Träningsfilosofi

Överdomarkontroll

Jag hade förmånen att följa med två av mina ekipage denna helg på tävling. Lördagen bestod av en p&r och söndagen en lokal tävling.

P6R var kravlös, prestigelös och precis som de bör vara på tävling. Möjlighet att prova sina kunskaper, men utan tävlingshets och prestationsångest. Att vara nervös inför start tror jag däremot är sunt för att skärpa sina sinnen och försöka fokusera.

Tävlingsdag två hade vi en eminent överdomare som var tydlig hård och kontrollerande mot de tävlande. Skritt sker innanför spåret på framridningen och ryttaren & ponnyns utrustning kontrollerades efter varje start.

Varför har vi hamnat i en trend där nosgrimmor dras åt, sporrar missbrukas och ponnysarna ska ”styras upp”. När är det okej att vara nybörjare och barn?

Jag hoppas med min coaching och mitt sätt att träna, lära barn och ungdomar att hästar är så mycket mer än ett tävlingsresultat och att den gemensamma upplevelsen är det som är avgörande.

Vad vill vi åstadkomma med våra fyrfotade vänner?

När inspirationen rinner ur öronen – SWUSkurs

I måndags fick jag möjligheten att gå andra delen av Susanne Widners Uppbyggnade System – kurs. Grundkursen är nu färdigställd och jag räknar redan ner till höstens djupdykning och resan mot en diplomering.

För er som inte vet vad uppbyggande träning är kan vi enkelt förklara att det är anpassad träning för att stärka din häst att bli bärig, symmetrisk och öka hållbarheten.

Susanne är en fantastiskt inspirerande människa som skapar förutsättningar för hästen att göra rätt – och ryttaren att förstå skillnaden.

Jag sitter och finurlar lite på en studiecirkel digitalt eller fysiskt för att öppna ögonen för dem som har missat denna typ av träning – och en introduktion för dem som är nyfikna att ha detta med i träningsplanen. Är du intresserad? Skicka ett mail eller ett DM så tittar vi på datum.

Nosen framför lodplan – en nyckelkomponent

Sammanfattning ”Nosen framför lodplan – en nyckelkomponent”

En av det svåraste objektiva framgångarna i det essentiella grund komponenterna i en självbärighet är riktig längd / teleskopisk förlängning av halsen och nacken ut från kroppen – öppen käke/strupe och nosen FRAMFÖR vertikalen (lodplan).

Varför är det svårt? För att som människa, tenderar vi att använda våra händer för att uppnå en placering av huvud och nacke – motsatt till att det får hända som en konsekvens av rakriktning av hästen och låta dem söka en naturlig konsekvent balans – en framåt, nedåt och ur ramen med en lätt, elastiskt kontakt. Precis som hästar är reaktiva, så är även människor – vi har lärt oss att överkomma våra naturliga reaktioner att dra i tyglarna och istället stärka våran förmåga och kunskap att kommunicera med vårat säte, energi, placering och mjuka hjälper. Vi skulle kunna tjafsa om det, för att det är människans val att rida hästar, och det måste vara vårat ANSVAR att på riktigt förstå och lära sig nödvändiga kunskaper och tekniker för en harmonisk arbetsrelation med våra hästar. Från Dr. Gerd Heuschmann – vi böjer eller drar INTE huvudet eller nacken, vi böjer bålen (revbensbågen). Vi TAR inte kontakt, vi ERBJUDER det – och hästen tar det – när vi gör rätt!!

Träna – Filma när du rider och observera vad du gör med dina händer om hästen tar kontakt med en öppen strupe och nosen framför lodplan. Titta på hemsidan ”Equitopia för mer videos och specialerbjudande för medlemmar att fortsätta utveckla detta meddelande”

Jag reserverar mig för felaktig översättning eller syftningsfel – detta är en fri översättning efter bästa förmåga för mina elever / läsare. Orginalposten finns länkad på Horse&Equestrian på FB.

Översättning av ordet throatlatch (käkrem) men i sammanhanget – käke/strupe för att stämma in i övriga textens innehåll.

Mina personliga tankar kring texten kommer på begäran om ni önskar 🙂

Referenslinjer och lodlinje

Sedan jag tog på mig ”vidvinkelglasögonen” så inser jag att inget av det jag tidigare trott kommer vara förenligt med vad jag idag vet – och imorgon kommer lära mig.

Jag har alltid sett mig själv som en öppen ryttare och tränare – men samtidigt väldigt trygg i min filosofi och övertygelse om bra hästhållning och HUR bra ridning ska se ut och kännas.

Sedan jag djupdök ner i biomekanikens värld – och fortfarande dyker känner jag mig mer hemma än någonsin men samtidigt helt borttappad.

Att titta på en stillbild och träna ögat för att se vad som är BRA rörelser har verkligen fått mig att omvärdera ridning och dess utförande. VBR öppnade upp för en massa nya uttryck och även ett helt annat fokus på ridningen. Mina mål och ambitioner lever kvar – men nu med en tydligare inriktning på HÅLLBARHET. Vad vi som ägare kan göra både avsuttet men även uppsuttet för att behålla hållbarheten.

Med referenslinjer fick jag tack vare Thereza Erikssons blogg något att gå efter. HUR vet man vart hästens belastning ligger ”mitt i steget” i trav till exempel. Jag tänker inte ge mig in på att försöka förklara det bättre än vad hon redan gör – så för er som är nördiga, eller vill nörda rekommenderar jag att prenumerera på hennes blogg via Patreon. Här förklarar hon steg för steg biomekanik, referenser, låter läsaren träna ögat både på stillbilder och rörliga bilder med förklaring under tiden.

Men för att ändå belysa det här med referenspunkter. Jag har – i mitt stilla sinne varit trygg med att titta efter lodplan i hästens form utefter hästens panna – och att nosen inte ska hamna bakom. Dagens moderna sporthäst har däremot skapat en acceptans i ögat – och vi har förlikat oss med att de flesta hästarna går bakom lod. Efter inlägget där Thereza utförligt pratar om lodplan inser jag att min referenspunkt är alldeles för snäll. Att lodplan – för en korrekt och hållbar form ska dras en RAK linje från hästens öga till hästens mun. Det innebär att majoriteten av ryttare – inkluderat mig själv och de flesta i min omgivning rider hästen bakom lod.

Först och främst ger det mig en överväldigande känsla av misslyckande, som ryttare, som tränare men även som hästmänniska. VARFÖR HAR INGEN SAGT NÅGOT?! Eller – varför har ingen lagt MER VIKT vid något så VIKTIGT. Vi har blivit invaggade i en tabu av att rida hästen ovan tygeln, att hästens form (läs krök på nacken) är det viktigaste för att påvisa att man är en duktig ryttare. Nästa del som beskrivs, och skrivs om på Therezas blogg är hästens högsta punkt, som jag har genom åren alltid tänkt ”nacken ska vara hästens högsta punkt” men aldrig reflekterat över ATT nacken ska vara hästens högsta punkt. NACKSTYCKET ska alltså vara högst.

Jag vill hoppas och tro att denna ”miss” är på grund av okunskap, som jag hoppas att ryttare, hästägare och domare vaknar i väldigt snart. SLUTA ge betalt inom dressyren på hästar som går bakom lod – dra av poäng och PÅTALA att nosen måste fram och nacken måste UPP.

Med detta skrivet hoppas jag att vi ”gör om och gör rätt” för våra hästars välfärds skull, och faktiskt ifrågasätter HUR hästen utför moment, VILKEN ridning vi primerar på vardagsjoggen, innanför dressyrstaketet och även ur bedömningsaspekt.

Inom kort publicerar jag en sammanfattning av kursen ”svaga bakknän” som jag deltog i digitalt orkestrerad av Regrow Hästhälsa – Hållbara hästar.

Rid väl, och ifrågasätt HUR. Må väl, va ert bästa möjliga ni kan – för er själva men även för era hästars skull.

Nya glasögon

Har sedan kursen i VBR förra hösten fått helt nya glasögon vad det kommer till häst, ryttare och ekipage och dess hållbarhet.

Redan när jag startade upp företgaet visste jag att jag ville jobba med hållbarhet och jag visste vart siktet på horizonten var. När jag hittade informationen / teorin kring VBR (Vertikal balanserad ridning) SOM (Sience of Motion) och RiB (Rider in Balance) utöver materialet som pubicerades på Hippson i samband med serien ”Hållbara Ryttare” visste jag att jag hittat rätt.

Biomekanik, liksidighet och helhet. Det är tråden jag vill följa framåt och bredda min kunskap för hållbara ryttare, hästar och ekipaget i sin helhet.

När kunskapen ökat med timmar, teori och praktik har även flitret för hur jag ser på ett ekipage förändrats. Vad är rakt? Vart ska referensen börja? Varför tappar ryttaren eller hästen balansen och hur bygger vi upp den på lång och kort sikt.

För eleverna som tränat för mig har jag även varit tydlig med att jag inte vill använda begrepp som att någon gör fel. Jag väljer att gå på spåret Thereza presenterat via Hyllinge Hästgård – att man rider med den information man har. Det handlar alltså om brinstande kunskap – och inte illvilja att inte göra bättre.

Kan varmt rekomendera hennes blogg på patreon om ni vill fördjupa er i biomekanik och hur hästen ska och bör utföra rörelser och hur krafter påverkar resultatet.

Mer kunskap kommer på sikt leda till hållbarare hästar, bättre prestationer och bättre hästhållnig.

Hoppas ni som jag – önskar en höst där bloggandet får ta plats, företaget får växa och kunskapen ökar!

Hållbarhet och helhet när du väljer din sadel

Hästaveln går framåt, satsningarna på sporten blir större och fler ryttare har höga ambitioner nu mer än någonsin. I detta inlägg belyser jag sadelns påverkan och inverkan samt behovet av ett ökat ansvar om kunskap hos ryttaren.

Efter föregående helg och utbildning inom VBR började jag ifrågasätta nya punkter inom vår ryttarutveckling och hästarnas hållbarhet. HÅLLBARHET. Känn på ordet lite, förstå att vi står i förändringens tid gällande avel, målsättningar, prestationer och ambitioner. Vi är ensam ansvariga för kunskapen som krävs för att möta denna förändring.

Jag kastades in i djungeln av sadlar tillsammans med min högst älskade Skilla. I ärlighetens namn vet jag inte hur många olika sadelutprovare jag brände av för att hitta något som passade henne. Ett helt gäng nitar, ett gäng byten innan vi hittade två sadlar som fungerade – baserat på hennes tycke och smak. Idag, skulle jag väga in så många fler delar än jag gjorde då.

När man vänder sig till en sadelprovare eller sadelmakare tänker man ”jag är ansvarsfull och tar hjälp” och absolut – kunskap om sadeln och hästens rygg (vinklar, grader och lutning) är dess proffession med en grundutbildning eller en mer gedigen utbildning i bagaget. Men då kommer vi till två till parametrar som är minst lika viktiga- biomekanik och ryttarens position / inverkan.

Utan det två sista parametrarna med i ekvationen är risken för minskad hållbarhet överhängande.

Vid utprovning av sadel, fundera på följande:

Hästens exteriör, användningsområde och förutsättningar
Biomekanik – hästen i rörelse
Ryttarens position / behov.

Studera hästen från marken, hur rör den sig utan ryttare. Höger roterad eller vänsterroterad
Vilka avvikelser måste vi ta hänsyn till (vinklar, muskulatur, asymmetrier samt form på hästens kropp). – Asymmetrier bör väcka frågan varför hästen är osymmetrisk och ojämn i sin muskulatur. Finns förutsättningarna i den utrustning hästen har samt det arbete den utför för att bli symmetrisk.
Ryttaren – hur är denne exteriört utformad. Förutsättningar, avvikelser, asymmetrier och hur placerar vi ryttarens bäcken neutralt. – Ta reda på hur ryttaren bör sitta för att hamna i balans, gör en sitsoptimering.

När dessa tre punkter är avklarade kan vi titta på förutsättningarna för en lämplig sadel. Kanske är den du har lämplig med mindre justeringar för häst eller ryttare. Om inte, vad avviker.

Hästen ska kunna röra sig obehindrat av sadelns placering. Med det sagt menar jag att utrymme för musklerna att förflytta sig, aktiveras, kontraheras och extraheras. Sadeln måste alltså vara tillräckligt bred för att ge plats utan att placera tryck på skelettet eller andra känsliga delar. I rörelse ska sadeln ”ligga still” utan att förhindra rörelse.

Tänk på att en asymmetrisk häst behöver plats att jämna ut sina obalanser utan att skapa onödigt tryck på den ”större sidan”. Är hästen extremt osymmetrisk kanske arbete från mark / barbacka är ett alternativ innan en lämpligare sadel provas ut.

Ryttaren, den punkt som i de flesta fall får lite eller ingen uppmärksamhet vid en sadelutprovning. Forskningen har verkligen tagit enorma kliv på denna front, hur ryttaren bör vara placerad i sadel för att på bästa sätt inverka och påverka hästens biomekanik uppsuttet minimalt.

I många fall krävs riktigt nörderi för att en sadelutprovning ska bli optimal, hållbar även på lång sikt. En utprovare som ser individen i sadeln, hur denna ryttare är byggd, vilka förutsättningar finns och hur kan vi på bästa tänkbara sätt placera ryttaren i ett neutralt läge ökar förutsättningarna för hållbarhetn hos hästen. Med neutralt läge menar jag energisnålt, avspänt och i balans över hästens rörelsecentrum.

Lodrät sits är vi hjärntvättade med sedan barnsben. ”Huvud, axel höft och häl”. Om ni suger på den uppbyggnaden och lyfter det mot ”känn sittbenen, sitt tungt i sadeln” – går det ihop?

Svaret är nej. Ska en optimal sits ovanför rörelsecentrum av hästen appliceras måste tyngdpunkten generellt flyttas fram, kontakt med pubisbenet måste upprättas. Klyksits är något som börjar användas för att få rätt illustration till positionen, eller i folkmun ”klädnypan”.

Dressyrsitsen där ryttaren sitter tungt i sadeln, överskänkeln något framskjuten, axlana bakom lodplan och kanske en flaxande skänkel eller en spänd underskänkel – hur påverkar det rörelsen i hästens kropp?

Hoppryttaren som sitter med skänkeln framskjuten till sadelgjordstaden som i språnget kastar överlivet framåt och inte allt för ovanligt får en extraknuff i landningen innan denna rätar på sig för att styra på nästa hinder.

Inte allt för ovanligt att bilder som fotograferats bakifrån / framifrån skiljer höger och vänster skänkeln enormt i höjd. Eller att ryttaren ”sitter på innersidan” vid ändring av rörelseriktning oberoende gren. HUR påverkar det balansen, rotationen, mekaniken och hållbarheten i våra hästar?

Bilderna är exempel på ryttare som placeras fel på grund av sin utrustning i kombination med vägledning.

Bild 2 påvisar också att ett skänkelläge för långt fram gör det svårt för ryttaren att ställa sig upp utan att balansera i tyglarna.

Under alla år jag arbetat som instruktör fokuserar man mycket på att rakrikta hästen, utan att först titta på ryttaren. Sitter ryttaren rakt på hästen utan att hamna till höger, vänster, bakom eller framför rörelsecentrum?

Vanliga kommentarer till ryttaren som jag gärna plockar bort

– Svanka inte, sträck på dig
– Trampa ner hälen / tårna ska peka framåt
– Var följsam

Att säga till en ryttare att inte svanka är som att säga till en blind människa att ”titta riktigt noga” om vi förutsätter att ryttaren har rätt utrustning. HUR är personens bäcken utformat? Svank kanske är neutralt läge för ryttaren även när denne står på marken. Om så är fallet, måste vi tillåta en svank. Det som vore lämpligt att säga för att stärka ryttaren och behålla denna i position är att hitta centrering och kontakt med de inre bukmusklerna. Att sträcka på sig är lika luddigt som ”sunt förnuft”. Vad har personen för referenser? Är blå alltid samma blå nyans när du tänker på den själv som personen du säger blå till?

Trampa ner hälen – Varför då? Till vilken nytta och hur ska ryttaren hitta en balans i en position som är onaturlig och i många fall statisk. Bättre vore att påpeka en flexibel fotled med svikt och kontakt i stigbygeln baserad på trampdynans position. ”Tårna ska peka framåt” ännu en gång måste vi ta ryttarens exteriör i beaktning. Är ryttaren utåt roterad i sitt bäcken kommer paralella fötter vara extremt smärtsamt och helt forcerat. En sadel som tillåter en neutral vinkel i bäckenet kommer placera ryttaren neutralt med dennes förutsättningar även i skänkeln / foten. Att forcera foten till en överdriven flexion i fotleden kommer generera mer belastning eller felaktig belastning i knäled.

Var följsam. Smaka på meningen en stund. Om hästen har en kraftig rotation åt exempelvis höger och ryttaren är följsam åt höger enligt hästens rörelsemönster – kommer ryttaren och hästen då någonsin hitta en centrering och en symmetri? Tänk istället, var flexibel, centrerad och balanserad. Det ökar förutsättningarna för en symmetrisk, centrerad häst och balanserad häst.

Det är inte fel att ta hjälp av en sadelutprovare. I många fall extremt klokt. Fundera på hur mycket egen kunskap du har om dina förutsättningar, hästens biomekanik och arbetet hästen utför i vardagen för en långsiktigt hållbar häst. Det kanske behövs flera olika ”parter” för att hitta rätt utrustning till din häst? Fysioterapeut – ryttaren, sadelutprovare/sadelmakare – sadelns uppbyggnad och funktion, equiterapeut – hästens anatomi, rörelsemekanik och musklernas funktion.

Hittar du någon som har kunskap, utbildning, erfarenhet eller är riktigt nörd kanske det räcker jätte långt. Min önskan är bara – tänk på helheten. Att hitta en sadel är så mycket mer komplext än att bara hitta något som hästen ”gillar”, för så länge den inte pratar ett språk vi förstår utan missförstånd är detta relativt. Att byta sadel ofta kan uppfattas kostsamt, men att göra sin hemläxa, läsa på och låta de viktiga funktionerna samverka kommer generera en friskare, gladare häst, ryttare och förutsättning för framgång blir helt plötsligt möjlig.

– Ny kunskap och viljan att växa är den bästa present vi kan ge vår häst.

(Bilder är lånade)

Vertikal Balanserad Ridning 1

Då var första delkursen avklarad av Vertikal Balanserad Ridning. Planen är att på sikt kunna titulera mig som tränare i denna filosofi, för det krävs 4 delar. Första delen handlar om ”sits optimering”. Assymetrier avsuttet, på sadelbock och slutligen uppsuttet. På sadelbocken studerade vi även ryttarens bäckform för se hur denne sen blir placerad i sadeln.

Den teoretiska delen kände jag mig rätt införstådd i, den pratiska gav utrymme för mitt analytiska öga att verkligen börja granska placering, positionering och några enkla tips hur man korrigerar dessa på enkla sätt.

Jag har varit med på många sadelutprovningar men aldrig varit med om att ryttarens förutsättningar för en korrekt placering fick så mycket fokus. Detta är också en av anledningarna till att jag söker kunskap via VBR – helhetstänket kring ”treeingheten” ryttaren, hästen, sadeln.

Det nördiga i mig får verkligen plats här, att studera alla tre delar separat för att sedan maximera förutsättningarna för att ekipaget ska arbeta så hållbart som möjligt.

Assymetrier på ryttaren korrigerade vi först på backen. Ryttarens förutsättningar att sitta rätt på en sadelbock, för att slutligen sitta upp. Innan uppsittning studerade vi hästens muskler, assymetrier samt om den är höger eller vänsterroterad. Detta för att senare maximera förutsättningarna för ekipaget att hitta en centrerad position.

Sista hästen jobbades inget uppsuttet utan fokus stannade vid ”slow walk” då hästen påvisade en rörelsestörning vid kontroll av rotation. Slow walk syftar till att hästen ska hitta sin bakbroms för att återfå balans och komma till en naturlig ”uppåtpush” i bröstkorgen och belasta kroppen så ändamålsenligtt som möjligt.

Många tankar och funderingar väcktes efter denna introduktion, min ”villhöver” lista ser ut enligt följande för att börja med ”sitsoptimering” och tänket kring VBR med de 3 delarna.

Sadelbockar 2st (för att hjälpa mina ekipage att hitta rätt sadel även för dem)
Visuell jacka – för att upptäcka assymetrier och öka medvetenheten i ekipaget tillsammans med träna mot en centrering
Balansmatta

Är detta intressant att läsa mer om?

Det mest intressanta är när klinchen i mitt huvud skapas kring att koppla på en bakbroms innan hästen har en chans att komma till bjudning och egenbalans är att VBR’s två referensryttare rider hoppryttaren enligt hästens A,B,C,D medan dressyrryttaren helt klart är placerad i en position enligt VBR men om hon börjat med bakbroms initialt är för mig okänt. Publicerar bilder på dessa ryttare nedan.

Framgång föder motivation

Senaste veckan har mitt motivationskonto verkligen sprudat. En av mina elever tävlade i sin nya sadel förra helgen och skrällde ordetnligt. Mot alla odds konkurerade hon ut alla andra storhästar och slog till med meetingbästa och rosettregn. Orsak? – Kanske den nya sadeln men jag är helt övertygad om att hennes växande självförtroende också ger utdelning. ÄNTLIGEN vågar hon tro på sin kunskap och att hon räcker till. Hela mitt hjärta växer ett par storlekar när jag ser denna mentala och personliga utveckling.

Nästa elev har verkligen VUXIT under hösten, egentligen på grund av och tackvare en massa motgångar. Men denna gång har hon inte stått ensam, hon har fått stöttning, vägledning och hjälp när bakslagen kommit och en PLAN på hur vi tar oss framåt. För jag ser verkligen arbetet med hästarna, eleverna och ekipaget som något vi gör tillsammans. Deras motgångar är även mina motgångar, men även möjligheten till utveckling och nya sätt att attackera problemen som uppstår. När jag mötte detta ekipage i slutet av sommaren kunde dem inte lasta, dem kunde inte rida ut och dem hade problem att hitta motivation i hästen på ridbanan. Vi gjorde en analys, bestämde oss för ett svartvitt förhållningsätt och en tydlig plan. Ett bakslag i hållbarheten kom, men efter det har vägen varit spikrak uppåt. Lastningen började strula igen, nya tankar ventlierades och BOM – framgång igen. Självförtroendet i denna ryttare bara sprudlar – och då kommer framgången.

Tredje ekipaget har gått från c-ponny med kort galopp till en mer storgalopperad ung storhäst med lite rutin. Övergången har varit lite svår att ”förstå” för ryttaren men då planen började redan sista året på ponnyn för detta och den röda tråden har fått leda har resultaten kommit därefter. Under helgen red ekipaget en felfri 1.0m och debuterade 1.10m med en FANTASTISK runda, helt fenomenal ridning och enormt välplanerad. UNDERBART att få se deras framfart och se att målet och drömmarna kommer närmre och närmre.

Att hålla träningar för ambitiösa ryttare med målsättningar, ambition och få vara med i deras med och motgång – DET är själslig lycka och det som tankar mitt konto mest. Snart vaknas åskådarplats på hoppträning för min mentor, kanske ett gäng fina hästar som jag får lotsa från backen och mer analyser från mina ekipage.

Helgens visningar av hästar var också väldigt givande, två riktigt lovande 4åringar med olika förutsättningar men båda bjuder på hög kvalité. Det är också motivation att få se bra råmaterial även på de fyrbenta.

Mekaniskt, visuellt och följsamt – Hur hittar man hoppsitsen?

Ramlade in på ett Instagramkonto häromdagen där det både fotograferats och filmats ekipage som deltagit på träning och började fundera närmre: Vad är en bra hoppsits? Hur ser den ut ? Hur kommer man dit?

Redan under följetången av Hållbara Ryttare säsong 1-2 har jag studerat det ryttare som medverkat. Missförstå detta inlägg rätt, jag kritiserar inte deltagarna och jag letar inte fel, men jag ställer mig frågan – hur kunde det bli så här? Hållbara ryttare fokuserar på dressyrryttare av toppklass, med fantastiska tränare och bra förutsättningar. Men hur kommer det sig att dem hamnar bara lod, blir ”hängandes i tyglarna” och jobbar med spänningar istället för med följsamhet?

För att inte ramla för mycket ur fokus blev Hållbara ryttare ögonöppnaren. Insikten på träningen triggern till detta inlägg.

Jag ställer mig ödmjuk i frågan om hur, kommer spekulera och analysera men dela med mig av mina tankar och idéer. Så vi börjar med första frågan.

VAD är en bra hoppsits: Jag tänker mig helheten, anridning, avsprång, landning, transport (sport). Min första tanke är, balanserat, neutralt och över hästens centra. Utan att för den skull hamna bakom eller framför lodplan och utan att fastna i tyglarna. Detta gäller även i transporten. I avsprånget ska det vara välavvägt och i balans med hästen, inte före och inte efter.

HUR: Positionen ska vara centrerad och ryttarens skänkel, blick och placering ska bibehållas i centra, med en eftergift i tygeln. I landningen är det viktigt att ryttaren inte hamnar i bakvikt med kropp eller hand. Snarast möjligt placera sig i en tvåpunktsits i neutral position för att sedan återgå till neutral centrerad sits.

VÄGEN DIT: Självklart är det lätt i praktiken och många faktorer som spelar in, sadeln, hästens rörelsemönster och förutsättningarna runtom. Men om vi börjar med att rida symmetriskt och liksidigt med fokus på att hålla oss nära hästen i språnget tror jag vi har en bra början. Fundera lite på varför skänkeln pressas bakåt eller framåt, varför ställer ryttaren sig högt ovanför, ligger snett på hästens hals, hamnar på tå eller bakom hästen?

Mitt bästa tips för att justera ryttarens sits är serier, övningar där hästen ”får göra jobbet” och ryttaren får fokusera på balansen, centrat och eftergiften. Börja dock med att hitta en lätt sits, men neutralt utgångsläge över hästen. När det fungerar, cavaletti och enklare bomserier. Tredje steget blir mindre serier och kombinationer. Hästen ska absolut vara ”framför dig” men du får för den skull inte hamna bakom.

Min stora förebild har under många år varit Marcus Ehning, han rider välavvägt och centrerat. Stör sin häst väldigt lite och infinner sig i en neutral position majoriteten av sina ritter.

Studera gärna, analysera och fråga varför blir det så? Inte för att på något vis agera översittare eller mer kunnig utan mer för att leta mer kunskap, nya metoder och tillvägagångssätt att utveckla sitsen och inverkan.

Fortsättning följer…

Träningsfilosofi – Hästens A, B, C, D

Systemet är inte mitt, och heller inte filosofin i sig. Men med detta enkla system har jag skolat och utbildat hästar, samt intstruerat. Texten är grundad på artikeln i Hippson med Christer och Linnea Ericsson.

Grundprinciperna bygger på följande.

A – Framåtdrift : Symptom som kommer från hästen bjudning. Aktionen skapas i hästens bakben. Vikten läggs vid att hästen har en bra reaktion på skänkeln och är elektrisk. För att detta ska fungera krävs kontinuitet i vardagsjobbet – allt för att underlätta tävlingssituationen.

B – Rakriktning: Hästen måste vara rak! Här finns det inga mellanting, antingen är hästen rak, eller inte rak. För att nå rakriktningen måste hästen spåra på både raka och böjda spår, i alla gångarter. Här gäller det för ryttaren att utbilda den unga hästen med samsidiga hjälper. Viktigt är att hjälperna är befästa och hästen förstår ryttarens hjälper och de olika tygeltagens inverkan. När rakriktningen fungerar kommer även sprången att bli raka.

C – Balans: Ryttaren och sadeln ger en övervikt på den redan i framvikt byggda hästen. Av denna orsak måste vi lära hästen att gå i balans. Att låta hästen hitta egen balans utan guide är dyrbar tid som kan leda till onödiga skador och slitage. Detta betyder att hästen absolut inte får gå på bogarna utan måste bära sig själv. För att hoppa hästen i balans blir detta ett krav. Den viktiga kraften ska komma till i avsprångspunkten från bakbenen, från motorn.

D- Framåt – nedåtsökning: Här kommer de tidigare bokstäverna vara avgörande. Hästen måste först och främst vara i bjudning för att kunna bli rak, och när hästen är rak kan den därefter bli balanserad. När hästen är balanserad kan den på ett ändamålsenligt sätt söka sig neråt. Om hästen inte är balanserad kommer den ramla framstupa. En häst med en aktiv bakdel och som är framåt-nedåtsökande kommer bygga rätt muskler, överlinje för att prestera på hoppbanan.

Alla dessa punkter bör vara orsaken till att vi håller på med ridning och hästhoppning. Med rätt förutsättningar ge hästen möjlighet att prestera optimalt. Alla dessa punkter måste fungera innan vi kan börja hoppa om vi önskar en hållbar frisk och sund häst.

Att hitta en filosofi som man tror på är grunden till utveckling, framgång och resultat. All min egen träning, alla mina ekipage har jag en långsiktig plan för och en råd tråd för att nå målet. För nya ekipage kan det kännas som en enorm omställning. Ibland får jag frågan ”har jag gjort fel alla dessa år” och jag brukar i de flesta fall svara: Det finns flera vägar till Rom, jag har övertygad om att andra tränare och instruktörer har en mening med deras upplägg. Men jag instruerar som jag rider, och jag rider som jag tror. Att vara konkret och tydlig med sin häst och att börja i rätt ände är det som på sikt är avgörande och även det som ger friska, sunda och glada hästar.

Kategori: Träningsfilosofi