Månad: december 2019

Hästar i trafiken

 

 

BIld av OpenClipart-Vectors från Pixabay

Under förra veckan fick jag ett samtal om en allvarlig olycka i trafiken där barn och hästar varit inblandade. Hippson har även rapporterat om olyckan utöver flera lokala nyhetskanaler. Flickorna som var ute och red är gamla ridelever till mig och deras mammor hjärtevänner.

Kortfattat har flickorna ridit längst en byväg och mött en lastbil som inte fått stopp i tid på sitt ekipage. Ena ponnyn skrämdes och hamnade framför lastbilen och skadade benet allvarligt. Efter en skräckfärd i sken får dem stopp på hästarna och ena mamman konstaterar att veterinär måste tillkallas.

Barnen är okej trots den traumatiska upplevelsen, ponnyn som skadades var olyckligt nog tvungen att avlivas. Detta i en enorm sorg, förtvivlan och chock för samtliga inblandade.

Hela artikeln på Hippson finns att läsa här: https://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/ponny-avlivad-efter-olycka-med-lastbil.htm?fbclid=IwAR2uQX9yNZdeTNNUUnFsWeGFT38lM3Q9j0OnTENSSBtWlDSjj4qYUNnDKhM

Jag blir upprörd när jag läser kommentarsfältet där en Åremamma vädjar till oss alla att vi måste hjälpas åt i trafiken. Många som beskyller lastbilschauffören, lika många som beskyller barnen för att de vistas i trafiken. Min stora frustration landar i att alla dessa kommentarer är HELT irrelevanta. Olyckan har skett, tragiskt för samtliga inblandade. INGEN kommer glömma denna händelse eller gick oberörd därifrån.

Att flickorna vistas i trafiken med sina hästar – är lagligt, och bör inte ifrågasättas mer än gentemot trafikverket. VARFÖR ges inte ”frikort” på cykelvägar där sådana finns (ej tillgängliga där olyckan inträffade) för att minimera riskerna. VARFÖR informerar man inte övriga trafikanter på ALLVAR att en ryttare eller kusk ALDRIG kan hållas ansvarig för djurets flyktbeteende och gör sitt absolut bästa för att ”hålla sig ur vägen” och slippa onödiga möten.

Jag har under mina år som hästägare tvingats rida i trafik mycket. Med min ponny dagligen – då andra alternativ inte fanns. Inga ordentliga skogsvägar, inga spår eller övrig väg att motionera min häst på. Trots att jag hade en trygg häst som i personbilsmöten skötte sig exemplariskt knöt det sig i magen varje gång tyngre trafik närmade sig. Traktorer, bussar eller lastbilar. Jag minns än idag att jag skyndade mig till en korsning, en ”avfart” till en åker eller annat för att ”hålla mig ur vägen” och undvika att ponnyn skulle skrämmas. Vintertid begränsas dessa ”avfarter”. Enkla saker som luften från bromsarna på bussen eller lastbilen kunde vara det som triggade hästens flykt. Jag klarade mig nästan alltid till avfarten, men skräcken att något kunde gå fel fanns alltid där. Ännu värre om fordonet som närmade sig kom i en hög hastighet. Tankar som – hinner den stanna, har den sett mig, och hinner jag undan? Stressade mig alltid.

Min sambo är yrkeschaufför och jag har spenderat många timmar med honom i lastbilen främst under vinterjouren för is och snöbekämpning. Jag har själv fått erfara när underlaget förråder. Vägen som vi tidigare färdats på, i en hastighet på knappa 30km/t över ett krön in mot ett villakvarter har utan förvarning förvandlats till en isgata. Fästet ner för backen existerade inte, bromsarna jobbade stenhårt men inget fäste fanns. För att inte dundra rätt in på villatomten rakt fram lyckades vi stanna med plogarnas hjälp nerfällda mot trottoarkanten. Ca 30Ton, i knappa 30km/t var för fort, för att hastigt stanna ett fordon i den viktklassen. ”Kör långsammare”, du måste kunna stanna – alltid, det är din skyldighet… Ramlade också in i kommentarsfältet i hästolyckan. Då kommer nästa aspekt in. Utan dessa 25-30km/t som vi körde i, hade ekipaget inte kunnat ta sig upp för krönet.

Det jag vill förmedla med dessa två aspekter är att – det finns inte alltid ett enkelt svar eller ett facit. INGEN och då menar jag INGEN vill hamna i mina kära Årevänners situation. Inte lastbilschauffören, inte barnen, inte hästarna och inte föräldrarna. ALLA lämnade denna plats, denna olycksdrabbade dag med ett hemskt minne, en hemsk upplevelse och en ofantlig sorg.

Oavsett vems ”fel” det är, chauffören, flyktdjurets eller kommunen som inte byggt ridvägar, is/snö bekämparnas ansvar så är katastrofen densamma. Faktum kvarstår att hästen förorsakades, flickorna och föräldrarna tillsammans med en garanterat skräckslagen lastbilschaufför delar denna händelse.

Jag vill med detta inlägga inte beskylla, försvara eller på något sätt förminska händelsen. Snarare fortsätta på spåret som Elisabeth och Pernilla gör i detta inslag: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jamtland/nu-uppmanar-ridklubben-till-mera-hasthansyn-i-trafiken?cmpid=del%3Afb%3A20191225%3Anu-uppmanar-ridklubben-till-mera-hasthansyn-i-trafiken%3Anyh%3Alp&fbclid=IwAR12PbQ52uSKWO4gMRuUzghII-C9S2KgnQFFAx5V9AJWmyohYPvZlq13qbA

Upplysa.

En häst i trafik är som en älg, ett barn på cykel eller för den delen en löst springande hund i trafiken. HELT omöjlig att lita på. Till alla trafikanter som sitter på ett fordon (utan känslor och puls) ställ er frågan: Finns det något som är värt en annan varelses liv om du sparar en minut eller två? Är det värt att ”hinna i tid” med risk för att missa eller göra en felbedömning i trafiken på grund av hastighet och uppmärksamhet?

Var rädd om varandra, respektera varandra och försök att planera eran körning.

Till trafikverket – godkänn framförande av häst på cykelväg på samma sätt som ni gett cyklisterna friheten att välja om dem ska använda cykelbanorna. Godkänn framförande av häst på elljusspår där dessa finns, investera i ridvägar som även sköts vintertid så LOVAR jag att ryttare och kuskar kommer minska användningen av trafikerade vägar.

Visa empati, respekt och se helheten till ryttaren / kuskens val, och för er bakom ratten – gör ert bästa för möta de fyrfotade på bästa möjliga sätt.

Sadelprovning del2

Här kommer en uppföljning på mitt tidigare inlägg om sadelutprovare och jag kommer att belysa två av mina elever som under den senaste tiden har anlitat två separata sadelutprovare för vägledning i valet av rätt utrustning.

Ekipaget som visades på bild vid föregående inlägg under ämnet hade sitt återbesök under förra veckan för att korrigera eventuella misstag eller felaktigheter med sadeln som vid första tillfället valdes. Ägaren till hästen var öppen, mottaglig och frågande till den utprovade sadeln, hästens obehag och trycksmärtor. Vart gick det fel och vad kan vi göra för att det ska bli bra?

Förutom den frågan bad jag henne även ställa ett par stycken till.

– Vilken stoppning finns i bossorna

– Hur kan vi påverka min placering i sadeln för att slippa hamna i bakvikt?

– Trycket som uppstår av sadelns placering (enligt massören låg sadeln direkt på revbenen i bakkant och ej på mjukdelar) – går det avhjälpa med ett mindre säte?

– Formen på bommen, är den optimal för hästens rygg?

Sadelutprovaren hade genom besöket haft en trevlig attityd och bemötande men tyvärr var svaren bristfälliga.

Sadelutprovaren tyckte att hästen var omusklad. (vilket med bilderna jag studerat inte stämmer) Det fanns även ytterligare ett par ögon som känner till ekipaget på plats som intygar att hästen inte är omusklad eller tappat muskler. Möjligen något ”tunnare” när sommarkilon försvunnit. Men jämn och fin i sin muskulatur.

På svaret om vad dem kunde göra för att det skulle bli bra, kom det ett diffust svar. Dem provade några andra sadlar med mindre säte, men lösningen från sadelutprovaren var att rida med padd.

Under utprovningstillfället upptäckte även tredjeparten att hästen var oren i sitt rörelsemönster, något som sadelutprovaren inte alls uppmärksammat men höll med när det uttalades. Ryttaren hade upplevt en ”märklig känsla” redan vid uppsittning i sin befintliga sadel men ville ge sadelutprovaren en ärlig chans och inte döma ut sadeln i förhand.

  • Som svar på stoppningen i bossorna – visste hon inte.
  • Gällande placeringen av ryttaren kunde utprovaren hålla med om ”bakvikten” men hade ingen lösning på problemet.
  • Gällande trycket på revbenen var hennes lösning en padd, då hon inte hade några mindre sadlar inne som passade. Hon ville dock inte bekräfta att anläggningsytan var felaktig och kan vara orsaken till smärtan i hästens rygg.
  • Formen på bommen ville sadelutprovaren vidhålla är rätt, men att sätet då möjligen är för långt och att hästen ”bytt form”. Hon hänvisade även ryttaren att återkomma när hästen var hältfri.

Retur på första sadeln togs emot trots att sadelutprovaren inte ville anta sig ansvaret över smärtorna som uppstått eller kunde förmedla sina argument till att det ej är sadelrelaterat.

Elev 2 som då varit hos en sadelmakare och önskat hjälp om sadelutprovning möttes av motstånd. Antalet objekt att prova på hästen var få, informationen om vad hon tittade på, bedömde och utgick ifrån var även detta väldigt fåordigt. För mig är det helt okej att vara en fåordig människa, men önskvärt när man arbetar med service och människor / djur är att man bemöter sin kund. Denna elev frågade vid uppsittning i ena sadeln om hennes position och placering i sadeln. Svaret till min frustration och besvikelse blev: Du får känna efter själv.

Sedan länge har sadelutprovare fokuserat på hur sadeln ligger på hästen. Det i sig är fortfarande högst relevant. Men det är onekligen LIKA relevant hur ryttarens position i sadeln påverkar hästen, eftersom att det kommer att vara en del av ekvationen. Att sadelns form, stoppning och placering ska vara anpassad till hästen är givet. Men fungerar inte det tillsammans med ryttarens position, placering och balans kommer påverkan på hästen ÄNDÅ vara felaktig, hållbarheten påverkas och möjligheten att hitta ett optimalt arbetsförhållande mellan individerna omöjlig.

Därför blir jag frustrerad, motiverad och ännu mer beslutsam i min ståndpunkt. Ryttare – ni måste skaffa er mer egen erfarenhet. Läs på, praktisera och studera era hästar, er utrustning och inspirationer som vill vidare i sin kunskap.

Till er utövare av en profession, sadelutprovare / sadelmakare, tränare eller till er som jobbar med hästen eller ekipaget BRY ER. Bry er mer, om individerna, om att kunskap är oändlig. Att stöta på problem eller misslyckas ska sporra er att vilja mera, kunna mera, och söka mer kunskap! När man jobbar med något har man faktiskt en skyldighet att kunna sina saker. När kunskapen brister – erkänn det och be om hjälp! För ert ryktes skull, för era kunders skulle men i slutändan FÖR HÄSTENS SKULL.

Jag vill ännu en gång poängtera att ovanstående utövare säkert gjort sitt allra bästa och i välvilja för att hjälpa sina kunder. Men jag måste få säga – det räcker inte! Ni måste bli bättre, ni måste vilja mera och ge mera. För hästens skull.

Att läsa en annons

Jag minns själv hur spänd och full av förväntan jag var som 15åring när jag skulle få hitta min första egna ponny. Beslutet var fattat, jag skulle med mina föräldrars stöd och stöttning få en alldeles egen häst. Med råd av mina ridlärare hade vi beslutat att det skulle vara en d-ponny. Jag var fortfarande så ung och jag kanske skulle skjuta i längden över sommaren så en d-ponny var ett bättre alternativ än kategori c.

Det brände hårt i mitt minne att sommaren innan såldes min drömponny från ridskolan. Främst när farshan i efterhand uttryckte att ”hade du sagt att det var så – hade vi köpt honom då”. Hatet, frustrationen och tårarna hos en tonåring för att farshan inte fattade något var ett faktum. Men, fokus framåt och jakten på drömponnyn var igång.

Trots min ringa erfarenhet, mina föräldrars icke existerande kunskap letade vi bland annonser på internet men även i tidningen efter en passande individ. En passande individ med dem förutsättningarna, så här i efterhand känns bara skrattretande.

Nåja, ett gäng annonser lästes igenom, samtal ringdes, filmer studerades. Jag minns så väl att det var viktigt att ponnyn var söt. SÅ himla irrelevant så här 14år senare när jag själv jobbar med försäljningshästar eller matchning av ekipage. SÅ klart spelar det roll, men det får inte vara avgörande.

Resan kring att hitta hästen tog fart, vi slog på nitar, backade hem och gav upp. Vi nöjde oss med något som var lättillgängligt och smidigt. Långt ifrån det jag faktiskt önskade, behövde eller letade. Men jag fick en ponny som trots blod svett och tårar skänkte mig massor av kunskap, erfarenhet och glädje. Tacksamheten över möjligheten att äga, rida och utvecklas med en egen häst kommer aldrig försvinna. Inte heller möjligheterna hon skapade men oj vad fel det kunde ha blivit och hur ont jag slet.

Därför vill jag be er tänka er för när ni köper häst. Vad står det i annonsen och vem har skrivit den? Vilken vinkel har hästen framställts i?

Svaren är så klart lätta på dessa frågor men rannsaka verkligen er själva, era förutsättningar och era egna erfarenheter.

#1 – En häst som passar alla… – FINNS INTE. En häst kan omöjligt passa alla. Ser du till alla borde det referera till kunskap, storlek, ambition och målsättning. Det blir för brett, för svårt helt enkelt. En bra beskrivning är däremot : Anpassar sig efter sin ryttare och dennes ambitioner. Lättriden och trygg.

Ex:” Vi önskar att han kommer till ett långvarigt hem samt ett mindre stall. Han behöver en lugn ryttare med god balans och sits. Han trivs bäst med en ryttare. ”

Det jag läser ur en sådan text – på en befintlig annons är. Hästen är beroende av rutiner och lugn och ro. Mest troligt har den lite ”nerverna utanpå” och kan bli stressad. Att ryttaren behöver god balans och sits och att hästen inte trivs med ryttarbyten är för mig indikationer på fölande. 1. Hästen har kanske något sämre egenbalans, möjligt att den kanske är bakskygg. Ryttarbyten stressar hästen. När man läste längre upp i annonsen berättar säljaren också att den är tävlad mycket utomlands och att den är importerad från Irland. Mycket av beteendena som beskrivs i denna korta text beror mest troligt på att det är en importerad Irlänsk häst. Många av dem har tendenser till att vilja ha samma ryttare, en konstant flock och kan upplevas något bakskygga. Till fördel för den irlänska ponnyn är oftast att dem fungerar fantastiskt i utemiljö, trygg och stadiga på foten, underbara i terrängen och skapar man en trygg zon för dessa individer – fantastiskt vänliga och lättlärda.

Att lära sig läsa en annons och förstå vad som finns mellan raderna ÄR svårt. På samma sätt som att majoriteten av dem som skriver annons inte är proffs på det dem gör. Privatpersoner blir lätt känslomässiga och berättar för mycket för att blivande köparen ska hinna skapa sig en egen uppfattning. Medan försäljningsstallen inte har tid att personifiera annonserna. Det finns inga rätt och fel i en annonstext. Jag vill dock poängtera att du som KÖPARE bör ha kunskap för att förstå helheten. I det flesta fall, främst för alla er som köper er första häst – oavsett om ni kommer direkt från ridskolan eller har ridit andras hästar – TA hjälp. Från någon utifrån som ser individen, som ser ”mellan raderna” och som förstår vikten av helheten.

En säljare som skriver ”kan ridas av alla” ljuger nödvändigtvis inte. Hästen kanske är super snäll, har fungerat bra med ryttarbyten och är en trygg individ. Men en säljare som säljer mycket hästar, som ett försäljningsstall har också begränsad information, tidsram och möjlighet att utvärdera en häst.

Jag ligger i startgroparna för ett nytt inlägg gällande rådgivning men än så länge är innehållet för luddigt och diffust för att bli tydligt varför just DU ska ta hjälp, trots dina erfarenheter och ambitioner. Jobbar vidare på att bryta ner och förenkla. Men jag önskar verkligen att du, dina vänner eller bekanta tänker till ytterligare än gång innan ni köper er nästa häst. Fallgroparna är många och känslor förblindar omdömet, jag vet och har provat själv!

Se helheten, långsiktigheten och förstå att det inte alltid är svart eller vitt.