och skriver växer klumpen i magen. Så klart är det kännbart ekonomiskt, men alla drömmar som dog med mitt föl gör mig alldeles vimmelkantig.
Detta år, detta försök blev ”i sista stund” då Skilla var tagen fysiskt efter förlusten. Slutet av säsongen närmade sig. Cristallo var inte längre tillgänglig utan ett nytt val fick komma till. Mitt förstahandsval för detta år var Mr Vain. Jag visste dock att nålsögat var knappt och chansen att använda honom ytterst liten, jag hoppade på tåget höll tummarna så hårt att knogarna vitnade. Tyvärr med negativ utgång, när kontrollen skulle göras kom resultatet INTE DRÄKTIG. Tiden var knapp och jag rådfrågade Anita på Myrsjö Gård där Skilla var uppstallad, ett sista försök för säsongen eller kasta in handduken. Anita föreslog en hemmahingst och ett sista försök. På gården fanns två dressyrhästar och två hopphästar att välja på. Valet för eget bruk på hoppsidan föll på Singular LS La Silla som ägs av Maria Gretzer och har tävlats av idolen – Marcus Ehning.
Vid kontroll konstaterades Skilla dräktig, tiden har passerat och allt tyder på att det bakas ett litet föl i hennes mage. Jag hade önskat så att hoppet skulle tändas och längta skulle infinna sig, men jag är fortfarande livrädd. Väntan är lång, marginalerna små och vetskapen om att en fullbordad dräktighet inte betyder ett friskt och levnadsdugligt föl gör mig spyfärdig.
Ekonomiskt blir nog detta mitt sista försök, det finns inte utrymme för fler försök om detta inte går i lås. Kostnaderna för det förra försöket sprang iväg när fölet avled, dubbelinseminiering med lång tid på gården – likaså. Glädjen har ännu inte anlänt, sorgen gör sig fortfarande påmind.
Så för er som drömmer om avel, egna föl och alla fantastiska delar det kan innebära – jag önskar er all lycka och framgång. Idag är en grå och dyster dag där jag bara önskar att denna resa var över. Att jag stod med facit i hand och vågade drömma igen.
Nu håller jag tummarna att försäkringsbolaget samarbetar och en utbetalning av det förlorade fölet ramlar in. Om inte riskerar jag att måsta sälja fölet eller rent av min fina fina Skilla.
