Kjell menar på att det mentala sinnestillståndet för att uppnå ett mål, med dåliga associationer förhindrar dig för att lyckas. I denna podd / inspelning pratar Kjell med Alexander om hur människan fungerar och hur vi kan njuta av resan mot målet.
Ca 17min låg – på svenska. Titta, skriv ner och fundera på hur ni strukturerar upp era mål och vad ni har för drömmar som ni vill förverkliga. Motivera – dra dig till, hotivation – vad händer om du inte gör det ?
För att skapa god stabilitet, balans och känsla i sadeln är närvaro, flexibilitet och hållning lika viktigt. Ta en titt på detta yogapass och fundera över hur det skulle skapa förutsättningar i din ridning om Yogan fick vara en del av din vardag.
Jag testade passet igår och tyckte det var en mjuk start med enkel vägledning (engelska) men väldigt tydligt visat. Tänk på att den träningen som blir av, är den träningen som gör skillnad.
Behöver du tips om hur du ska lägga upp ditt träningsschema de avsuttna dagarna? Skicka gärna ett mail till evelina@horseequestrian.se så lägger vi upp en plan.
Att ta sig samman, eller bita ihop är för många att prestera mentalt och stänga av sina känslor när man blir frustrerad eller provocerad. Som enskild individ fungerar det – tills det brister. I ekvationen som ekipage blir det helt klart mer komplext eftersom vi är beroende av att samarbeta med våran häst för att lyckas med utsatta mål eller möta ambitioner vi satt upp.
Medvetenheten om att allt hänger ihop är första nyckeln till framgång. Inför ett träningspass eller tävling är det vanligt att prestationspersonen får ta mest plats. Vi visualiserar hur träningen ska gå, resultaten tävlingen ska ge men vi glömmer bort känslopersonen. Fundera på om prestationspersonen kan rida på känsla, eller om man behöver vara både och – om prestationen inte ska vara det viktiga.
För att dela upp det brukar tänk såhär. Att prestera på hög nivå i valfri gren går göra på två sätt. Tillsammans med sin häst i samspel, eller på bekostnad av sin häst. När du gjort ett val vem du vill vara kan vi titta på nästa steg.
Väljer du tillsammans med din häst behöver vi synka prestations delen med den känslomässiga delen. Hur känner du inför ett träningspass eller en tävling. Är du nervös men motiverad för att erfarenheten och upplevelsen känns rolig, eller är rosetten, resultatet och bekräftelsen det viktiga.
Om målbilden är att samspela oavsett vad som inträffar på träningen eller tävlingen blir känslorna lättare att hantera när någonting inte går som man visualiserat. Kanske blir hästen skrämd på framridningen, du blir på sprungen eller hästen är svår att få avspänd. Stanna upp och fundera vilken känsla som är störst i din kropp. Är det tidspressen eller misslyckandet över att övningen inte fungerar som den brukar, eller hjälpgivningen inte får den respons du önskar.
Nervositet är individuellt, men i tävlingssammanhang ofta nödvändig och en tillgång. Fokuset ökar och sinnena skärps. Blir nervositeten för hög kan ryttaren uppleva yrsel, illamående eller frustration. Här är det då viktigt att separera känslor från det vi faktiskt kan påverka. Förberedelser inför träning, har du en plan, ett mönster eller en tanke med passet?
Hästen gör inte som den brukar. Gör du som du brukar? Tog du lika lång tid på dig som inför ett vanligt ridpass med förberedelser, rykt, framskrittning eller uppvärmning eller har du kortat ner tiden eller ändrat dina rutiner? Utgå alltid från individens dagsform. Om hästen känns spänd kanske det viktigaste är att göra något du vet att ni är duktiga på, något som gör att ni hittar varandra och kan öppna dörren för samspel. Vissa hästar med stark flyktinstinkt kan upplevas avstängda och svåra att påverka – då behöver man bryta ned det till vad som orsakar känslan för flykt. Varför känner sig hästen otrygg.
Tålamod. Är du en tålmodig ryttare som ger hästen förutsättningarna för att hitta sin kropp, balans och avspändhet i momentet ni ska utföra. Fråga hästen om den förstår, kan och vill utföra det du planerat. Bara för att den igår gjorde rörelserna fläckfritt betyder inte det att hästens kropp eller känsla är densamma dagen efter. På samma sätt som att människan kan springa milen en dag under timmen, men nästa gång tar det 1.20min för att utföra samma uppgift trots att förutsättningen var ”den samma”.
Mental prestation bygger på att dela upp saker i vad som går påverka, hur vi accepterar motgångar och hur vi försöker lösa det som avviker från vår vision. Ett gott tips är att skriva ner efter passet hur känslan var, vad som var bra och vad vi kan förbättra. Se till att det alltid är fler saker som var bra än dem sakerna som behöver utvecklas. Detta för att hamna i en positiv känsla i ryttarens mentala databas men även för att bygga förutsättningar för samspel.
Inför tävling: Känner du dig trygg i programmets moment, helhet och vet du vart svårigheterna dyker upp. Har du tränat inför programmet på ett sätt att ekipaget har förutsättning att lyckas att möta kraven du ställer för att känna dig nöjd. I början av en tävlingskarriär kanske inte procenten i dressyr behöver vara specificerade. Målet kanske är att genomföra framridningen, hitta bra sätt att värma upp, längd, intensitet och innehåll. Väl inne på banan kanske vägarna och att utföra momenten är det viktiga. I hoppningen kanske upplevelsen ska vara målet. Att rida fram, hoppa fram och försöka hoppa alla hinder. Om banan bjuder på svårigheter eller höjden är ny – kanske hinderfel inte alls är viktigt. För många år sedan hjälpte jag en träningskompis som fick ”blackout” när hon skulle debutera 120 med sin häst. Mitt råd blev då att starta avd B där endast grundomgång är inkluderat och så även ingen press om placering eller resultat. Träningskompisen funderade en stund och sa ”jag tror inte jag klarar hela banan, jag är så nervös”. Då bröt vi ned målet ytterligare. Hoppa hinder nummer 1-3, är känslan på topp och nervositeten fortfarande hög – vinka av och gå ut. Hon blev helt chockad och tankar som vad ska alla andra tro och så kan man inte göra tog fart. Min enda fråga då var ”för vem tävlar du”. När det landade hos henne förstod hon min fråga och kunde släppa stressen över att leverera en hel bana med förväntning att vara felfri.
Okej att träna på att tävla. Många tror att man behöver vara helt redo när man beger sig ut på tävling. Självklart är det bra om ni tränat på det som kommer på provet. Men om svårigheten av banan, höjden på hindret inte är problemet utan själva tävlingsmomentet behöver man bryta ner det i mindre delar för att hantera känslorna som tävlingsmomentet innebär.
Träning: Anpassa svårighetsgrad efter förutsättningar. I visionen har ryttaren planerat att träna på nya rörelser eller tekniskt svåra moment. I framridningen känns hästen sävlig, ouppmärksam och samspelet uteblir. Fundera då på om det är värt det. Antingen bestämmer man sig för att följa planen och försöker skapa motivation för hästen att lösa uppgiften, alternativ två är att bryta ner momentet. Är skänkelvikning målet med träningen men förutsättningarna inte optimala, kanske det är viktigare att hitta en följsamhet i sidorna, använda böjda spår eller flytta fram och bakdelen separat utan att knyta ihop säcken till en skänkelvikning. Rakriktning, tempoväxlingar och förflyttningar kanske är tillräckligt denna dag. Om avspända språng är målet med träningen och hästen är hastig, kvick och spänd i framridningen kanske arbetet behöver hjälpbommar, studs eller lydnadsövningar får bli dagens nya mål.
Släpp taget. Släpp taget om det ni inte kan påverka, lägg skiten från vardagen i soptunnan utanför ridbanan innan du påbörjar passet och acceptera att hästen struntar i hur svåra övningar ni rider, hur höga hinder ni hoppar utan dess enda önskan är att få samspela med sin ryttare.
Dokumentera! Skriv dagbok enligt (träningsschemat) på planen för passet, känslan inför passet och genomförandet. Kunde jag genomföra min plan eller krävdes flexibilitet. Ingenting är svart eller vitt. Ibland behöver man flyta i gråskalan ofta för att komma över tröskeln men att fastna i känslan av misslyckande eller frustration kommer aldrig ge en god känsla, fina resultat eller bekräftelse.
VAR SNÄLL. Att radda upp 10misstag, fel eller svagheter under ett pass kommer förstöra ditt nästa. Klimatet inom ridsporten är redan tuff, lyft det som är bra, det som blev bättre än det brukar eller avsluta med något som skingrar dina tankar. Fastnar man i bubblan av att allt blev skit – släpp tyglarna skritta din häst. Lyssna på andetagen och släpp taget. Släpp taget om att prestation och framgång är enda vägen. Ofta behöver man tänka ett steg fram, två tillbaka när man tränar på något nytt. När du minst anar det kommer du inse att du helt plötsligt höjt din lägstanivå med flera hål. Att trava avspänt på lång tygel i slutet av passet kanske inte var möjligt för en vecka sedan, en månad sedan eller någonsin. Det kanske kan vara det du bär med dig från passet, inte att skänkelvikningen blev dålig eller att hästen rev 4 hinder och stannade på 2.
Mental träning kommer inifrån och syns i din vardag. Är livet i obalans kommer vi i de flesta fall ta med det även på hästryggen. Skriv ner dina känslor, tankar och reflektioner. Kom ihåg att det finns bra hjälp att få med mental träning men också att finna själsro och sinnesfrid. Att ta hjälp av någon man litar på eller någon professionell är att skapa förutsättningar.
Ingen behöver vara stark ensam, det finns många fina guldkorn i sporten och väljer vi att lyfta varandra och sträcka ut en hand – ibland en gång för mycket kommer den mentala prestationspressen minska.
Här kommer 2 övningar med varianter för att kontrollera liksidigheten och vad som händer när vi applicerar hävstång. Alla leder finns med vilket gör det svårare att kontrollera vart balansen eller rörelsen faktiskt spårar ur.
Första övningen blir ståendes på ett ben. Utgångsläget är tight och jag håller det lyfta benet mot kroppen. Håller jag höft och axlar jämnt eller har jag skruvat kroppen och tapplat balansen? Andra varianten står jag axelbrett och för benet bakom kroppen. Uppfattar ni det ena bättre än det andra och hur förhåller sig resten av kroppen?
Ryttarens knäled och fotled ska absorbera stötar och bibehållas stilla – men inte statiska. Under hela mitt liv har jag fått höra – trampa ner hälen, vinkla in tårna. Jag har alltid gjort så gott jag kunnat men det har alltid medfört spänning och smärta vilket tränare saknat förståelse för. Idag vet jag att det inte handlar om förståelse, utan begränsad kunskap.
Tittar vi på fotens placering ska den placeras med stöd under trampdynan i stigbygeln. Valet av stigbyglar har varit ett hett ämne under många år, visste ni att det inte finns några säkerhetstest utformade för att kvalitetssäkra hur säker stigbygeln faktiskt är i olika scenarion?
För att optimera ryttarens belastning i stigbygeln behöver vi först titta på hur ryttaren står och går på sina fötter. Har foten stöd i ett neutralt läge, pronerar ryttaren eller supinerar den? Om ni vanligtvis har inlägg i era vardagliga skor – använd även dem i rida ridstövlar eller ridskor för att hjälpa foten bibehålla en sund placering.
Nästa steg blir att titta på vart foten är placerad i stigbygeln. All forskning tyder på att foten ska placeras med den bredaste delen som stöd över stigbygelns platta. Det betyder alltså att vi minskar vinkeln i fotleden och förhindrar möjligheten att hälen ska sjunka djupt. Hur kan det då minska risken för skador?
Enkelt förklarat: Vi står och går på hela foten, tränar vi på gym, marklyfter vi med hela foten platt på underlaget eller hälen något upphöjd. Aldrig nedsänkt. Om vi struntar i vad vi vet om hur vi går står eller tränar och håller oss fast vid den gamla skolan om att hälen ska vara nedsänkt. Vad händer med belastningen i fotleden om balansen uteblir? Kanske landar din häst efter ett hinder i obalans, hoppar hastigt åt sidan eller snubblar? Leden belastas då i ett ytterläge utöver det vi redan tvingat den till. Skelett, senor eller mjukdelar får då absorbera hela belastningen. Klarar sig fotleden blir det nästa led som får ta smällen – knäet. Pressas hälen dessutom nedåt kommer underbenet föras framåt och ryttaren placeras på rumpan och ofta bakom hästens rörelsecentra.
Låt foten få stöd, låt leden slappna av och möjliggör en mjuk belastning och att leden får göra det den är skapt för – absorbera och fördela.
Åter till mina problem med utåtpekade fötter och belastning på utsidan av fotbladet placerad i en sadel jag inte rider i till vardags. Mina första tankar var att sätet var bekvämt, sadeln något bred men belastningen på foten obehaglig och så även vinkeln till mitt knä. Under utbildningen alternerade vi därför placeringen i sadeln. Jag fick möjlighet att ”padda upp” sätet, smalna av midjan och min position i foten förändrades helt. Helt plötsligt kunde jag hålla fötterna relativt rakt, hela foten fick stöd i stigbygeln och smärtpåverkan avtog. Tittar vi på individnivå faller mina fötter ut åt sidorna om jag sitter på golvet med raka ben. Jag får anstränga mig för att hålla dem raka och med muskelkraft och spänning fixera dem för att slippa att dem faller utåt. Vid ett knäböj begränsas min möjlighet i bottenläget om placeringen av fötterna är raka och parallella. Utgår jag däremot från en något utåtroterad position och något bredare, blir bottenläget avsevärt djupare.
I tidigare inlägg Lodrät sits eller vertikal sits pratade vi om ryttarens hand, ryttarens tyngdpunkt och ryttarens placering. Detta inlägg började med ryttarens fot, hur knyter vi då ihop säcken?
För att ta hästens om referens – i en bärig hållning är hästens blick framåt, bröstkorgen rest, ryggen sträckt bakåt och bakdelen agerar mothållande. Om vi placerar ryttaren korrekt men låter ryttaren titta nedåt – vad händer då med tyngdpunkt, rörelseriktning och möjlighet att centrera sina hjälper och bli en lätt ryggsäck att bära? Kan vi påverka en framtung häst genom att placera oss centrerat och i god hållning?
Jag börjar alltid med att korrigera ryttarens bröstkorg om denna blir framåtsjunken och blicken faller nedåt. Lyft bröstkorgen ! Visa ett vackert halsband, var stolt över din ridning! För det yngre eleverna brukar jag ibland uttrycka mig som att dem ska leta efter enhörningens horn. Ser du hornet?
Att optimera och utveckla ryttarens sits tar tid, det krävs viss finess, mycket träning och en förståelse att ridning ska inte – när den är som bäst leda till smärta. Ta hjälp av någon som förstår hur människans kropp fungerar, hur du optimerar rörelse och hur du möjliggör det du kanske älskar mest – utan att betala ett högt pris i din kropp.
Om du går och står i god hållning, ökar du chansen att även rida med god hållning. Avspänt, högtidligt och fokuserat kan du stärka dig för att optimera hästens rörelse, välbefinnande och på så vis även dess hållbarhet. Studier visar att ryttare som aktivt arbetar med sin egen fysik även möjliggör rörelse i hästen, minskar risken för hältor eller rörelsestörningar.
I nästa inlägg kommer vi titta lite på ryttarens mentala prestationer. Hur kan ni maximera resultaten under ett träningspass, slå poängrekord eller avancera i klass. Är mental träning viktigt och hur börjar man leta svar på frågor man inte kan sätta ord på. Inlägget kommer innehålla generella observationer men även specificerat hur jag arbetar med mina elever för att möjliggöra prestationer och förutsättningar för resultat.
Ovan ryttare är ett gott exempel på en god grund sits. När vi djup dyker i rotation och tyngdpunkt finns det vissa delar att önskar. Diskutera gärna nedan vad ni ser om placering, inverkan, tyngdpunkt och utförandet av de olika rörelserna. Vad är enkelt att utföra och vart uppstår tekniska svårigheter? Försök att fokusera på helheten och ryttarens ridning så kan vi om önskemål finns diskutera biomekaniken senare.
Här kommer övningar som ger dig ett hum om hur du förflyttar vikt, om du viker dig eller bibehåller centrering vid rörelse av dina armar.
Sitt på en pall eller stol, för att inte låta benen förändra, påverka eller interagera i rörelsen se till att du sitter ner. Längre fram kommer övningar som fokuserar på fotled, knäled och höftledsen hjälpande eller stjälpande effekter.
Sedan urminnes tider har vi lärt oss den lodräta sitsen. Huvud, axel, höft och häl. Men vad innebär den lodräta sitsen för ryttarens biomekanik, placering och balans?
Om vi börjar med att dra ett sträck mellan dessa punkter, hamnar vi då i balans? ovanpå hästens rörelsecentra, avspänt och stabilt. Kommer svaret till er direkt – bra! Om det är en självklarhet att det inte är möjligt att sitta så, balanserat och avspänt. Om ni var osäkra eller svarade ja, behöver vi titta på varför den gamla referensen av punkter inte är aktuell.
Ryttaren har 3 plan ur träningslärans aspekt, frontal, horisontal/transversal och sagital.
– klippet är ca 4min långt på engelska med förklaring hur planen ser ut och hur rörelsen i dess leder fungerar.
Innan ryttaren korrigerar sin sits uppsuttet råder jag alltid till att kontrollera rörelsen avsuttet. Bibehåller ni centrering utan att skruva, förskjuta eller förändra övrig kropp och agerar kroppen olika eller lika? – Tips på övningar kommer i nästa inlägg.
Att bryta ett gammalt mönster leder oftast till misslyckande, men att träna på någonting nytt ger inte samma motstånd. Av den anledningen pratar jag ofta om vertikal sits eller neutral bäckenposition. Kanske låter som rena grekiskan, men oftast har dessa två ord ingen innebörd – vilket betyder att det heller inte finns några förväntningar.
Neutral bäckenposition: Bäckenet vilar utan anspänning mitt över hästen, utan att tippa framåt eller bakåt. En naturlig svank är ingenting som måste korrigeras. Återigen, individens förutsättningar måste få styra. Svankar ryttaren däremot för att det saknas stöd för lårben, ett säte eller en sadelkonstruktion som välter ryttaren i framvikt har vi andra saker att åtgärda än att instruera ryttaren att ”sätta sig på rumpan”. Tippar ryttaren bakåt och vi har i detta fall uteslutit sadelns förutsättningar behöver vi titta på vart ryttarens ben är placerade, vart ryttaren för stöd för sin fot och vad ryttaren kompenserar.
Vertikal sits: Visualisera en klädnypa där ryttarens höftled blir vajern på klädnypan. Det skulle alltså betyda att den endast kan omsluta eller separeras i en led – höftleden. Övriga plan ”faller rakt ner”. Om klädnypan blir svår, tänk på en barbiedocka. Barbie har aldrig haft knäleder som går röra. Ryttarens knän ska alltså, i den mån det är möjligt vara stilla, för att kunna absorbera hästens rörelse men inte knipa, eller flaxa.
3 sittben: Historiskt sätt har vi alltid pratat om att känna efter sittbenen i rumpan, någonstans på vägen tappade vi det främre sittbenet. Pubisbenet / blygdbenet. Bäckenets främre punkt. För att sitta i en neutral / vertikal position i sadeln måste alla dessa ben belastas lika. Låt balansen komma i mitten och föreställ dig att du sitter på en trekant. Återigen är detta individuellt hur kroppen är skapt, men att vara medveten om att kontakt ska finnas i samtliga skapar en ny referens.
När vi placerat ryttarens bäcken neutralt behöver vi titta på vilka förutsättningar ryttaren har för stöd av sin skänkel. Utgår vi från att fotknölen blir referens istället för häl, kan vi dra en linje från huvud, axel genom höften ned till fotknölen. Här kommer vattenskålen behålla sitt innehåll.
Sadelns förutsättningar spelar givetvis en stor roll om det är möjligt att sitta neutralt. Hoppsadlar försvårar placeringen då den vertikala linjen är anpassad för en lättare sits. Men en sadel som har möjlighet att variera vart stiglädret kommer ner till ryttarens fot – går det individanpassa denna förutsättning via stigläderkrampan.
Om ryttaren sitter i en neutral position går hästen plocka bort och ryttaren kommer landa på sina fötter. Sitter ryttaren däremot i framvikt – kommer den trilla på näsan, sitter den i bakvikt – landa på rumpan.
För att optimera ryttarens förutsättningar och placering behöver därför valet av sadel, konstruktion och funktion tas med i beräkningen, tankar, reflektioner och erfarenheter om sadelutprovning och dess förutsättningar kommer i ett fördjupat inlägg senare. För att inte göra detta inlägg för komplicerat kommer vi därför lämna sadel tills efter vi pratat mer om hästens biomekanik och spinna vidare på hur vi knyter ihop säcken med ryttare, utrustning och hästen längre fram.
Frikopplad och oberoende hand:
Låt armbågarna finnas framför kroppen, handen få säga ”varsågod”, det optimerar möjligheten att aktivera rätt magmuskler och stabilisera kroppen i rörelseplanen. Handen ska vara oberoende ryttarens sits, det betyder alltså att den inte ska balansera eller stabilisera ryttarens placering utan endast visa vägen – när det är nödvändigt.
Tyngdpunkt och placering:
Med en centrerad, stabil och balanserad placering kan ryttaren med sin tyngdpunkt och placering styra hästen, förändra rörelseriktning, tempo och gångart. Detta kräver koordination, kroppskontroll och att ryttaren tränar för att bli liksidig. När medvetenheten om de små hjälpernas effekt rotat sig blir tygeltagen sällan nödvändiga.
I en neutral position får ryttaren mer kraft i låren, mindre i rumpan och hästens rörelse absorberas optimalt i ryttarens fotled, knäled och höftled. Resterande rörelse kan då passera bröstbenet och bibehålla huvudet stilla.
I samma sekund som människan bestämmer sig för att rida sin häst bryter vi ett naturligt beteende hos hästen. Hästen är inte skapt för att bära vikt på sin rygg utan endast konstruerad för att bära sin egen kroppsvikt och sina tarmar.
Ta ansvar över din stabilitet och balans. Skapa nya vanor där balans och stabilitet i vardagen blir en rutin. Ryttarfys måste bli en vana för att komplettera och faktiskt vara en tillgång för vår häst. Viktigare än någonsin – aveln bjuder på extraordinära, atletiska hästar med mycket rörelse och scope.
Tiden vi lägger på att stärka, bygga och anpassa utrustningen för våra hästar är mer eller mindre förgäves om vi ryttare struntar i att optimera vår inverkan och påverkan när vi sitter på hästen. Sitter du snett, kommer din utrustning att bli sned och hästen anpassa sin muskulatur därefter. Samma om hästen är sned kommer kedjan sluta sned.
4 viktiga punkter för att minska påverkan hos hästen, för att befria hästen från att kompensera en sned, svag eller obalanserad ryttare.
En välbalanserad ryttare med god koordination, balans, stabilitet och symmetri i en sadel som är konstruerad för att bära påverkar hästen marginellt. En obalanserad ryttare, handstark eller ridandes i en sadel som inte hanterar trycket från hästen och ryttaren tillsammans kan ge stora skador.
Inlägget om ”träningschema” skulle i de bästa av världar synkas med ett schema för ryttaren. Ta ansvar för din kropp, fatta taktpinnen för att skapa förutsättningarna för att bli det bästa ekipage ni kan. Det kräver en helhet mellan hästens träning, vila och utrustning tillsammans med ryttarens fysik.
Kroppskännedom: Känner du din kropp?
Vilken fot tar första steget respektive sista steget uppför eller nedför en trapp. Sitter du upp och av från båda sidorna, om inte – prova!
Koordination / rörlighet: Knäpp händerna och luta dig framåt. Kan du kliva över dina egna händer med höger respektive vänster ben åt båda hållen? – Är händerna en för kort distans att runda, håll i ett gummiband, skärp eller annat material som förlänger distansen.
Balans & stabilitet : Stå framför spegeln och borsta tänderna på ett ben, byt efter halva tiden, bibehåller du kroppen staplad som klossar ?
Tappar du balans eller stabilitet – öva ofta!
Symmetriträning : Draken – kan du balansera på ett ben med benet framför kroppen, fälla höften bakåt, ta sikte med armarna framåt eller nedåt och sträcka ut samma ben bakåt. Känns det lika åt båda hållen och kan du undvika att tippa i höften?
Sitsoptimering kommer i flera delar och är alltid individuellt. För att ge hästen förutsättningar behöver ryttaren ha en oberoende sits utan att balansera i hästen mun eller tappa balansen. Hoppryttarens största utmaning blir att vara följsam i anridning, språng och landning. Dressyrryttarens utmaning blir att stapla klossarna neutralt för att inte falla framåt eller bakåt eller låsa sina leder.
Utbildningen för sadelutprovare, inpassare eller sadelmakare är idag väldigt begränsat, många inom branschen är nischade och provar i huvudsak ut ett märke.
Finns det flera sadelutprovare i området – hur du väljer sadelutprovare.
Är du villig att förändra din ridstil, kanske ta en ridvila på vägen mot en stark och hållbar överlinje?
”För att en sadel över huvud taget skall kunna vara aktuell att passa till en häst, måste bommens tredimensionella form stämma överens med hästens ryggform!
Eftersom alla hästar är olika, finns det idag många sadlar tillverkade med olika bomformer. Bomform är inte detsamma som bomvidd!
En sadelutprovares uppgift är att finna så många sadlar som möjligt med rätt bomform, för att sedan kunna jämföra de olika sadlarna då hästen arbetar, för att kunna avgöra vilken sadel som för dagen är mest lämpad till just denna häst. ” – Mustang Saddlery
Hästens muskler är dynamiska vilket betyder att en utpassad sadel – kanske inte passar för alltid. Som i tidigare inlägg behöver man ompröva, ställa frågan och dokumentera vad som händer i hästens kropp. Regelbundna kontroller vid sadelbyte är därför alltid att rekommendera. Beroende på vilket utgångsläge du starta i kanske du behöver kontrollera sadeln redan efter 3månader och därefter minst en gång per år. Det handlar INTE om ett försäljningsknep utan om att en muskel som varit klämd som sedan får plats kommer expandera och växa, och därför kan stoppning eller bomvidd behöva förändras. Vänta inte för länge, investera i en ordentlig regelbunden sadelutprovning så sparar du pengar som på sikt sätter sig i leder eller kan vara svårare att lokalisera.
” Det är inte så enkelt att man kan sätta ett likhetstecken mellan att en sadel rent fysiskt passar hästen och att hästen också trivs i sadeln. (Jämför om du provar skor. Du kan hitta skor som är lagom stora, men är så obekväma, att du inte skulle drömma om att ens gå ett varv runt kvarteret i dem.) Precis så är det för hästen. Eftersom den inte med ord kan tala om vad den tycker, är det därför otroligt viktigt att ge akt på hur den reagerar med olika sadlar på ryggen. Det krävs lång erfarenhet av både handhavande av hästar och praktisk ridning för att kunna läsa de rätta signalerna. ” – Equipmentcoach Anna Kemnevall
”Viktigt att sadeln ligger still” lever fortfarande kvar och är enligt min erfarenhet ingen bra målbild. En sadel som ligger still kan i många fall bero på att sadeln är fastkilad och fastklämd. Förändra din ridstil, lättare sagt än gjort, men ibland behöver ryttaren fundera på vilka förutsättningar dennes sits har på hästen och utrustningen. Sitter ryttaren i bakvikt och rider focerat kommer de flesta sadlar skjutas framåt – om den inte är fastkilad. Neutral placering med en generös bomform kan kräva lite finess innan häst och ryttare kommit i gemensam balans. En ung häst växer av naturen både i bredd och höjd. Vissa individer växer framåt 8års ålder och kroppen kan förändras drastiskt. Muskler är ”färskvara” vilket betyder att en skada, en intensiv träningsperiod kan förändra muskulaturen till det sämre eller till det bättre.
”Välutvecklat sadelläge” betyder ur anatomisk aspekt i många fall – muskelartrofi. Muskulatur där cirkulationen kvävts och musklerna har helt enkelt tynat bort. Att hästen har insjunkna partier där sadeln ligger är tydliga indikationer på att sadeln inte passar och behöver ses över. En välmående överlinje sak vara rund och utan punkttryck. Återigen, individanpassad och med viss variation.
Viktigt att skilja på bomvidd och bomform. Många sadelutprovare idag vet inte skillnaden och har aldrig sett bommens form utan stoppning och läder. En ren gissningslek att förstå hur hästens expansion i ryggen (upptill 30%) tillsammans med belastningen av ryttaren påverkar möjligheten till arbete. ”Smala midjor” har blivit väldigt hett där många ryttare upplever att dem sitter bekvämt när bredden inte påverkar ryttarens placering. Om midjan smalnar av i en redan smal bomform påverkar det hästen och bärytan i sadeln. Ställ istället rätt fråga: vilken sittpunkt får ryttaren i sadeln, går positionen av benen alternera och hur påverkar sadeln lårbenets vinkel.
Undvik sadelutprovare som endast provar i stallgången. Att hitta en sadel som passar i arbete för båda parterna med utgångsläget att endast titta på sadeln i gången ger ungefär samma förutsättningar som att köpa ett par gympadojor på hyllan utan att se att dem passar din fot. En MW 17” med plastbom behöver inte ha några likheter med en MW 17” träbom. Form, vidd och hur svängd bommen är kan skilja enormt. Konstruktionen och materialet spelar också en enorm roll. För många år sedan påstods det att träbommar ofta var skeva och snea, att kolfiber var det enda säkra alternativet. Det man inte tittade på var – bommens form. För att avgöra om den slagit sig behöver man sprätta sadeln och kontrollera konstruktionen. En kolfiberbom blir mer ”solid” då materialet inte är rörligt, men det finns ingen studie eller forskning som faktiskt tittat på vad som händer när vi belastar bommen underifrån (hästens arbete) tillsammans med en ryttare som kanske är obalanserad eller tung. Jag understryker därför igen, att ingenting är statiskt, det ”beror alltid på” och samma gäller sadelns stoppning. Inne flugan med permanent stoppning eller memoryfoam material har fått en riktigt skjuts. Ställ dig då frågan – vad händer med stoppningen och belastningspunkterna när vi tillsätter rörelse och en expansion i musklerna?
Låt hästen välja. Om du väljer en sadelutprovare som förstår hästens anatomi, sadelns bomform och ryttarens påverkan och inverkan med balans, vikt och placering har du börjat i rätt ände. Ger du hästen förutsättningar att välja mellan sadlar som skapar utrymme, jämnt fördelat tryck och möjlighet till expansion har du kommit en bra bit på vägen. En häst i neutral position (stallgången) stämmer sällan överens med hur hästen rör sig, och använder sin kropp vid arbete. Det är därför av största vikt att titta på båda delarna. En sadel som gör sitt jobb, fördelar tryck, skapar bärighet och hjälper ryttaren sitta neutralt.
Eftersträva att vara ryttaren som erbjuder en promenadsko, en löparsko och en terrängsko, i flera olika märken och modeller. Fastna inte i att bara erbjuda stilettklackar (trånga takformade sadlar) om du ambition är att skapa en bärig, stark och frisk överlinje.
Låt sadeln vara byggd för hästen, men möjlighet att skapa förutsättningar för ryttaren. Möjlighet att placera ryttaren i balans och i neutral position.
Forskningen går stadigt framåt, trapetziusavlastande konstruktioner, sittpunkt för ryttaren varierad mellan långt fram, långt bak och mitten samt material i stoppningen som kan ge ekipaget förutsättningar. Om du som hästägare har god kunskap om anatomi och fysiologi kan du välja en sadelutprovare som endast specialiserat sig på sadel. Är din kunskap däremot begränsad – välj en sadelutprovare som förstår biomekanik, anatomi och muskelns friska utseende. Som pricken över i’et, väljer du en sadelutprovare som förstår fysiken i människan och vilka individuella behov denna kräver har du bättre förutsättningar att hitta något som passar hela ekipaget..
Ställ fråga, fundera på hur hästen känns under en utprovning, stel, mjuk, bjuder den eller springer den bara – eller kanske lägger den in bromsen? Om den svarar det sistnämnda – bromsen ligger i behöver det nödvändigtvis inte vara för att sadeln inte passar, det kan vara så att hästen bär mer än någonsin och orkar därför inte bjuda, men i en annan sadel springer för att trycket är mer välkänt i en trasig preferens.
Välj din sadelutprovare med omsorg, se över vilka kunskaper, bakgrund och vilket utbud som är tillgängligt.
Välj en sadel som skapar möjlighet till en frisk, sund och stark överlinje och som hjälper ryttaren att placera sig rätt. Inte på bekostnad av hästens bäryta, inte på bekostnad av hälsa. Ligg steget före, ställ din häst frågan så undviker du kompensatoriska skador eller avbrott i hästens biomekanik och rörelseflöde.
Kom ihåg – var en tillgång till din häst. Att välja en sadel som passar för hästen, ryttaren och syftet med er ridning är alltid vägledande men aldrig statisk. Variation skapar förutsättningar för hållbarhet, ett bra träningsschema och balanserad vila ger rätt förutsättningar för en hållbarhet i helhet.
