Månad: oktober 2019

Läsarfråga – Orena byten

Jag fick under förra veckan en läsarfråga som jag utefter egen kunskap och erfarenhet samt rådfrågade om ytterligare aspekt i ett diskussionsforum vände och vred på. Frågan lyder enligt följande.

”Min ponny som jag tävlar storhästklasser på byter inte rent – hur kommer jag i ordning med problemet”.

Bakgrund: Ponnyn har tävlat alla tänkbara klasser med bravur i många år. Tävlat framgångsrikt som storhäst upptill MSV C och är kvalad till MSV B. Problematiken kommer nu när det ska påvisas byten. Ponnyn byter gladeligen med byter ”ojämt”. Fram först, bak något senare. På tävling har de enkla bytet fungerat fint och gett god utdelning på poäng. På träning ”taktar” ponnyn då han blivit ”bytesgalen” i de enkla bytet. Rids ponnyn på böjt spår innan bytet eller kommer från en skänkelvikning, sluta eller liknande blir bytet bra. Men när rakriktning ska se innan – kommer de orena bytet.

Jag började med att fråga om det enkla bytet och fick ovanstående förklaring. Frågade även om det var möjligt att byta över bom för att hitta flytet – men ponnyn är även hoppgalen och tappar då all form av självbehärskning vilket blir kontraproduktivt. Övningarna jag föreslog med skänkelvikning eller sluta innan bytet är väl beprövat med goda resultat men när rakriktningen ska till blir bytet orent.

Här är några svar jag fick när jag ventilerade frågan vidare.

  • Hamnar ryttaren framför rörelsecentrum?

– Öppna sitsen i den riktningen man vill genom att tänka ”andas in genom den lungan du är påväg”. Kontrollera att axlarna är på samma nivå, så att den nya sidan inte dyker nedåt framåt.

  • Byt endast när hästen är avspänd – börja i förvänd galopp. Växla med enkla byten och variera linjerna du rider på.
  • Träna mer galoppfattningar. Se till att fattningen blir ”på plats” och var noga med att det måste ske i rakriktning. Träna mer rakriktning i samtliga gångarter. Variera placeringar och linjer för att säkerhetsställa rakriktningen. När bytet ska ske – gör det på olika punkter utan att bli genomskådad om att ett planerat byte kommer.

Jag hoppas någon av dessa övningar, tankar eller input kan hjälpa dig vidare på arbetet mot rena byten. Meddela gärna hur det går och hur utvecklingen artar sig. Lycka till!

Importhästar vs Svenskfött

Om vi nu ska jämföra de svenskfödda hästarna med det importerade efter mitt svarsinlägg på Kullas tankar och funderingar kring det importerade hästarna kommer här mina tankar och reflektioner.

För att poängtera – jag äger själv en svenskfödd häst. Men rider i ett försäljningsstall som uteslutande jobbar med importerade hästar, vilket betyder att jag ser för och nackdelar med båda.

Svenskfött : Historik bör finnas, förhållanden i hästhållning, foder, möjlighet till utevistelse och liknande är välkända generellt sätt. Prissättningen bör dock vara högre då svenska omkostnader är enormt mycket dyrare än våra grannländer. Är priset inte reglerat för vad det kostar att äga häst i Sverige – stämmer all information då?

En svenskfödd häst känns för de flesta väldigt tryggt. Då vi generaliserar att alla svenskar sköter sina hästar väl, förhåller sig till regler och att vi vill stötta den svenska hästnäringen i all ära. Jag kan moralist dela den åsikten. Självklart vill jag se svenskfödda hästar – men vad är en svensk häst? Bara svenska linjer eller klassar vi hästen som svensk för att den är född i Sverige, registrerad i SWB eller har godkända föräldrar enligt svenska avelsarbetet?

Importerat: Generellt sätt är priserna lägre, här tänkte jag försöka förklara varför.

  • Driftkostnader är oftast lägre – många länder får bidrag till uppfödning*
  •  Hästhållningen skiljer sig i ”flerhästboxar” minskad utevistelse vilket i sin tur gör att fler hästar ryms på mindre plats (ekonomiskt gynnsamt)
  •  Foderkostnaderna är generellt lägre. I Sverige går inte dagens bönder runt på att odla spannmål och foder – utomlands är situationen annorlunda och förutsättningarna bättre.
  •  Okänd bakgrund – det vi svenskar oftast räds – vi kan inte kontrollera historien.

Vi kan inte resultat söka, höra oss för om vi känner någon som känner någon – som känner hästen. Men här kan man fynda, just för att hästpriser i grannländer / populära grannländer har billigare drift och stor efterfrågan.

Svensken har snöat in på att hästar måste vara friröntgade och utan skadehistorik. Vilket så klart kan vara fördelaktigt, men inte alltid avgörande. Många av våra toppresterande hästar har skavanker och defekter – som aldrig påverkar hästen ens på elit nivå. Varför skulle då en importerad häst, med eventuella avvikelser vara ett problem för amatörryttaren som rider på hobbynivå?

Vetskapen om varenda skavank och defekt – hur påverkar det förutsättningarna för en hållbar häst? Vart går smärtgränsen för att vilja ha allt på papper, och vad planerar jag göra med det jag eventuellt hittar?

En vän till mig sa i sitt hästletande ”hästen ska vara friröntgad från topp till tå” – jag letade och letade. Knappt på 300 000:- på en grundriden häst hittar jag svenska hästar som genomgår denna process. Om vi inte röntgar våra svenska hästar från topp till tå, varför skulle då en utlandsregistrerad säljare göra det?

Personliga åsikt : Stötta svensk uppfödning, men gör då det med en rimlig prissättning! Betala för att ha ”allt på papper” skadehistorik, foder, utbildning och utbud. Realistiskt för vad det kostar att föda upp en häst i Sverige bör då vara med följande måttstock:

Siffrorna är en uppskattning

Betäckning: 30 000-50 000 (semin, station, språng, vetcheck och eventuella behandlingar)

Dräktighetsperiod: 11månder efter bekräftad dräktighet x 3500(uppstallning) = 38.500

Avväjning: 3500 x 6 = 21 000

Vaccination, registrering, värkning: 6månader – 5000

Med dessa skulle fölet vid 1års ålder kosta: 3500 uppstallning x 23 månader = 80.500 – Stoets kostnad från betäckning 11mån + 12månader uppstallning för fölet (stoet inkluderas första 6månader) därefter ingen kostnad räknad för stoet. (80.500kr)

Vaccination, registrering samt verkning 1år: 3000 verkning + 2000 registrering = 5000tkr

Betäckningskostnad: 30 000-50 000 (semin, station, språng, vetcheck och eventuella behandlingar) val av hingst, färsk, fryst, uppstallad på station osv påverkar givetvis denna kostnad. Räknar lågt och väljer 30.000kr i kommande exempel.

1års ålder: 80.500 + 5.000 + 30.000 = 115.000kr

Det skulle alltså innebära ca 100 000 för semin, stoet + fölets första år. Då har jag inte inkluderat uppehälle för stoet efter fölning i verkning, vaccinering, stödutfodring eller liknande.

Om vi börjar i den ändan, ett föl på 1år = 100 000. År 2 kanske är något billigare 3500 i stall/lösdrift + 250 i verkning = 3750. 3750 x 12 = 45 000

Vaccinationer och övriga omkostnader räkna 5000kr. Ska fölet vara försäkrat? – Belopp, omfattning eller liknande påverkar summan men lämnar detta tomt.

År 2 kostar alltså 45.000 + 5000 = 50.000

Det innebär att en tvååring borde rimligt kosta 150 000:- i bara grundkostnad, nu har jag inte tagit hänsyn till kön, stam, kvalitéer eller förutsättningar.

Så oavsett vad hästen har gjort som 6åring, tävlat, meriterats eller inte kostade den med svenska grundkrav 150.000 redan vid 2års ålder. Räknar man enligt följande exempel kostar varje år ca 50.000 i uppstallning / verkning och kanske vaccinationer / kontroller.

4år x 50.000 = 200.000. Så en grundriden häst, utan betalad tränare, resultat eller veterinärkostnader har alltså i sitt liv kostat sin ägare 350.000

Vi Svensson – du och jag måste värdera vårt avelsarbete om vi ska ge det en chans att bestå. Att pruta, tycka priserna är ”orimliga” tyder dessvärre på oförståelse eller inkompetens. När det säljs ”fyndhästar” kom ihåg att det är någonting som är tummat på. Kvalité, tillväxt eller gynnsamhet för den enskilde eller för fortsatt avelsarbete.

Meriter, talang, stam borde generera ett högre pris. Så hästar som säljs för 50-60tusen svenska kronor, vad har man struntat i? Vad har man dragit ner på för att kunna sälja till ett pris som inte täcker ens driften eller föl på denna häst? Självklart kan kostnaderna kapas på seminstationer, med billiga stallplatser eller egenproducerat foder. MEN glöm inte vad det kostar, vart priserna ligger om man inte har förmåner.

Tänkvärt, och försök att värdesätta det arbete som läggs ner på avel, meritering och TID.

Att köpa en häst för 300 000 är för min plånbok helt orimligt, men har den meriter, varit nötfrisk, har känd historik är uppfödd i Sverige och kanske ligger i sin årsgrupp korrekt utbildningsmässigt. Kanske det är lågt räknat?

En importerad häst med en god röntgen – som föregående inlägg talade om men som har en lös benbit som ligger utanför leden, lindriga pålagringar eller andra ”defekter” kanske du eller jag – som amatör eller hobbyryttare kan leva med. Främst med vetskap om att vår elit inte lägger vikt i detta. Belys också hållbarheten i ridningen istället för att leta fel och saker som kan påverka hållbarheten. GLÖM inte att det är levande djur, som är individer med både styrkor och svagheter.

Utbud, efterfrågan, Röntgen och andra vettlösa krav – mina tankar och reflektioner

Här kommer inlägget som jag utlovade att publicera igår men misslyckades med.

Första delen av inlägget som belyser problematiken om att det råder hästbrist delar jag inte åsikt kring. Jag tror inte alls ”svensson” förstår det eller över huvud taget har reflekterat över det. Dels för att det är ”ointressant” men även svårt att förstå varför utvecklingen har förändrats. Jag tror däremot att många reflekterat över att svenskfödda hästar är färre – och importhästarna är fler. Däremot håller jag fullt med om att det ÄR svårt att hitta röntgade, lättridna hästar som den glada amatören klarar av. Det är också i mitt umgänge välkänt ifrågasatt hur importhästarna kan vara så ”dyra” – och det kommer jag belysa lite senare, eller i ett separat inlägg.

Röntgenhysterin som råder i Sverige har jag reflekterat över. Håller helt med skribenten i inlägget att en fungerande häst, är en fungerande häst. Jag har också i mitt rådgivande arbete förstått hur viktigt det är för kunden pga pris så vill man vara säker”. Jag förstår första delen, det ÄR mycket pengar att köpa ett djur – på hobbynivå för 100+, som för 10år sedan kostade 65 000SEK. Men glöm inte att det är levande djur och individer.

Uttrycket i nästa del om att en häst som är UA på röntgen att det innebär att det är acceptabelt håller jag inte med om. UA är enligt bemäningen UTAN anmärkning. Det vill säga – inga fynd, inga avvikelser finns att finna. Däremot en GOD röntgen är inom måtten mätta ”normala” avvikelser eller ”obefintliga” fynd. Små variationer som enligt plåtarna inte kommer påverka hästens användbarhet. Som belyst i texten kommer flera olika veterinären mest troligt att variera i sitt utlåtande. Kanske i val av ord, eller vad dem anser är normalt, avvikande eller oviktigt. Att det är en av det första frågorna som kommer upp i samband med köp har jag fått erfara som ryttare i försäljningsstall. Detta är en evig diskussion mellan mig och hästägaren, främst när det kommer till prissättning, försäkringar och även något kunderna tjatar om. Jag vill dock tro att detta grundar sig i okunskap, bristande förståelse för avvikelser, sjukdommar, fynd och hållbarhet. Att kunden ställer frågan är för mig helt okej, men jag tror att fler kunder borde fundera på deras ställning till svaret. Acceptansen till svaret som ges.

Att prisbilden förändrats har nog ingen missat. Varken på svenskfött eller import, förståelsen är i detta ämne mer eller mindre obefintlig.

Som texten beskriver har även vårt försäljningstall exporterat nyimporterade hästar. Sjukt?! – JA! Men det är så verkligheten ser ut. Det har hänt att vi sålt till grannländer som Norge, Danmark och Finland och där kan jag förstå att det är lättare att komma till Sverige och provrida än att faktiskt veta vilket av våra övriga ”grannländer” man ska åka till och vilka hästarn man ska prova. Däremot är det lite märkligt att vi importerar en häst från Belgien som sedan exporteras tillbaka till en köpare i Beligen – men det händer det med.

Att bry sig om en benbit, en mindre pålagring eller annan avvikelse säger skribenten att det inte finns utrymme för. Där är svaret både ja och nej. Klart du kan bry dig, men försök förstå innebörden, och vilken typ av arbete hästen ska utföra, Hur hållbar ridning ser ut, förutsättningar, användningsområde och vad vi kan ge för förutsättningar här.

Att fler hästar går sönder idag på grund av dålig ridning än obetydliga röntgenfynd är jag helt i linje med. Stod med en kund på visning för en kort tid sedan som berättade att dem backat ur ett köp pga att hästen hade ”kissing spines”. Något som även gav mig kalla kårar för 2år sedan när fynd upptäcktes på min egna tävlinghäst. När jag därefter läste forskning, rådfrågade veterinär och erfarna ryttare på elitnivå visar det sig att 75% av alla hästar skulle kunna klassas som ”KS” hästar. Att det är trängre mellan tornutskotten är inte ovanligt, väldigt vanligt om det finns fullblod i stammen. MEN, antalet hästar som lider, påverkas eller uppmärksammas med KS pga ryggproblematik är minimal.

Tillbaka till att besvara inlägget:

Högt blod till glada amatörer… Finkänsligheten, finessen och förståelsen för hästarna som florerar på marknaden är bristfällig. FÖRSTÅELSEN  saknas. IGEN… På bekostnad av våra hästar, på grund av vårat ointresse? Eller vad grundar det sig i, att man inte ser eller förstår att aveln utvecklats, förändrats och att hästarna som ”fanns förr” inte efterfrågas på samma sätt längre – och därför avlas mindre på.

Vems felet är, om det skulle vara ridskolorna, ridgymnasiet eller vem som ska hållas ansvarig lämnar jag osagt. Men engagemang och pedagogik är för mig nyckeln till kunskap, förståelse och utveckling. Även förståelse för hälsosam hästhållning, blod och avelsarbete bör uppmärksammas ytterligare.

Frustrationen om det omöjliga uppdraget förstår jag. Men jag tror att fokus ligger lite snett. Jag tror att fokus ska ligga på – förmedla kunskap. TA hjälp vid hästköp. BE om RÅD, för att skapa en förståelse dels för ryttarens förutsättningar, kunskaper och målbild. Men även för att förstå hästens bakgrund, förutsättningar och framtidsutsikter. Att leta fel på levande varelser kommer aldrig generera något bra. Varken för hästen, köparen eller säljaren. Det är individer, se helheten, se möjligheterna. Annars är det bättre att välja en hobby, livsstil eller sport som endast handlar om materiella ägodelar eller döda ting.

Sista delen om vart prisbilden kommer landa när vi ser dagens förutsättningar håller jag helt med om. En svenskfödd häst kostar med vardagskostnader + en standardiserad månadshyra närmare 100 000SEK som ettåring. Att det finns billigare – inget snack om det. Men det är vad den faktiska kostnaden är, att föda upp ett föl i Sverige idag. Så rimligtvis bör den, om den är ”medioker” som 3åring kosta närmare 200 000 vilket i mina öron, och de flestas öron är helt orimliga pengar för ett ”oskrivet blad”. Men det måste lyftas, det måste pratas om och det måste belysas mer. Dels för våra uppfödare som kämpar hårt med sina verksamheter, dels för försäljningsstallen och dem som importerar hästar men också för HÄSTENS SKULL.

Önskar ni mer specificering kring något av ovanstående, lämna en kommentar så kan jag försöka svara mer utförligt.

En läsarfråga kommer inom kort gällande ”rena byten”! Hoppas ni får en fin måndag // Evelina – Horse & Equestrian

Utbränd i två steg – aldrig i livet!

Det många kanske inte vet är att jag under 2014/2015 rasade fysiskt. Jag hade många konstiga symptom, oförklarliga olyckor och kroppsdelar som slutade fungera. Som ett axplock ur hur min kropp stängde ner kommer följande.

  • Jag står i kön på Coop och håller i en mjölk, helt plötsligt faller den i backen… Normaltsätt styr hjärnan en reflex eller åtminstone skickar den en signal att stänga handen igen. Här var jag fysiskt tvungen att använda min vänsterhand och stänga den högra manuellt. Innan den återfick sin gripkraft och styrka.
  • Vaknar mitt i natten av att höger ben är avdomnat och saknar full cirkulation. Manuellt får jag lyfta ner benet på golvet och ”skaka liv i det” innan cirkulationen återgår och rörligheten återfinner sig.
  • Ute och galopperar barbacka med en kompis i skogen. Helt plötsligt tappar jag tygeln högertygeln, fingrarna spretar åt alla håll, sekunder efter domnar hela högersidan av och jag lutar mig framåt för att inte glida av. Lyckas få stopp på Skilla med en hand. Manuellt får jag ”skaka liv” i högersidan med hjälp av min vänstra. Därefter återgår funktionen men med en stickande känsla i kroppen.
  • Ramlar ner för trappen på jobbet och ”stukar foten”. Blir skickad till vårdcentralen av min arbetsgivare och får då beskedet att jag fått en stressfraktur. Stressad? Ingenting jag upplevde eller kunde relatera till.

Mellan dessa incidenter kämpade jag med ”en dålig axel” som påminde mig om en tidigare ridolycka men vardagen flöt på hyffsat. Hur ont jag hade har jag helt förträngt, Facebook ger mig till och från uppdateringar om att jag faktiskt uttryckte enorma smärtor till och från.

Dags att publicera inlägget inser jag att folk i min omgivning nog noterade mitt mående långt innan mig. Min medryttare, tjejerna i stallet och dem som faktiskt stod mig nära. Där och då fattade jag ingenting, vägrade förstå, vägrade be om hjälp och levde i total förnekelse. Det dyraste priset jag betalt i situationen är relationerna jag försummade. Människorna jag försummade. Jag jag kunde inte bättre då, och jag fick acceptera det.

Kring årsskiftet rasade allt. Jag och min pojkvän hade fått låna ett sommarhus ute vid havet och jag vaknar en morgon efter dålig sömn och kan inte lyfta höger arm ovan armbågshöjd. Inte ens med våld kunde jag pressa mig själv att nå mitt eget huvud. Jag kunde heller inte greppa ett glas. Paniken la sig som en dimma. VARFÖR fungerar inte min arm? Ringde till min pojkvän gråtandes för att jag inte kunde röra mig ordentligt. LIVRÄDD och helt skräckslagen, varför gjorde det så ont och varför fungerade inte kroppen?!? Jag försökte manuellt lyfta högerarmen med vänster arm, men då kom stjärnorna och smärtan gick inte hantera. Jag blev sittandes på golvet.

Efter några samtal lyckades jag ta mig till bilen och fick en akut tid hos en naprapat. Efter en kontroll avbryter hon behandlingen efter att ha konstaterat att min smärttröskel är extrem hög. ”Jag vågar inte undersöka vidare då jag misstänker ett diskbråck i nacken. Du måste be en läkare titta på dig”. Hela livet rasade, ett diskbråck i nacken?! Jag, knappt 25år gammal kan väl inte drabbats av det akut.

Beger mig vidare till akutmottagningen för att få hjälp. Så här kan jag inte må, jag kan knappt fungera och jag måste få ett svar.

Resan blev lång, besöken många, röntgen, ultraljud och diverse skikt, magnet och kontraströntgen löste av varandra. Inga ”synliga fel” förutom min tidigare ridolycka hittades. Inget diskbråck. MEN en seriös läkare som ändå gav mig en diagnos. UTBRÄND. Jag skrattade åt hans uttalande och svarade bara – men jag mår ju bra psykiskt? Han förklarade då att utbrändhet kan komma i steg. För en del kommer allt på en gång, men det kan också komma i etapper – som i mitt fall. Min kropp föll först och han varnade om att huvudet skulle komma ikapp förr eller senare och råd gav mig att be om hjälp innan det knackade på ordentligt. Han bad mig dra ner på tempot, lyssna på min kropp och återkomma om smärtan inte gav med sig eller kom tillbaka. Med påtalade att allt jag upplevde är sant och ingenting jag inbillar mig.

Kroppen fick sig en reboot när jag bytte miljö och mönster vid flytten till Grekland. Axeln gjorde sig till och från påmind men i övrigt var jag fullt fungerande. Under hösten 2016 kom tröttheten, men i övrigt mådde jag ”bra”. Den psykiska smällen kom under våren 2016 i samband med en känslostorm där livet sattes på sin spets. Utbrändheten var ett faktum. Orken var borta, energin slut och något så litet som att svara i telefon blev övermäktigt. Sparlågan brann knappt och livet gick på autopilot. Hade jag inte haft mitt fantastiska jobb, hästarna och en fysisk person på plats nästan alla mina vakna timmar hade jag nog inte stått på benen.

Flytt, nya rutiner, nytt jobb och allt vad som kom därefter lyckades jag saxa utbrändheten och mamma axlade alla måsten. Jag höll mig vid liv, jag överlevde och jag nådde botten.

Processen tillbaka har varit lång, jag kan än idag få känningar av enkla saker som för mycket ljud, starka dofter eller ljus. Ibland personer helt utan min förståelse om varför det triggar denna enorma utmattning. I början kände jag – varför just jag? Jag är inte svag, jag känner inte efter och JAG tänker inte vara den. MEN, det är just på grund av alla dessa tankar jag hamnade där. Idag vet jag att det inte handlar om att vara svag, det handlar JUST om att jag inte känner efter. Men kunskapen om mig själv, mitt mående och om att vara snäll med mig själv är fantastiska erfarenheter.

Jag har några av mina absolut bästa vänner att tacka att jag inte fastnade i väggen. Den ena drog hårt i handbromsen, den andra tjatade och tjatade och påminde mig om att vila. Lyssna på kroppen och inte känslan och definitivt inte på alla måsten. Mamma räddade mig från alla måsten och tog hand min kropp och min knopp. Jag är absolut inte färdigrehabiliterad men jag vill tro att jag är vidsynt, nyfiken och medveten om vad som varit, hur det kan bli och att man inte har kontroll.

Acceptera situationen, ta hjälp när det känns svårt och våga må skit! När ljuset började  återvända kunde jag be om förlåtelse, acceptera mina misstag och dem jag sårat längst vägen. Det har även gett mycket i min självläkningsprocess. I hela detta mörker och genom helvetet och tillbaka har jag med mig några positiva saker; Jag är vän med mig själv och rädd om mig själv, jag inser att jag inte alltid orkar, kan eller har energi till ”alla måsten”. Men jag vet också att det är okej, jag har aldrig varit ärligare mot mig själv eller i mina relationer än vad jag är idag.

Viljan att lära sig mer om mentalutveckling, coaching och pyskiskt välmående har aldrig varit större, det har även blivit en stor motivation i mina drömmar om att få coacha ekipage med en helhetsbild!

Professionalism

Detta inlägg handlar generellt om ”vem vill jag vara, och vad står jag för”. Inom ridsporten kommer det alltid finnas experter, elitläktarryttare, konkurrens och missunnsamhet. Önskan om att alla andra ska ändra på sig kommer alltid att kvarstå. Det enda du kan påverka är dig själv och hur du förhåller dig till situationen.

Under min utbildning på Strömsholm diskuterade vi ämnet ”professionell i din yrkesroll”, häromdan diskuterade jag förhållningsätt med en god vän. Samma goda vän länkade mig i en Instagram post som handlade om självrespekt. Här kommer därför min slutsats.

  • Uttryck dina behov och gränser
  • Behandla dig själv väl
  • Se din målbild
  1. Vad kan jag stå för och vem är jag som står bakom mina principer, åsikter och mitt handlade.
  2. Säg nej när din omgivning eller situationen när den går emot den du vill vara – eller försöker att bli.
  3. Visualisera. Har du någon förebild i person, prestation eller en dröm du eftersträvar.

Detta inlägg skiljer sig ganska mycket från tidigare inlägg då det handlar om personlig utveckling, mental inställning och även mentalträning. Strävan om att bli bättre.

Många av dessa insikter kom efter min utbrändhet. Jag lär mig fortfarande nya vägar att tackla olika problem och väljer vilka delar som får mer eller mindre energi i min vardag. Men för att hålla mig till ämnet om att vara professionell tänker jag ofta:

  • Vad kan jag stå bakom
  • Vad står jag för

Första handlar egentligen om vilka situationer jag hamnar i eller ställer mig i. För mig är mina principer viktiga och jag vill behålla ett gott samvete och oavsett i yrkesroll eller privatliv ”ett gott omdöme”.

Andra handlar mest om vem jag är och vad jag vill bli associerad med. Jag försöker i det längsta att inte uttala mig om saker som inte hör till mitt. ”Har jag inget snällt att säga – säg inget”, men samtidigt ”stå för din åsikt”. Vilket ibland är en svår balansgång. Många känner mig som brutalt ärlig, öppen och kanske ibland lite väl rak. Men det är något jag är, och vill fortsätta vara i största möjliga mån. Det jag jobbar med är att anpassa mig och faktiskt polera lite. Mest för att mottagaren inte är mottaglig för mitt sätt i många fall.

Min personliga åsikt och min yrkesmässiga åsikt är i de flesta fall densamma, men det kan också skilja sig. Undantag som bekräftar regeln, situationer som kräver flexibilitet eller personer som kräver flexibilitet. Jag vill åtminstone alltid göra mitt bästa, jag försöker stå för mina misstag och lära mig av dem.

Inom ridsporten har jag massor att lära, både som egenföretagare, ryttare, tränare och som ”klubbkompis”. Men jag strävar efter att lyfta andra i min omgivning på vägen. Vägleda där jag är önskad och fortsätta min utveckling genom nya utmaningar. I största möjliga mån genomtänkt och planerat, men med acceptansen om att känslor, mående, timing eller andra faktorer ibland tar det bästa ur oss alla.

Nästa inlägg kommer handla om min utbrändhet.

 

Ryttare i försäljningsstall

De flesta ambitiösa ryttares dröm – att rida i ett försäljningsstall! Här kommer en inblick i hur det fungerar och mina erfarenheter och reflektioner.

Jag började rida i försäljningsstallet hösten -18, med förmånen att rida dagtid och kunde ta med mig min son på ca 8månader. Det var pusslet som krävdes för att komma upp på hästryggen igen.

Största fördelen med att rida med detta upplägg är möjligheten att rida massvis med olika hästar. Dels storleksmässigt men även utbildningsmässigt. Jag som älskar att nöta grunder tycker det är helt fantastiskt att få se vilken utveckling hästarna gör om mdem får ett system. Min roll i stallet är – utbildning och utveckling. Det är också ett enormt privilegium att få rida så många hästar med möjlighet att nöta en övning för egen del. Jag försöker rida minst 2 hästar vid varje tillfälle, men sonen har alltid styrt.

Det första månaderna blev sporadiska då pusslet var lite svårlagt, förutsättningarna i stallet vi stod i var inte optimala och pusslet med barn lite trixigt. Att ha med ett par extra händer eller matcha med hästägaren var enda alterantivet.

Olyckligtvis fick jag mig en flygtur av en av hästarna och drog på mig en allvarlig hjärnskakning under hösten och kunde därför inte rida på en lång period. Här kommer en av nackdelarna in – vi vet inte alltid vad vi får hem för hästar. Deras historik och förutsättningar. Det visade sig i detta fall att ponnyn var mer projekt än vi har möjlighet att ta oss an, och såldes därför av tidigt som projektponny för den med tid och möjlighet.

I början av 2019 tog ägaren av hästarna beslutet om att flytta till en anläggning med ett ordentligt ridhus, fler antal boxar och högre standard. Något jag redan föreslagit under hösten. För mig är helhetsintrycket väldigt viktigt. Målbilden är att rida ca 3 dagar i veckan och så många hästar som möjligt. I början av året kom mycket ponnysar och under senvåren började storhästarna ramla in. Ägaren tog även beslutet att avsluta samarbetet med Irland och påbörja ett nytt samarbete med Belgien. Här tog även kvalitén och utbildningen ett stort kliv framåt.

För mig är det största nackdelen tempot i ett försäljningsstall. Hittar jag individer jag trivs med eller ser mycket potential i – vill jag gärna fortsätta att arbeta med dessa. Tyvärr försvinner dessa hästar väldigt fort, då fler ser potentialen och kapaciteten.

Det som chockade mig är egentligen hur FORT det går att sälja häst och hur hög efterfrågan är. I min vildaste fantasi trodde jag aldrig att det skulle säljas så många hästar inom loppet av 1-2veckor. Så för den som köper häst – går det inte sitta på händerna. Att köpa från försäljningstall kommer ett separat inlägg om inom kort.

Största fördelen är möjligheten att rida hästar jag annars inte hade haft råd med. Jag fick möjligheten att rida en dressyrhäst utbildad ST: Georoge, det var väldigt häftigt och helt klart mycket givande för min ridning och utveckling. Att sitta på unga hästar ger mig en bredare kunskap men även möjligheten att variera är fantastisk.

Största skillnaden för mig som ryttare att ha egen häst och rida på ett försäljningsstall är just att jag inte kan göra en långsiktig plan. Jag har heller inte lyckats ta mig iväg på träning eller tävling då hästarna oftast hinner säljas när dem är i den typen av kvalité innan träningen eller tävlingen äger rum. Jag hoppas givetvis att vi på sikt kan behålla någon lite längre så jag äntligen får komma iväg på träning och tävling till våren.

Hållbara ryttare 3.6 – Från avsuttet till uppsuttet

Maria Terese berättar att alla delar är lika viktiga i ryttarens kropp. Så länge biologin skiljer kommer det aldrig finnas en viktig punkt som stämmer för alla.

I detta avsnitt jobbade Maria Terese med Johanna Due-Boje och hennes fokus var på att hålla sig rak i högersidan och huvudet rakt. Med små förändringar blev känslan 100% bättre upplever Johanna. Övningarna började avsuttet och därefter fick Johanna känna på allting uppsuttet. Med Maria Teres hjälp och mammas extra ögon.

Det häftiga här och det jag hoppas på med min sitsutmaning är kanske inte synliga underverk på endast en månad. Men förhoppningen finns i att känslan ska förändras. Medvetenheten öka och förståelsen för det man gör. Jag är dessutom helt övertygad om att känns det bättre, ökar förståelsen så kommer också resultaten visa sig inom kort – så även synbara förändringar.

Jag relaterar ofta till min egen kropp och min egen träning. När jag köpte mina första iläggsulor fick jag SÅ mycket träningsvärk på konstiga ställen. Idag känner jag direkt om jag slarvar och väljer ”fel” skor. För att kroppen har vant sig vid ett neutralt läge – med hjälp. Utan falerar hela systemet. Jag tänker mig att det är likadant med hästar som med oss människor. Vi kompenserar en massa svagheter och defekter omedvetet dagligen, hästarna likaså – men blir vi medveten om hur det ska kännas när vi gör rätt – är förändringen mycket lättare.

Sista avsnittet stundar från Hippson och vi får vänta en hela vecka för detta avsnitt. Efter denna följetång tänker jag mig ett nytt ämne och låta sitsen vara en stund. Har ni önskemål?

Deltagare 3&4 #sitssatsning #sitsutmaning

Här kommer presentationen för deltagare 3 och deltagare 4.

Deltagare 3

Mina styrkor rent sitsmässigt är att jag är följsam i sadeln, har mjuka händer och tar till mig alla tips jag kan få. Jag tycker det är viktigt att ta till sig alla tips man kan få, sålla ut det man behöver och öva på det stenhårt fram till nästa träningstillfälle eller längre om det behövs.

Det finns mycket att förbättra, men fokus just nu är att komma ner djupare i sadeln och trampa ner fötterna mer i stigbyglarna för att få en stadigare underskänkel. Jag har en missbildning i ena benet, vilket gör att jag lätt blir ”flaxig” i den skänkeln. Däremot har jag blivit bra på att dölja denna svaghet och med en ny sadel blev problemet betydligt bättre. Det ska bli intressant att se vilken skillnad det kan bli nu med min nya sadel. Utöver det skulle jag behöva lyfta upp blicken då jag gärna tittar ner, detta är en olat jag lagt på mig sedan länge. Skulle behöva den där pushen för att våga titta upp och inte hela tiden ”se efter” utan bara känna.

Deltagare 4

Att jobba med

* Buren hand med tumme upp, faller gärna till handväska och tyngdpunkt i hand istället för armbågar.
* Flaxdrivande skänklar i trav nedsittning.
* Sitta mitt över, viker gärna vid sidförande.

Styrkor

* Följsam
* Mjuk
* Blicken i färdriktning

Dessa 4 deltagare har nu fått i uppgift att försöka bättra på sina teoretiska kunskaper med hjälp av Hippsons ”Hållbara ryttare” som jag tidigare har skrivit analyser / tankar kring. För att göra det enkelt kommer jag publicera inlägg och filmer dagligen på Instagra -> Horseequestrian.se där ni gärna får följa med.

När ryttarna testar något nytt, ventilerar eller funderar kring det olika avsnitten kommer jag försöka hålla er uppdaterade. Om ca 1månad kommer vi göra en uppföljning och se visuellt om det syns någon skillnad på placering hos ryttarna samt en kortare analys om styrkor och utmaningar igen.

Häng2 gärna med, och har även uppmanat ryttarna att tagga deras ridinlägg med #sitssatsning #sitsutveckling samt #horseequestrian #horseequestrianse på Instagram för att få följa med på resan !

Hållbara ryttare 3.5 – Sitsanalys som ger aha upplevelser

Hästarna utvecklas hela tiden och det gäller att vi ryttare också gör det. Alla ryttare kan få förståelse för sin egen kropp. Man måste som ryttare tänka nytt och inte vara nöjd med som vi alltid har gjort med tanke på dagens atletiska hästar.

I detta avsnitt hjälper Maria Terese Cecilia Bergåkra med position och hjälpgivning. Placering av axlar och bröst gav stor skillnad både på hästen och på Cecilias hjälpgivning.

Positionen av foten i stigbygeln påverkar hjälpgivningen mycket och här får Cecilia konkret hjälp för att fördela vikten och balansen korrekt. Utan denna korrigering hamnade Cecilia ojämnt på sina sittben. Cecilias aha-upplevelse kom i att hon lutar sig ganska mycket bakåt. Hennes utmaning blir därför att komma fram men ändå sitta rakt.

Väldigt intressant att se hur den avsuttna träningen gav resultat och förändring i den uppsuttna med position, balans och rotationer i kroppen.

Hållbara ryttare 3.4 – Monotont arbete viktigt att göra annat

I detta avsnitt lägger Maria Terese vikt vid den fysiska träningen utanför stallet och ur sadeln. Att fysisk träning är något alla människor behöver. Fundera över vad du behöver förbättra och vart utvecklingsmöjligheterna är som störst.

Till skillnad från många andra idrotter kan man rida på elitnivå väldigt länge inom ridsporten. Därför är det viktigt att vi tar hand om kroppen långsiktigt.

I detta avsnitt analyserar Marie Terese Johanna Due-Boje sits i en galoppsax och hur hennes hjälpgivning ser ut. Marie Terese noterar något Johanna inte tänkt på, utan haft annat fokus när övningen blir svår. Att få nya perspektiv på biverkningar av en felaktig hjälpgivning kan verkligen göra enorm skillnad.

Jag tänker mig framåt planera att variera fysträning med ridning. Inte utesluta det ena för att göra det andra utan verkligen se fördelen med varierat arbete. En vision på en bra vecka för mig framöver kan se ut som följande.

  • Måndag: Ridning
  • Tisdag: Löpträning
  • Onsdag: Ridning
  • Torsdag: Cirkelträning
  • Fredag: Ridning
  • Lördag: VILA
  • Söndag Töm / longering – Löpning / stretch

Jag snöade tillsammans med min sambo in på 15min med Paolo som fokuserar på högintensiv träning 15min varje dag. 15Min träning är enligt hans filosofi allt som behövs för att bygga en stark och uthållig kropp. Samt att 15min är något man bör prioritera dagligen!

I en drömvärld tänker jag mig att jag löptränar en dag i veckan en längre tur, kör ett cirkelpass, en kortare joggingrunda med stretch och mobilitetsträning på hästens vilodag. En dag i veckan hel vila från båda hästar och träning. Detta förutsätter att jag har hjälp om jag har min egna häst hemma, och rider jag endast försäljningshästar känns 3-4 dagar i veckan rimligt. Kanske flexa med 3 dagar ena veckan och 4 dagar andra veckan.

Jobbar jag kontorstider som nu blir detta schema svårt att hålla och då kanske prioriteringen får vara 3 dagar i veckan med 15min pass och kanske ett längre på någon av helgdagarna. Allt beror på hur livspusslet ser ut och hur vardagen kommer att bli framåt.

Nästa avsnitt ligger fokus på ”Bäcken och fot”