Mekaniskt, visuellt och följsamt – Hur hittar man hoppsitsen?

Ramlade in på ett Instagramkonto häromdagen där det både fotograferats och filmats ekipage som deltagit på träning och började fundera närmre: Vad är en bra hoppsits? Hur ser den ut ? Hur kommer man dit?

Redan under följetången av Hållbara Ryttare säsong 1-2 har jag studerat det ryttare som medverkat. Missförstå detta inlägg rätt, jag kritiserar inte deltagarna och jag letar inte fel, men jag ställer mig frågan – hur kunde det bli så här? Hållbara ryttare fokuserar på dressyrryttare av toppklass, med fantastiska tränare och bra förutsättningar. Men hur kommer det sig att dem hamnar bara lod, blir ”hängandes i tyglarna” och jobbar med spänningar istället för med följsamhet?

För att inte ramla för mycket ur fokus blev Hållbara ryttare ögonöppnaren. Insikten på träningen triggern till detta inlägg.

Jag ställer mig ödmjuk i frågan om hur, kommer spekulera och analysera men dela med mig av mina tankar och idéer. Så vi börjar med första frågan.

VAD är en bra hoppsits: Jag tänker mig helheten, anridning, avsprång, landning, transport (sport). Min första tanke är, balanserat, neutralt och över hästens centra. Utan att för den skull hamna bakom eller framför lodplan och utan att fastna i tyglarna. Detta gäller även i transporten. I avsprånget ska det vara välavvägt och i balans med hästen, inte före och inte efter.

HUR: Positionen ska vara centrerad och ryttarens skänkel, blick och placering ska bibehållas i centra, med en eftergift i tygeln. I landningen är det viktigt att ryttaren inte hamnar i bakvikt med kropp eller hand. Snarast möjligt placera sig i en tvåpunktsits i neutral position för att sedan återgå till neutral centrerad sits.

VÄGEN DIT: Självklart är det lätt i praktiken och många faktorer som spelar in, sadeln, hästens rörelsemönster och förutsättningarna runtom. Men om vi börjar med att rida symmetriskt och liksidigt med fokus på att hålla oss nära hästen i språnget tror jag vi har en bra början. Fundera lite på varför skänkeln pressas bakåt eller framåt, varför ställer ryttaren sig högt ovanför, ligger snett på hästens hals, hamnar på tå eller bakom hästen?

Mitt bästa tips för att justera ryttarens sits är serier, övningar där hästen ”får göra jobbet” och ryttaren får fokusera på balansen, centrat och eftergiften. Börja dock med att hitta en lätt sits, men neutralt utgångsläge över hästen. När det fungerar, cavaletti och enklare bomserier. Tredje steget blir mindre serier och kombinationer. Hästen ska absolut vara ”framför dig” men du får för den skull inte hamna bakom.

Min stora förebild har under många år varit Marcus Ehning, han rider välavvägt och centrerat. Stör sin häst väldigt lite och infinner sig i en neutral position majoriteten av sina ritter.

Studera gärna, analysera och fråga varför blir det så? Inte för att på något vis agera översittare eller mer kunnig utan mer för att leta mer kunskap, nya metoder och tillvägagångssätt att utveckla sitsen och inverkan.

Fortsättning följer…

Författare: Evelina

Evelina har en lång erfarenhet som ryttare och utbildare av unga hästar. Bakgrunden som instruktör och tränare breddas kontinuerligt och hon erbjuder något unikt. Hållbarhet i helhet för både häst och ryttaren. Evelina fortsätter utbilda sig kontinuerligt för att erbjuda ryttaren och hästen det bästa förutsättningarna tillsammans och skapa nya förutsättningar. Grundare av https://www.horseequestrian.se där hon följer drömmen om att arbeta med häst och ryttare - med hennes största passion och bröst brinn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *