Ryttarens placering och hur utvecklar vi den
Sedan urminnes tider har vi lärt oss den lodräta sitsen. Huvud, axel, höft och häl. Men vad innebär den lodräta sitsen för ryttarens biomekanik, placering och balans?
Om vi börjar med att dra ett sträck mellan dessa punkter, hamnar vi då i balans? ovanpå hästens rörelsecentra, avspänt och stabilt. Kommer svaret till er direkt – bra! Om det är en självklarhet att det inte är möjligt att sitta så, balanserat och avspänt. Om ni var osäkra eller svarade ja, behöver vi titta på varför den gamla referensen av punkter inte är aktuell.
Ryttaren har 3 plan ur träningslärans aspekt, frontal, horisontal/transversal och sagital.
– klippet är ca 4min långt på engelska med förklaring hur planen ser ut och hur rörelsen i dess leder fungerar.
Innan ryttaren korrigerar sin sits uppsuttet råder jag alltid till att kontrollera rörelsen avsuttet. Bibehåller ni centrering utan att skruva, förskjuta eller förändra övrig kropp och agerar kroppen olika eller lika? – Tips på övningar kommer i nästa inlägg.
Att bryta ett gammalt mönster leder oftast till misslyckande, men att träna på någonting nytt ger inte samma motstånd. Av den anledningen pratar jag ofta om vertikal sits eller neutral bäckenposition. Kanske låter som rena grekiskan, men oftast har dessa två ord ingen innebörd – vilket betyder att det heller inte finns några förväntningar.
Neutral bäckenposition: Bäckenet vilar utan anspänning mitt över hästen, utan att tippa framåt eller bakåt. En naturlig svank är ingenting som måste korrigeras. Återigen, individens förutsättningar måste få styra. Svankar ryttaren däremot för att det saknas stöd för lårben, ett säte eller en sadelkonstruktion som välter ryttaren i framvikt har vi andra saker att åtgärda än att instruera ryttaren att ”sätta sig på rumpan”. Tippar ryttaren bakåt och vi har i detta fall uteslutit sadelns förutsättningar behöver vi titta på vart ryttarens ben är placerade, vart ryttaren för stöd för sin fot och vad ryttaren kompenserar.
Vertikal sits: Visualisera en klädnypa där ryttarens höftled blir vajern på klädnypan. Det skulle alltså betyda att den endast kan omsluta eller separeras i en led – höftleden. Övriga plan ”faller rakt ner”. Om klädnypan blir svår, tänk på en barbiedocka. Barbie har aldrig haft knäleder som går röra. Ryttarens knän ska alltså, i den mån det är möjligt vara stilla, för att kunna absorbera hästens rörelse men inte knipa, eller flaxa.
3 sittben: Historiskt sätt har vi alltid pratat om att känna efter sittbenen i rumpan, någonstans på vägen tappade vi det främre sittbenet. Pubisbenet / blygdbenet. Bäckenets främre punkt. För att sitta i en neutral / vertikal position i sadeln måste alla dessa ben belastas lika. Låt balansen komma i mitten och föreställ dig att du sitter på en trekant. Återigen är detta individuellt hur kroppen är skapt, men att vara medveten om att kontakt ska finnas i samtliga skapar en ny referens.
När vi placerat ryttarens bäcken neutralt behöver vi titta på vilka förutsättningar ryttaren har för stöd av sin skänkel. Utgår vi från att fotknölen blir referens istället för häl, kan vi dra en linje från huvud, axel genom höften ned till fotknölen. Här kommer vattenskålen behålla sitt innehåll.
Sadelns förutsättningar spelar givetvis en stor roll om det är möjligt att sitta neutralt. Hoppsadlar försvårar placeringen då den vertikala linjen är anpassad för en lättare sits. Men en sadel som har möjlighet att variera vart stiglädret kommer ner till ryttarens fot – går det individanpassa denna förutsättning via stigläderkrampan.
Om ryttaren sitter i en neutral position går hästen plocka bort och ryttaren kommer landa på sina fötter. Sitter ryttaren däremot i framvikt – kommer den trilla på näsan, sitter den i bakvikt – landa på rumpan.
För att optimera ryttarens förutsättningar och placering behöver därför valet av sadel, konstruktion och funktion tas med i beräkningen, tankar, reflektioner och erfarenheter om sadelutprovning och dess förutsättningar kommer i ett fördjupat inlägg senare. För att inte göra detta inlägg för komplicerat kommer vi därför lämna sadel tills efter vi pratat mer om hästens biomekanik och spinna vidare på hur vi knyter ihop säcken med ryttare, utrustning och hästen längre fram.
Frikopplad och oberoende hand:
Låt armbågarna finnas framför kroppen, handen få säga ”varsågod”, det optimerar möjligheten att aktivera rätt magmuskler och stabilisera kroppen i rörelseplanen. Handen ska vara oberoende ryttarens sits, det betyder alltså att den inte ska balansera eller stabilisera ryttarens placering utan endast visa vägen – när det är nödvändigt.
Tyngdpunkt och placering:
Med en centrerad, stabil och balanserad placering kan ryttaren med sin tyngdpunkt och placering styra hästen, förändra rörelseriktning, tempo och gångart. Detta kräver koordination, kroppskontroll och att ryttaren tränar för att bli liksidig. När medvetenheten om de små hjälpernas effekt rotat sig blir tygeltagen sällan nödvändiga.
I en neutral position får ryttaren mer kraft i låren, mindre i rumpan och hästens rörelse absorberas optimalt i ryttarens fotled, knäled och höftled. Resterande rörelse kan då passera bröstbenet och bibehålla huvudet stilla.
