Kommunikation men en häst som vågar uttrycka sig – till en ryttare som lyssnar.
Resan började med hästens hållbarhet vi flyttar fokus vidare till utrustning. Innan vi djup dyker behöver vi ställa oss några frågor. Har jag en kommunikativ häst som jag lyssnar på, eller en tyst häst som lyder mina regler.
”Det har alltid fungerat att göra så, min häst har aldrig protesterat”.
Denna mening ses och hörs allt för ofta i metoder om inlärning, utbildning och träningsupplägg. Ställ istället frågan – skulle du springa ett maraton i stilettklackar bara för att det går? Sadlar är ett hett ämne som vi fördjupar oss i nästa inlägg. Jag kommer hålla frågorna öppna och skapa tankar i vad som är värt att ompröva.
Sadeldjungeln är för många skrämmande, kostsam och komplex. Den lättaste vägen att vandra ör att inte ställa frågor. Så länge skador inte uppstår eller tydliga avvikelser får sadeln duga. Återigen behöver du gå tillbaka till referensen, hur ser min häst ut, hur har den sett ut, hur borde den se ut. Att fastna vid inne märken som proffsen nyttjar är en stor fälla, dels för att ryttaren är en helt annan, men också för att deras referens kan vara en helt annan. Ta en titt på hur deras hästar ser ut i sin överlinje och fundera om det är så du vill att hästens kropp ska se ut – glöm resultaten. Pris, kvalité och status diskuterar vi i nästa inlägg.
Värt att ompröva:
”den fungerar och hästen har aldrig protesterat”.
Låt den meningen landa en stund – aldrig protesterat, vad innebär protest och ska det vara nödvändigt för att förändra, förbättra eller skapa förutsättningar?
Vad är en protest? Återigen är det individuellt, ”högljudda” hästar visar tydligt att något inte stämmer. Tyvärr har människan över lång tid ursäktat det med dåligt uppförande, bus, lynnesfel eller andra ursäkter. Ursäkter som vi valt att använda istället för att fundera hur en harmonisk, nöjd och glad häst arbetar och löser uppgifter.
När vi studerar hästar talar hästen ett tydligt språk, om vi är villiga att lyssna. Tecken på obehag eller smärta:
- Svanskpisk
- Hugger mot sadel / sparkar eller styrker öron
- Svårt att byta galopp
- Springer – men bjuder inte
- Saknar bjudning
- Sparkar bakut / bockar
- Svårt att landa i rätt galopp / bockar eller sparkar i landning
Alla ovanstående är avvikelser i hästens rörelseflöde / indikation på smärta.
Innan vi börjar titta på utrustningen är ett gott råd att kontrollera – hur ser min häst ut i sin kropp? Ta hjälp av någon med kompetens inom terapeutiskt arbete, massör, equiterapeut, equiopat eller liknande vars profession utfår från hästens anatomi, muskeluppsättning och viss kunskap inom nervsystem och hur hästen ser ut i sin kropp.
Hugger hästen mot utrustningen eller har svårt att gå fram?
– Indikationerna behöver inte vara utrustningsrelaterade utan kan likväl komma från magen och tarmens normala funktion. Fungerar tarmen som den ska, mår min häst bra på insidan? Här behövs oftast veterinär kopplas in för att undersöka hästens hälsosatus.
Arbetar min häst optimalt på töm / lina / rep men tappar bjudningen vid ryttare?
Denna indikation kan skilja sig från ovanstående och utrustningen kanske förhindrar hästen för att utföra det som förväntas av den.
Sparkar, bockar, eller ett uttryck som inte hör hemma inom sporten ”den är dum eller tjurig”. Hästar är av naturen sällan dumma eller tjuriga. Tyvärr har hästar utvecklat dessa avvikelser för att vi återigen – glömt bort att lyssna. Kan den, förstår den, vill den ?
Många struntar i att ställa frågan för att det är svårt att veta vart man ska börja. Kom då ihåg att börja med att fråga är att skapa förutsättningar. Smärta är lika individuellt för hästar som det är för människor. Vi har inte samma preferens och vi är alla olika tåliga för saker som känns mindre bra. Rörelsestörningar, problem att fatta eller landa i rätt galopp är i många fall relaterade till hästens kropp. Nästa steg som också förstör flödet mellan muskler och förhindrar bärighet är utrustning och sistnämnd – ryttaren.
Den tysta hästen – är den svåraste hästen. Den som inte säger något, som utför det vi ber men saknar flöde, saknar rörelseomfång eller tappat sin röst. Ryttaren utsätter sällan sin häst för stress eller obehag medvetet, men vi är däremot skyldiga våra hästar att vara en tillgång. Skyldiga att ställa frågan, skyldiga att lyssna. Relationen till våra hästar borde vara vår högsta prioritet, inte resultat, tävlingar eller egoistiska målsättningar. Främst inte – om det är på bekostnad av hästens välmående. Tränare, träningskompisar eller annan sakkunnig person som tycker att hästen ska foga sig, tvång, våld eller press är – en okunnig person. Fina titlar, väl presterande elever eller lång erfarenhet är oftast det vi lockas till. Egna resultat, ekipage matchade till SM eller ett långt CV är inte samma sak som kunskap. Kunskap om hästens biomekanik, välmående och välfärd måste väga tyngre. Återigen, titta på hur deras häst bär i sig i arbete, hur den ser ut i sin kropp istället för att se hur den presterar. Resultat är inte en måttstock som berättar hela historien.
Tränare som föreslår tungfelsbett, åtdragna nosgrimmor eller rider på kraft och teknik i en sadel som varken passar häst eller ryttare är återigen – tydliga indikationer på att det saknas kunskap.
Utbildare som max belastar sin häst vid unghästutbildning ”för vi har alltid gjort så” är inte en förebild eller en kompetent person om hästen packas in i en låda där LYDNAD är viktigast. SAMFÖRSTÅND borde vara ledordet. En ung individ som ska hålla hela livet borde får en chans att lära sig att höras, kännas, utbildas och utvecklas.
Ridsporten har under årtionden format ett hårt klimat där prestation styr framfarten av quickfix och elitryttare som jagar titlar men som saknar kunskap. Kunskapen borde påvisa en häst som blir hörd, som får uttrycka sig och en människa som lyssnar och känner in – är vi tillsammans eller är det en one-man-show.
Våra fantastiska djur har tyvärr en enormt välutvecklad förmåga att behaga oss. Priset betalar dem, i tysthet eller med en hög röst som oftast korrigeras. GP i dressyr är det många dansanta hästar som får skyhöga poäng som saknar bärighet i kroppen, underkastat sig bettet eller ryttarens hand som fortsätter att leverera rosetter och priser i många år. Hopphästar som vinner internationellt som helt saknar överlinje, helt tappat sin biomekanik och möjlighet att hantera belastningen som presenteras.
Fråga er häst, fråga er själva – vilken typ av häst människa
vill jag vara för min häst? Eftersträva att vara en häst människa som du själv hade varit häst hos.
