Erbjud kontakt – låt hästen välja när den är redo.
När man bestämt sig från att sluta ”ta kontakt” och erbjuda kontakt kan det finnas en del gråzoner då hästen är van ett visst tryck och ryttaren är van en viss tyngd i tygeln. Låt förändringen ta tid och bygg upp övningar som över tid – ger en behaglig kontakt.
Om hästen föredrar kontakt i ett varv, är det ett gott råd att ge hästen den förutsättningen. Om höger varv är problemet – ställ vänster tills hästens kropp hittat balans och stabilitet innan den rakriktas eller ställs i rörelseriktningen. Samma sak gäller om hästen inte kommer fram till bettet (slår sig fri eller kryper bakom) under en uppvärmning eller i mitten av passet, bjud på lite utrymme – rid lätt ett par steg, kanske fungerar motställande eller växla ner i tempo eller gångar.
Att hitta självbärighet och balans om man är van att ”rida mellan hjälperna” kräver tålamod och tid. Förändringen sker inte över en natt och det är något som också behöver vara ”ett steg fram två tillbaka” för att hästen ska hitta sin nya kropp – eller återgå till dess ursprungliga funktioner. När det kommer till ryttaren, våga ha delmål i träningen. Även om travarbetet inte blev som du tänkt – kanske skritt på lång tygel i slutet av passet bjuder på några fina avspända steg där halsen får gå ut, framåt, nedåt och som vanligtvis är korta och spända.
När man väljer att ”utesluta brus” och hitta tillbaka till små, på sikt osynliga hjälper måste vi också komma ihåg att det krävs närvaro. Andning som jag skrev om i tidigare inlägg kan vara ett bra verktyg.
Låt affirmationen vara långsiktig, kanske är målet att om 6månader ha bättre bärighet för att om 1år befäst bärigheten och därefter utveckla den. En oliksidig häst behöver få tid att balansera och stabilisera sig i den nya hållningen för att in leder, senor och andra kroppsdelar ska ta för mycket stryk. Ge det tid, ta med ditt mål i den långsiktiga planen och dokumentera för att se hur kroppen utvecklas.
Where are you located?
In sweden 🙂