Jag ska berätta om en elev och god vän till mig som trotsade sin ekonomi, tog hjälp av en sadelprovare och endast 5veckor efter utprovningen står med en dyr sadel som inte går använda i väntan på en uppföljning.
För att vara tydlig redan från början – jag är inte ute efter att hänga ut någon eller på något vis påstå att sadelutprovaren inte gjort sitt allra bästa. Men här kommer ett tydligt exempel på när kunskapen inte räcker till och resultatet blir både dyra och tidskrävande.
Ryttaren rider på LA-nivå och tränar högre med målsättning att kvala medelsvår under kommande år i dressyr. Hästen och ryttaren känner varandra väl och är ett bra team. Enligt följande bilder kan ni se att hästen inte har några exteriöra avvikelser utan är jämnt musklad och symmetrisk i sin muskulatur. Innan utprovningen red ryttaren i en Tekna-a Line 16,5” MW.
Sadeln som följde med hem blev en Prestige Modena 17” 36 vid. Till en början var ryttaren lyrisk, känslan blev en helt annan och positionen så mycket bättre för ryttaren. Tyvärr var lyckan kortvarig. Endast efter 5veckor började hästen protestera och visa obehag av den nya sadeln. Ryttaren plockade då av sadeln red barbacka samt alternerade med arbete från mark under töm.
Inför veckans fotografering för att kunna kartlägga problemet noterade jag och bekräftade det ryttaren upplevt. Hästen ömmar kraftigt vid palpering där bossorna ligger an och skapar ett tryck. Sadeln ligger enligt den visuella uppfattningen i bakvikt, gott om plats fram för en manke som inte finns (i höjd) men pressar i bakkant ner bossorna och klämmer muskulaturen kring ryggraden och mot hästens länd. Med ryttaren i sadeln kommer sadeln ner något i framkant – men trycket bak ökar. Positionen för ryttaren blir således i ”bakvikt” med en något framskjuten skänkel.
Ur position av ryttaren hade jag önskat längre stigläderkrampa för att flytta bak stiglädret något. Det för att få ryttaren längre fram i tyngdpunkt och mer vikt på pubisbenet och avlasta sittbenen något. Alltså – placera ryttaren något längre fram i sadeln. Detta blir dock svårt när stigläderkrampan är placerad långt fram och har en kort skänkel.
Valde även att lyfta frågan till dem med mer erfarenhet och kunskap i förhållandet mellan häst, ryttare och sadel och fick bra input och fler infallsvinklar som eleven kommer ta med till utprovningen.
- Stoppningen i bossan (kilbossa) är ofta ull, den ger vika efter endast 5-10timmars ridning och kan därför applicera trycket annorlunda utefter hur den var initialt.
- Formen på bommen – se över denna om den är optimal
Mina egna tankar innan jag ventilerade frågan var – sadeln upplevs smal, muskulaturen får inte plats att expandera utan komprimeras endast. Vinkeln på bommen blir felaktig då sadeln placeras i bakvikt initialt.
Det jag önskar inför kommande kontroll av den utprovade sadeln är att ryttaren får vägledning i följande:
- Bommens utformning, är den korrekt utefter hästens form och hur hästen påverkar utrustningen i arbete (rörelse)
- Vilka ändringar kan göras för att minska belastningen som uppstår i länden
- Position av ryttare, går det byta stigläderkrampor till längre för att placera ryttaren korrekt. Om inte, vilken typ av sadel kan vara optimal för att placera ryttaren ovanför hästens rörelsecentrum.
- Går det byta stoppningen i bossorna om det är materialet som ställer till problemet
Om sadelutprovaren har kunskap, mät bäckenet, gör en sitsoptimering och säkerhetställ vilken typ av form ryttaren har på sitt bäcken. Förhållanden mellan sittben, pubis men även vinkel.
Enligt mina observationer placerade Teknasadeln ryttaren för brett – anläggningsytan i sadeln passar inte ryttaren och skapade därför felaktiga förutsättningar för ryttaren att sitta korrekt. Prestigesadeln är smalare i midjan vilket enligt observation av bilder är fördelaktigt för ryttaren.
Vill understryka ännu en gång: Jag är övertygad om att sadelutprovaren har gjort sitt bästa med det förutsättningar denne har. Men jag vill också poängtera vikten av kunskap, dels hos sadelutprovaren men även av ”teamet runt om”. Det vill säga, hur kan ryttaren öka förutsättningarna för att nästa utprovning ska bli bättre. Vilken kunskap saknas för att förhållandet mellan häst, ryttare och sadel ska bli optimalt?
Ryttaren har enligt min åsikt tagit sitt ansvar. Började med att rådfråga en kunnig stallkamrat, valde att avbryta anvädningen av sadel till en ny kontroll kan göras. Skickade bilder, åsikter och tankar till mig för att ventilera och söka mer kunskap.
Sadelutprovaren har tagit sitt ansvar och har bokat in en ny kontroll och kan förhoppningsvis hitta orsak och lösning på situationen.
Ryttaren har godkänt att jag publicerar inlägget och bilderna.
