För er som följer mig på sociala medier eller har anknytning vet ni att mitt lilla föl ”Flora” har vistas på klinik det senaste veckorna med livet på en skör tråd. För er som är nya kommer lite bakgrundshistorik.
Flora hittades i hagen i slutet av Januari med en mindre stickskada som vätskade och veterinär tillkallades för att rengöra och bedöma risk för övriga komplikationer (närhet till led). Bedömningen gjordes att det inte var led nära och att vanlig sårvård skulle utföras med antibiotika utskrivet. Dygn 2 får hon feber och vi ringer då ut ordinarie veterinär som kommer ut och gör en ny undersökning. Viss risk för ledpåverkan fanns, röntgenplåtar tas och allt som nödvändigt skulle behövas efterfrågas att utföras. Efter rena röntgenplåtar byts antibiotikan ut och penicillin sätts in. Febern försvinner inom det närmsta dagar, allmäntillståndet fortsätter och vara gott och Flora äter, dricker och rör sig i måttlig mängd. Tiden går och allmäntillståndet fortsätter vara gott, ingen ny feber och inga nya indikationer på att läget försämrats.
Efter 2v beslutar vi att ”för säkerhetsskull” skicka henne till klinik för att spola rent då svullnaden inte gick ner. Stormen kom, möjligheten att flytta henne över havet gav resan hinder. 5 dagar efter planerad med många hinder att bestiga, tar hon sig över vattnet och kommer till klinik.
Efter bedömning och röntgenplåtar är läget kritiskt. Mottagande veterinär kan inte bedöma om hon kommer återhämta sig alls och uttrycker ”om det ser lika illa ut när vi öppnar behöver du ta ställning till att hon somnar på bordet”. Ridå ner… Allt veterinären därefter visar på plåtarna om vad som är orsak, sekundära problem känns som en röst långt borta, benen bar knappt.
Jag ringer förkrossat till gårdsägaren där Flora är uppväxt och berättar vilket scenario vi står inför, hon säger att INGEN häst somnar på bordet utan att se vad effekten av en spolning kan ge, och tiden för den återhämtningen – förutsatt att det inte är ben mot ben och all brosk är skadat.
32 dagar spenderade Flora på klinik, 2 spolningar är utförda och därefter sårvård och medicinering. När vi anlände till kliniken önskade vi direktreglering och att vi skulle bli meddelade om när försäkringen var förbrukad. Vi har varit införstådda att det kommer kosta pengar, och hur värderar man ett liv? Jag har varit på kliniken flera gånger i veckan, för att pyssla, vaka och för att hela tiden brottas med tanken att hon aldrig kommer hem.
Vi har tillfört eget foder, egna tillskott för att optimera hennes förutsättningar, sjukgymnasten har efter behandling varit chockad över resultaten kopplade till mobiliteten – baserat på ett röntgenutlåtande och opererande veterinärs upplevelse.
Trots alla odds, trots 1/10 som uttalandes i början som chansen att hon går rädda som gårdspokal – kom hon hem. Den lilla hästen med det enorma hjärtat, mentalitet som är makalös, en framtid som skulle innebära mitt stora framtidshopp med fantastisk kapacitet, ett exteriört gott exemplar och ett huvud som man sällan stöter på idag, så lik sin mamma. Hästen som är, allt jag någonsin önskat, om än våran framtid aldrig blir som jag drömt om.
I fredags efter påtryckning fick jag fakturan… Jag förstod att vi kanske passerat försäkringen något, men var inte extremt orolig eftersom vi inte hört något, trots daglig uppdatering. Summan för hennes vård, omsorg och åtgärder landar på 200 000:- efter att försäkringen tagit sitt och kringkostnader.
HUR kan detta inte flaggats i tid, på något sätt meddelats utan bara släppas rak ner i knäet med ett litet ”det blev en hög summa så du får höra av dig om betalplan”. Olyckligt att du inte fått någon uppdatering…
I skrivande stund, har några av mina närmsta vänner startat en insamling för att hjälpa mig täcka en del av denna, omöjliga summa. Tacksamheten för deras engagemang och för dem som på något vis bidragit i insamlingen är ofattbar. Ord räcker inte för hur rörd, hur ställd jag blir över alla er där ute som vill hjälpa mig, och hjälpa Flora att faktiskt få bli stor, att faktiskt få en chans att leva. Det är en lång väg kvar att ge henne det liv hon förtjänar, men jag vågar se ett ljus i tunneln. Hon kom faktiskt hem, med riktigt dåliga odds. Nu hoppas jag att vi kan lösa betalningen och få fokusera på hennes eftervård och hennes framtid – om än bara som gårdspokal. För er som träffat henne, eller sett henne, vet ni att hon kommer vara den finaste pokalen man kan ha på en plats.
(11) Hästen Floras skyddsänglar – insamling till veterinärvård | Facebook
Om du kan bidra – med sponsring, kontakter, delningar eller har en möjlighet att ta insamlingen vidare, vore jag ytterst tacksam för Floras skull. När man inte räcker till av egen maskin, kommer man mycket längre med hjälp.
