På vägen mot drömmen

Mitt i tragedin om ytterligare en förlust slår känslorna av – autopiloten kickar in och då kommer även drivet fram igen. Jag väljer att låta det vara okej, att vara en känslostorm, förtvivlad och förkrossad för att sedan ta en paus andas och låta det som blir – vara det som är.

När autopiloten slår in och känslorna får vänta kommer bilden och vägen mot mitt mål som en blixt från ovan. Jag vill, av hela mitt hjärta leva med och på min dröm som entreprenör i framtiden. Att saker och ting tar tid – och att tålamod är en bristvara är vardag. Men jag väljer att försöka se delmål för att hålla livet vid liv och samtidigt välja saker som tar mig närmare mitt mål.

Pandemin ställer så klart till det, skapar begränsningar och tvingar mig att tänka om och förändra mina delmål. Men samtidigt måste jag förhålla mig till det, jag kan inte påverka pandemin lika lite som jag kan påverka vädret. Jag har däremot bestämt mig för att jag måste våga ta plats i min yrkesproffesion trots pandemin, men så många restriktioner jag kan vidta – men utan att slänga bort allt jobb jag grundat med.

Mina ambitioner för 2021 är att kunna hålla kurser både korta och långa för ryttare och hästar samt ekipaget i sin helhet.

Färdigställa min utbildning som startar i Maj där jag förhoppningsvis kan erlägga diplom och examinering som Massageterapeut, jag hoppas innerligt att jag kan få gå klart min VBR kurs del 3 och samtidigt fortsätta min djupdykning kring anatomi, rörelseapparaten, biomekanik och bli BÄST på ryttarens placering, inverkan och centrering.

När känslan infinner sig kommer jag dela med mig av min förlust utöver det som redan finns postat på Instagram. Men just nu – måste jag få leva i bubblan där det fortfarande känns som en mardröm som faktiskt aldrig inträffat.

Kom ihåg att det bara går förändra mönster och välja sin attityd till hur livet väljer att presentera sig. Ibland är det lätt, ibland är det svårt – men omge dig av människor som lyfter dig och tar dig närmare målet.

Ställ frågan varför

Välkommen tillbaka  ! Det var länge sedan jag hittade tillfälle att blogga men känner att det finns för många tankar för att inte dela med mig. 

Här närmast i tid har jag fått agera bollplank till vänner, bekanta och elever som funderat på varför hästen gör som den gör. I positiv bemärkelse men även när oönskat beteende dyker upp. Att ställa frågan varför är helt rätt väg att börja. 

Många av oss är skolade i “rid igenom problemet” och under gårdagen läste jag precis ett sådant inlägg som delades av en tävlingskompis. Problematiken med att rida igenom ett problem – om vi faktiskt inte ställt oss frågan varför den bockar, sparkar eller gör på ett visst vis. 

En god vän och träningskollega bollade lite tankar kring ett nytt ekipage där ryttaren är obalanserad och hästen springig och otillgänglig för hjälpgivning. 

Min första tanke är – hästen försöker berätta att någonting är tokigt. 

Samma sak gäller en av mina elevers hästar som efter en skada uppvisar ett märkligt beteende som inte “stämmer” men hästens normala uttryck. 

Så även en av tidernas favoritponny som jag fått äran att träna – en återkommande problematik i bakkärran. Hästen har en god exteriör och överlag en fin “kroppshydda” men trots det fått återkommande hältor som kanske inte alltid märks i vardagen innan man faktiskt börjar leta. Mina spekulationer går till att det inte är bakkärran som är roten utan snarare symptomen. Men utan att ha känt, klämt eller faktiskt hanterat ponnyn på länge kan jag bara göra antaganden. Men även här ställer jag mig frågan – har ponnyn möjlighet att arbeta på ett funktionellt sätt i sin vardag och i sin utrustning utan att kompensera för tryck eller belastning? 

Om vi börjar med det första “rid igenom problemet” – det kan absolut vara nödvändigt, men då bör man säkerställa att det är just det – ett ridbarhetsproblem och ställa motfrågan – hur vill jag “rida igenom min häst” ? Kanske redan innan – för att inte hamna i känsla och göra något som kanske egentligen inte linar med hur man vill skola, utbilda eller samspela med sin häst. 

Träningskollegan och min vän och hennes nya ekipage började jag genast med att ställa frågan “hur ligger sadeln – med ryttaren i fokus” ger den ryttaren förutsättningar att sitta balanserat? Hur agerar hästen utan ryttaren? Den sistnämnda frågan kan ge en indikation om det är sadeln, ryttaren eller kombinationen som är problemet. Har hästen däremot problem att bära sig självständigt krävs det ett helt annat upplägg än om det “bara” är ryttaren eller sadeln som är problemet. 

Inget av det jag säger är direkta sanningar utan spekulationer, tankar och funderingar. Jag tror att majoriteten av vår hälsoproblematik med våra hästar är direkt eller indirekt relaterat till arbetet / belastningen vi utsätter våra djur för i samband med vilken utrustning våra hästar får möjlighet att arbeta med. 

Huvudsyftet med inlägget blir att ventilera olika hästar, i olika former som på ett eller annat sätt avviker från att vara fräscha och väl fungerande till att vi som ryttare och hästmänniskor behöver börja ställa frågan varför. Varför känns hästen bättre barbacka än i sadel? Varför trivs min häst bättre på bettlöst än med bett. Inte för att leta fel – utan för att hellre jobba prehab än rehab när slitaget blivit för svårt att kompensera. 

Kompensation är naturligt och för de flesta – vardag. Men kan vi med nyfikna ögon fundera på vilka förutsättningar vi presenterar kanske vi kan skapa möjligheter frör våra fyrfotande vänner. Samma gäller oss, typiskt hästfolk så söker man vård när man redan har ont i ryggen, skopar 4 är snedslitna eller ledbandet i knä eller fot är skadat. Lite FÖR tjurskalliga för vårt eget bästa. Ser vi till djuren kanske vi ska tänka förebyggande mer än åtgärdsorienterade. Det vill säga bara för att hästen inte “klagar” betyder inte det att utrustningen eller träningsupplägget är optimalt eller anpassat för individ eller målsättning. 

Jag önskar därför med detta inlägg att ni ställer frågan varför. Kanske börja med att titta på varför hästen ställer upp på ett visst sätt i gången ? Kan du med enkla vardagsknep skapa förutsättningar vill åtminstone jag som tränare, coach och hästtjej SKAPA förutsättningar för hållbarhet i helhet. Från topp till tå, för både häst och ryttare. Hållbarhet i helhet för hela ekipaget. 

NJUT av denna onsdag – för det tänker jag göra och peppar inför kvällens inspiratör!