Rådgivning – Träning – Terapeutisk behandling

Beslutet om att bli uppfödare

Som ung hade jag aldrig tankar på att avla fram eget material.

Fröet såddes när Skilla efter sin tid hos hos veterinär, kom hem skadad. Min ”once in a lifetime” behövde mer tid och jag var gravid för första gången. Att ta en avkomma på Skilla, om drömmen om min SMsatsning blev förskjuten tog form.

Hingstdjungeln var enorm, en hingst som kompletterade mitt redan fantastiska sto tog fart. Tillsammans med vänner med god kunskap inom aveln gjorde jag mitt första val. Cristallo II.

Skilla blev dräktig och och hade en enkel dräktighet, gick över tiden men var i godanro. Kontrollerades flera gånger om dagen och strax efter den dagliga kontrollen ringdes gårdsägaren till hagen. Det låg ett föl, ensam. Skilla hade kastat. Gårdsägaren var i chock, varför skulle hon kasta? Veterinär ringdes ut och undersökte fölet som hade en skallfraktur – mest troligt när Skilla rest sig och råkat kliva på henne, denna bedömdes ändå lindrig. Något mer saknades, fölet var defekt. Gissningsvis hade fölet lidit av syrebrist under dräktigheten – utgången på det slutar aldrig lyckligt enligt veterinär. Fölet flaskmatades inom de närmsta dygnet, fick råmjölk och plasma. Flera resningsförsök gjordes men utan framgång. Innan fölet nådde 24timmar somnade hon i gårdsägarens famn i ett krampanfall. Enligt behandlade veterinär hade ingen sjukvård kunnat rädda henne.

Efter en lång tid av sorg, vågade jag chansa. En ny betäckning skedde, som pga omständigheter inte tog. Ny hingst valdes och Skilla konstaterades dräktig med Singular LS La Silla. Försiktigt vågade jag hoppas att det kanske får gå vägen denna gång. En problemfri dräktighet, en enkel fölning med ett friskt, starkt och levnadsglatt föl. För att våga lita på hoppet döptes hon till ”Next Chapter”. Nexa, utvecklades fint, hade fina kvalitéer och tog livet med ro, enkel i hantering och utvecklades med goda framtidsutsikter. En lösdriftsplats ordnades i närheten, resan bokades och sista vaccinering bokades in inför färden. Dagen innan vaccin och avfärd borstades hon upp och allt var som vanligt. Tillbaka till hagen blir hon istadig, fick plats och rum att fundera och sen slog hon över. Landade illa, akut kallades veterinär ut, gårdsägaren kämpade för att hålla henne vid liv. Innan veterinär hann anlända somnade hon i famnen med blod rinnande ur örat.

Sorgen kvävde mig, 2 chanser och 2 fruktansvärda tragedier. I all sorg, har min vän kämpat för mina föl, men utan framgång. Att veta att hon bär deras sista andetag gör det extra tungt, att veta att hon gjorde allt – men att livet inte gick rädda.

När frågan kom om jag ville betäcka igen svarade jag nej. Mitt hjärta var för skadat, mitt sinne var för sargat. Beslutet togs att låna ut Skilla, jag orkade inte, vågade inte genomlida denna terror ytterligare en gång. Hingsten som valdes denna gång var Ronaldinho H.

Jag höll mig försiktigt uppdaterade under dräktigheten, mest med fokus på Skilla, mina hjärtans häst som älskar att vara mamma. I slutet av April kom en liten fuxfröken. Gårdsägaren och min nära vän uppdaterade direkt och skrev: ”Du bör nog tänka en extra gång om du ska stå över denna, hon är en kopia av Skilla”. Tankarna snurrade 100gånger, skulle jag våga eller skulle jag skydda mitt sargade hjärta. Jag kastade mig ut efter stöd av mina vänner, pepp om att våga vara modig. Att risken att det händer en tredje gång måste vara minimal, att ångern om jag inte vågar kommer förfölja mig genom livet. Jag vågade, jag köpte ett litet fuxföl, kopia av min ”once in a lifetime”. Lilla Flora…

Tiden gick, vi besökte henne och hon tog mitt hjärta med storm, klok, nyfiken och helt bedårande. Rörelser långt över förväntan, hoppade smidig som en katt och en fantastisk exteriör. Allt jag någonsin önskat.

Hon har varit självständig, klok och välbalanserad, drömmen om en framtida tävlingshäst vågade slå rot.

Med denna historia får ni bakgrunden till mina försök, orsaken till min dröm om en mini-Skilla grundar sig i att jag mer än jag erkänner vill ha en chans att göra min resa, med hennes blod i framtiden. Få kontrollera, styra utbildning, utrustning och inlärning efter mina premisser. Använda min teoretiska och praktiska kunskap att forma min framtida häst. Styra vad dem äter från start, hur inskolningen ser ut, vilken utrustning dem bär tillsammans med mina filosofi till ridkonst.

Denna saga slutar, med denna avkomma inte i mitt slutmål. Men, jag ångrar ingenting. Jag ångrar inte att jag valde henne, att jag idag kämpar för hennes liv och ge den kvalité. För hon bär mitt hopp i sitt hjärta, smittar mig med tro – att hon finns här av en anledning. Flora min Flora, mina drömmars häst. Låt oss hoppas att vi får många år tillsammans, om än framtiden är oviss.

Skyhöga veterinärkostnader – ett branschfel

Min historia, som många av er kanske följt med lilla fölet Flora är någon en av många historier om veterinärkostnader som skjuter i höjden.

Som vi nämnt tidigare i gruppen som skapades som nu utvecklats till en Facebooksida (för att vara mer lättillgänglig) (1) Veterinärhjälpen – Floras skyddsänglar | Facebook om våran historia, min och Floras.

För att tydliggöra lyfter jag ytterligare en gång, veterinärerna har INTE gjort något fel under behandling på klinik av Flora.

Det som brister är uppdatering kring kostnader. Att veterinärvård inte är subventionerat är en del av pusslet till denna dåliga soppa, att det INTE finns ett maxtak eller att klinikerna har förhållningsregler till HUR information delas, HUR konstadsofferter bör presenteras så att ägarna har en chans att ta ställning, påverka behandling eller faktiskt kasta in handduken om kostnaderna blir omöjliga.

När jag djupdyker i ämnet finns fler som blivit drabbade genom åren, offerter som frångåtts, ägare som inte fått information utan dyra räkningar när ”allt är klart.” Hur ska försäkringsbolaget kunna ta ställning till sina kunder, till sin del – om dem heller inte får någon information löpande?

I Floras fall, är omkostnader för stall och operation inte det dyraste, vilket BORDE vara det som kostat mest.

Jag hoppas med gruppen, med spridningen ni kan hjälpa till med – att vi får en förändring i branschen. En förändring där djurets LIV inte får en prislapp utan att alla andra alternativ ska presenteras innan. Att klinikerna tar ansvar för att glasklart uppdatera ägarna, öppna upp för diskussion om alternativa lösningar.

Det är lätt att vara efterklok, med facit i hand. Att jag kanske borde jagat mer, att jag kanske borde gjort mer för att inte stå här i chock. Men mitt enda fokus var att hålla henne vid liv, ge all min energi till hennes tillfrisknande efter att jag påtalat att information om NÄR försäkringen förbrukats skulle meddelas, för att ta ställning – planera och prioritera.

Att 32 dagar på en klinik kostar pengar, förstår jag med trots hårda kommentarer i olika forum, jag är varken naiv eller slarvig, men för mig är detta ett fruktansvärt trauma, så klartänkta, logiska Evelina har inte suttit i förarposition. ”Mamma/Matte, Evelina” har kört bilen.

Jag hade heller aldrig kunnat tro att det skulle krävas 32dagar när vi kom in, veterinärerna sa själva ”vi tar det dag för dag, ett steg i taget” sista veckan var dessutom diskuterad om den var nödvändig men då misstänkt smitta fanns, blev hon placerad i isolering. Hon friades efter 2dagar men fick stå kvar resterande 5 innan hemfärd.

Jag hade gjort massor annorlunda, om jag hade vetat vad det hade kostat, att jag inte skulle få information om att försäkringen var förbrukad (säkert i ett rätt tidigt skede) utan utgick från att jag bad om hjälp och att någon skulle lyssna.

Kan du, dela, gilla eller sprida sidan för att skapa mer kunskap, förståelse eller insikt i att våra djur vilar i händerna på en bransch som administrativt inte ser djuret, utan kostnader, vinster och förtjänster – kanske vi kan kräva en förändring. För djurens skull, för livet efter kliniken, för dem som får lämna, och för dem som aldrig kommer hem – för minnet av att man gjorde allt.

Floras första vecka

En vecka har gått sedan hon lämnade kliniken.
Resan hem gick bra, hon traskade snällt på transporten och åkte sedan färden hem utan några konstigheter. Denna lilla dam (inte fyllda 1 ännu) har blivit världsvan. Under vistelsen på kliniken kallade personalen henne för klinikens maskot. Hon fick även beröm och var oftast ett riktigt A-barn. Så även på denna hemfärd.

Väl hemma gjorde hon sig hemmastadd och var tydlig med att vatten dricker man ur hink, nymodigheter som vattenkopp var överskattat.

Ett bandagebyte utfört med veterinär på plats, både gårdsägaren och veterinären var förvånade över det stora bandaget till det lilla såret som är kvar, men följer ordinationer för hemgångrådet och bandagerar om enligt rekomendation.

Flora har fått en sjukhage att vistas i där hon är nära det andra hästarna, men ändå avskilt innan vi fått fullständiga rehab schema från kliniken. Hon har varit pigg och kavat och tycker att livet hemma på gården är toppen.

Ett varmt mottagande av gårdens hunk som tyckte att hon var en riktig snygging trots sin unga ålder. Mamma Skilla tyckte däremot att den utflugna ungen kunde fortsätta klara sig själv. Till bakgrundshistorien valde Flora själv att avvänja sig från mamma Skilla och har redan innan skadetillfället påvisat sin självständighet.

Till veckan väntas nytt omslag av sår och besök av Equiterapeut som tidigare behandlade henne innan klinikvården startade.

Insamling Flora

För er som följer mig på sociala medier eller har anknytning vet ni att mitt lilla föl ”Flora” har vistas på klinik det senaste veckorna med livet på en skör tråd. För er som är nya kommer lite bakgrundshistorik.

Flora hittades i hagen i slutet av Januari med en mindre stickskada som vätskade och veterinär tillkallades för att rengöra och bedöma risk för övriga komplikationer (närhet till led). Bedömningen gjordes att det inte var led nära och att vanlig sårvård skulle utföras med antibiotika utskrivet. Dygn 2 får hon feber och vi ringer då ut ordinarie veterinär som kommer ut och gör en ny undersökning. Viss risk för ledpåverkan fanns, röntgenplåtar tas och allt som nödvändigt skulle behövas efterfrågas att utföras. Efter rena röntgenplåtar byts antibiotikan ut och penicillin sätts in. Febern försvinner inom det närmsta dagar, allmäntillståndet fortsätter och vara gott och Flora äter, dricker och rör sig i måttlig mängd. Tiden går och allmäntillståndet fortsätter vara gott, ingen ny feber och inga nya indikationer på att läget försämrats.

Efter 2v beslutar vi att ”för säkerhetsskull” skicka henne till klinik för att spola rent då svullnaden inte gick ner. Stormen kom, möjligheten att flytta henne över havet gav resan hinder. 5 dagar efter planerad med många hinder att bestiga, tar hon sig över vattnet och kommer till klinik.

Efter bedömning och röntgenplåtar är läget kritiskt. Mottagande veterinär kan inte bedöma om hon kommer återhämta sig alls och uttrycker ”om det ser lika illa ut när vi öppnar behöver du ta ställning till att hon somnar på bordet”. Ridå ner… Allt veterinären därefter visar på plåtarna om vad som är orsak, sekundära problem känns som en röst långt borta, benen bar knappt.

Jag ringer förkrossat till gårdsägaren där Flora är uppväxt och berättar vilket scenario vi står inför, hon säger att INGEN häst somnar på bordet utan att se vad effekten av en spolning kan ge, och tiden för den återhämtningen – förutsatt att det inte är ben mot ben och all brosk är skadat.

32 dagar spenderade Flora på klinik, 2 spolningar är utförda och därefter sårvård och medicinering. När vi anlände till kliniken önskade vi direktreglering och att vi skulle bli meddelade om när försäkringen var förbrukad. Vi har varit införstådda att det kommer kosta pengar, och hur värderar man ett liv? Jag har varit på kliniken flera gånger i veckan, för att pyssla, vaka och för att hela tiden brottas med tanken att hon aldrig kommer hem.

Vi har tillfört eget foder, egna tillskott för att optimera hennes förutsättningar, sjukgymnasten har efter behandling varit chockad över resultaten kopplade till mobiliteten – baserat på ett röntgenutlåtande och opererande veterinärs upplevelse.

Trots alla odds, trots 1/10 som uttalandes i början som chansen att hon går rädda som gårdspokal – kom hon hem. Den lilla hästen med det enorma hjärtat, mentalitet som är makalös, en framtid som skulle innebära mitt stora framtidshopp med fantastisk kapacitet, ett exteriört gott exemplar och ett huvud som man sällan stöter på idag, så lik sin mamma. Hästen som är, allt jag någonsin önskat, om än våran framtid aldrig blir som jag drömt om.

I fredags efter påtryckning fick jag fakturan… Jag förstod att vi kanske passerat försäkringen något, men var inte extremt orolig eftersom vi inte hört något, trots daglig uppdatering. Summan för hennes vård, omsorg och åtgärder landar på 200 000:- efter att försäkringen tagit sitt och kringkostnader.

HUR kan detta inte flaggats i tid, på något sätt meddelats utan bara släppas rak ner i knäet med ett litet ”det blev en hög summa så du får höra av dig om betalplan”. Olyckligt att du inte fått någon uppdatering…

I skrivande stund, har några av mina närmsta vänner startat en insamling för att hjälpa mig täcka en del av denna, omöjliga summa. Tacksamheten för deras engagemang och för dem som på något vis bidragit i insamlingen är ofattbar. Ord räcker inte för hur rörd, hur ställd jag blir över alla er där ute som vill hjälpa mig, och hjälpa Flora att faktiskt få bli stor, att faktiskt få en chans att leva. Det är en lång väg kvar att ge henne det liv hon förtjänar, men jag vågar se ett ljus i tunneln. Hon kom faktiskt hem, med riktigt dåliga odds. Nu hoppas jag att vi kan lösa betalningen och få fokusera på hennes eftervård och hennes framtid – om än bara som gårdspokal. För er som träffat henne, eller sett henne, vet ni att hon kommer vara den finaste pokalen man kan ha på en plats.

(11) Hästen Floras skyddsänglar – insamling till veterinärvård | Facebook

Om du kan bidra – med sponsring, kontakter, delningar eller har en möjlighet att ta insamlingen vidare, vore jag ytterst tacksam för Floras skull. När man inte räcker till av egen maskin, kommer man mycket längre med hjälp.

Vem provar vi ut sadel för?

I ett forum nyligen diskuterades ryttarens placering och vilken typ av sadel som skulle optimera ryttarens placering. Märken diskuterades och vilka sadlar som finns tillgängliga på marknaden som motsvarar sadeln som diskuterades som gav en viss typ av ryttare bättre förutsättningar.

I mångt och mycket håller jag mig från diskussioner i forum av flera anledningar men denna gång kunde jag inte låta bli.

Sadlarna som skulle skapa god förutsättning för ryttaren med en viss problematik (tippar framåt i bäckenet med svank) jämfördes två sadlar med helt olika kärna. 2 HELT olika bomformer och min kommentar viftades undan när jag belyste det – för det var minsann ryttaren dem diskuterade inte sadeln i sin helhet. PRECIS det gör mig fruktansvärt frustrerad. Helst av allt vill jag skrika rakt ut, för VEM provar vi ut en sadel ?!

Som sadelutprovare utgår jag ALLTID från hästen, hur hästens överlinje SKA se ut när den är frisk och stark, därefter tittar jag på modeller som placerar ryttaren enligt önskemål eller så nära önskemål som möjligt.

Min starka åsikt är : Det går inte prova ut en sadel utan kunskap och förståelse för 3 saker.

Hästens anatomi – hur ser en frisk överlinje ut och hur skapar vi förutsättningar för det.

Sadelns konstruktion – hur ser bomformen ut (sadelns kärna och dess skelett) hur stämmer den överens med det förstnämnda och vilken typ av bäryta / avlastning kan sadeln erbjuda hästen i arbete

Ryttarens fysik och anatomi – Hur stöttar vi upp, placerar och balanserar vi ryttaren optimalt för att bibehålla EKIPAGETS biomekanik.

Dessa 3 punkter är helt beroende av varandra och HELHETEN är kopplad till alla tre, utesluter man en av dessa punkter i sitt val – kommer det kosta i något annat.

Som sadelutprovare kommer jag ENDAST arbeta med sadlar som skapar förutsättningar för en stark, frisk och rund överlinje, en välbalanserad sadel som gör det lätt att göra rätt för HELA ekipaget – och med produkter som främjar samspel och minskar smärta och obehag. Jag är inte märkesberoende men kommer inte arbeta med sadlar som tummar på någon av punkterna ovan.

Kemnevall Collection

Bloggen har fått vila, som ni säkert märkt har det inte trillat in några nya inlägg på länge. Saknar att dela mina tankar och åsikter här med de följare som jag lyckats locka fram men kan gladeligen meddela att arbetet med häst har ökat.

Under hösten 2022 har antalet elever och behandlingshästar ökat och jag har även deltagit på min första utbildningsträff tillsammans med mina nya kollegor som kommer vara återförsäljare av Kemnevall Collection.

Min första order är lagd och i vår kan jag äntligen erbjuda utprovning i Stockholmstrakten eller övrig ort på förfrågan på ett gäng av Kemnevall Collections sadlar.

Det är fantastiskt att få arbeta med en modig, entusiastisk entreprenör som arbetar för starka, friska överlinjer utan håligheter och som varit med hela vägen från bommens form till hur ryttaren placeras i sadeln.

Tacksam över denna möjlighet och hoppas på att få träffa många av er som vågar göra en förändring och som inte nöjer er med gamla sanningar eller att hästen ”inte klagat”. Att möjliggöra en stark och frisk överlinje oavsett om du som ryttare är tung eller lätt, välbalanserad eller tränar på din balans känns fantastiskt. Skicka gärna ett DM på instagram eller kontakta mig via mail om du är nyfiken på dessa sadlar.

Mer om sadlarna och de olika modellerna kan ni hitta på https://www.kemnevall.se

Överdomarkontroll

Jag hade förmånen att följa med två av mina ekipage denna helg på tävling. Lördagen bestod av en p&r och söndagen en lokal tävling.

P6R var kravlös, prestigelös och precis som de bör vara på tävling. Möjlighet att prova sina kunskaper, men utan tävlingshets och prestationsångest. Att vara nervös inför start tror jag däremot är sunt för att skärpa sina sinnen och försöka fokusera.

Tävlingsdag två hade vi en eminent överdomare som var tydlig hård och kontrollerande mot de tävlande. Skritt sker innanför spåret på framridningen och ryttaren & ponnyns utrustning kontrollerades efter varje start.

Varför har vi hamnat i en trend där nosgrimmor dras åt, sporrar missbrukas och ponnysarna ska ”styras upp”. När är det okej att vara nybörjare och barn?

Jag hoppas med min coaching och mitt sätt att träna, lära barn och ungdomar att hästar är så mycket mer än ett tävlingsresultat och att den gemensamma upplevelsen är det som är avgörande.

Vad vill vi åstadkomma med våra fyrfotade vänner?

När inspirationen rinner ur öronen – SWUSkurs

I måndags fick jag möjligheten att gå andra delen av Susanne Widners Uppbyggnade System – kurs. Grundkursen är nu färdigställd och jag räknar redan ner till höstens djupdykning och resan mot en diplomering.

För er som inte vet vad uppbyggande träning är kan vi enkelt förklara att det är anpassad träning för att stärka din häst att bli bärig, symmetrisk och öka hållbarheten.

Susanne är en fantastiskt inspirerande människa som skapar förutsättningar för hästen att göra rätt – och ryttaren att förstå skillnaden.

Jag sitter och finurlar lite på en studiecirkel digitalt eller fysiskt för att öppna ögonen för dem som har missat denna typ av träning – och en introduktion för dem som är nyfikna att ha detta med i träningsplanen. Är du intresserad? Skicka ett mail eller ett DM så tittar vi på datum.

Sadelläge och sadelgjordsläge

https://www.superiorequinesires.com/fortnite/

Under förra veckan publicerade min mentor nyttiga bilder och väckte mycket tankar kring sadelläge och sadelgjordsläge. Hur hästen anatomiskt ser ut och vilka förutsättningar som finns i ursprung, och hur muskler påverkar dessa förutsättningar.

Igår hamnade jag i en spännande diskussion med en uppfödare hur vi ser på hållbarhet och typ (exteriör) och vilka för och nackdelar vi som olika individer ser på förutsättningarna.

Titta gärna på bilderna, fundera

https://www.blup.se/sv-SE/horses/209563-famous-robin-swb

på vilka för och nackdelar ni ser med era ögon på typ, hållbarhet och förutsättningar. Tänk på att vi ser saker på olika sätt och förutsättningar är också individuellt. Bolla gärna tankar och idéer och funderingar så lär vi oss längst vägen tillsammans.

När jag har tittat på hingstar för avel har jag tittat på språng, rörelser och mest hur dem löser uppgifter tillsammans med sin ryttare. Utseende om det tilltalar eller inte spelar också stor roll (uttryck). Inga avvikande extrimiter utan att på något sätt vara expert har också fallit för ögat.

”En stark rygg” är så klart något alla önskar, det kan man tänka alltid betyder en kort rygg. Värt att tänka på är ”vart får sadeln plats” och vilken sadel skulle kunna passa. Det öppnade helt klart nya dörrar för mig och gav mig mer att fundera på inför framtidens val av hingstar.

Med dessa nya glasögon ser jag andra saker än det jag sett tidigare som kommer ligga till grund för ett framtida avelsförsök. Däremot är jag ödmjuk inför ny kunskap, älskar att fundera, diskutera, spekulera vad som ger vad och vilka fördelar som är viktigare än andra och hur man ska välja i sin prioritering. Så tacksam att jag har kunniga människor i min omgivning som är villiga att diskutera och argumentera för sin sak tillsammans med mig för att öka kunskap och visdom.

Utveckling, reflektion ut utmaning

Utvecklingstrappa

Mitt vaga löfte om att uppdatera bloggen regelbundet ska förhoppningsvis börja ta fart inom kort. Familjen har börjat detta år med både magsjuka och även vår vända av covid vilket har skapat en hel del förseningar.

Till lite mer glädjande besked har Diplomet och Certifikatet från min Massage & Laserterapeut utbildning kommit vilket känns fantastiskt. Det innebär en prisjustering på hemsidan – kika gärna in där för att se vad som gäller för 2022. Dem som har tidigare bokade behandlingar som ligger på is pga sjukdom betalar givetvis elevpris. Nya bokningar framöver gäller prislistan.

För att utveckla Horse & Equestrian vidare önskar jag ert engagemang om innehåll på hemsidan, bloggen och instagram. Vad vill ni se, höra och läsa om ? Vad inspirerar er, motiverar eller eller finns det något ni funderar över?

Halva mitt företagande bygger på er, resterande är hästen. Deras talan behöver vi ibland föra – främst när vi arbetar med en skärm emellan. Skriv gärna en kommentar eller maila mig på evelina@horseequestrian.se för ämnen, inlägg eller tankar som ni gärna vill att jag lyfter i någon av kanalerna.

Önskar att ni får vara friska, glada och att ni pussar era fyrfotande vänner en extra gång nästa gång ni får chansen!

Bästa från mig – till er. // Evelina