En vecka har gått sedan hon lämnade kliniken.
Resan hem gick bra, hon traskade snällt på transporten och åkte sedan färden hem utan några konstigheter. Denna lilla dam (inte fyllda 1 ännu) har blivit världsvan. Under vistelsen på kliniken kallade personalen henne för klinikens maskot. Hon fick även beröm och var oftast ett riktigt A-barn. Så även på denna hemfärd.

Väl hemma gjorde hon sig hemmastadd och var tydlig med att vatten dricker man ur hink, nymodigheter som vattenkopp var överskattat.

Ett bandagebyte utfört med veterinär på plats, både gårdsägaren och veterinären var förvånade över det stora bandaget till det lilla såret som är kvar, men följer ordinationer för hemgångrådet och bandagerar om enligt rekomendation.

Flora har fått en sjukhage att vistas i där hon är nära det andra hästarna, men ändå avskilt innan vi fått fullständiga rehab schema från kliniken. Hon har varit pigg och kavat och tycker att livet hemma på gården är toppen.

Ett varmt mottagande av gårdens hunk som tyckte att hon var en riktig snygging trots sin unga ålder. Mamma Skilla tyckte däremot att den utflugna ungen kunde fortsätta klara sig själv. Till bakgrundshistorien valde Flora själv att avvänja sig från mamma Skilla och har redan innan skadetillfället påvisat sin självständighet.

Till veckan väntas nytt omslag av sår och besök av Equiterapeut som tidigare behandlade henne innan klinikvården startade.

För er som följer mig på sociala medier eller har anknytning vet ni att mitt lilla föl ”Flora” har vistas på klinik det senaste veckorna med livet på en skör tråd. För er som är nya kommer lite bakgrundshistorik.

Flora hittades i hagen i slutet av Januari med en mindre stickskada som vätskade och veterinär tillkallades för att rengöra och bedöma risk för övriga komplikationer (närhet till led). Bedömningen gjordes att det inte var led nära och att vanlig sårvård skulle utföras med antibiotika utskrivet. Dygn 2 får hon feber och vi ringer då ut ordinarie veterinär som kommer ut och gör en ny undersökning. Viss risk för ledpåverkan fanns, röntgenplåtar tas och allt som nödvändigt skulle behövas efterfrågas att utföras. Efter rena röntgenplåtar byts antibiotikan ut och penicillin sätts in. Febern försvinner inom det närmsta dagar, allmäntillståndet fortsätter och vara gott och Flora äter, dricker och rör sig i måttlig mängd. Tiden går och allmäntillståndet fortsätter vara gott, ingen ny feber och inga nya indikationer på att läget försämrats.

Efter 2v beslutar vi att ”för säkerhetsskull” skicka henne till klinik för att spola rent då svullnaden inte gick ner. Stormen kom, möjligheten att flytta henne över havet gav resan hinder. 5 dagar efter planerad med många hinder att bestiga, tar hon sig över vattnet och kommer till klinik.

Efter bedömning och röntgenplåtar är läget kritiskt. Mottagande veterinär kan inte bedöma om hon kommer återhämta sig alls och uttrycker ”om det ser lika illa ut när vi öppnar behöver du ta ställning till att hon somnar på bordet”. Ridå ner… Allt veterinären därefter visar på plåtarna om vad som är orsak, sekundära problem känns som en röst långt borta, benen bar knappt.

Jag ringer förkrossat till gårdsägaren där Flora är uppväxt och berättar vilket scenario vi står inför, hon säger att INGEN häst somnar på bordet utan att se vad effekten av en spolning kan ge, och tiden för den återhämtningen – förutsatt att det inte är ben mot ben och all brosk är skadat.

32 dagar spenderade Flora på klinik, 2 spolningar är utförda och därefter sårvård och medicinering. När vi anlände till kliniken önskade vi direktreglering och att vi skulle bli meddelade om när försäkringen var förbrukad. Vi har varit införstådda att det kommer kosta pengar, och hur värderar man ett liv? Jag har varit på kliniken flera gånger i veckan, för att pyssla, vaka och för att hela tiden brottas med tanken att hon aldrig kommer hem.

Vi har tillfört eget foder, egna tillskott för att optimera hennes förutsättningar, sjukgymnasten har efter behandling varit chockad över resultaten kopplade till mobiliteten – baserat på ett röntgenutlåtande och opererande veterinärs upplevelse.

Trots alla odds, trots 1/10 som uttalandes i början som chansen att hon går rädda som gårdspokal – kom hon hem. Den lilla hästen med det enorma hjärtat, mentalitet som är makalös, en framtid som skulle innebära mitt stora framtidshopp med fantastisk kapacitet, ett exteriört gott exemplar och ett huvud som man sällan stöter på idag, så lik sin mamma. Hästen som är, allt jag någonsin önskat, om än våran framtid aldrig blir som jag drömt om.

I fredags efter påtryckning fick jag fakturan… Jag förstod att vi kanske passerat försäkringen något, men var inte extremt orolig eftersom vi inte hört något, trots daglig uppdatering. Summan för hennes vård, omsorg och åtgärder landar på 200 000:- efter att försäkringen tagit sitt och kringkostnader.

HUR kan detta inte flaggats i tid, på något sätt meddelats utan bara släppas rak ner i knäet med ett litet ”det blev en hög summa så du får höra av dig om betalplan”. Olyckligt att du inte fått någon uppdatering…

I skrivande stund, har några av mina närmsta vänner startat en insamling för att hjälpa mig täcka en del av denna, omöjliga summa. Tacksamheten för deras engagemang och för dem som på något vis bidragit i insamlingen är ofattbar. Ord räcker inte för hur rörd, hur ställd jag blir över alla er där ute som vill hjälpa mig, och hjälpa Flora att faktiskt få bli stor, att faktiskt få en chans att leva. Det är en lång väg kvar att ge henne det liv hon förtjänar,  men jag vågar se ett ljus i tunneln. Hon kom faktiskt hem, med riktigt dåliga odds. Nu hoppas jag att vi kan lösa betalningen och få fokusera på hennes eftervård och hennes framtid – om än bara som gårdspokal. För er som träffat henne, eller sett henne, vet ni att hon kommer vara den finaste pokalen man kan ha på en plats.

(11) Hästen Floras skyddsänglar – insamling till veterinärvård | Facebook

Om du kan bidra – med sponsring, kontakter, delningar eller har en möjlighet att ta insamlingen vidare, vore jag ytterst tacksam för Floras skull. När man inte räcker till av egen maskin, kommer man mycket längre med hjälp.

Välkommen tillbaka!

Bloggen fick lite julledigt men jag hoppas att jag inom en snar framtid kan erbjuda kvalitativa inlägg regelbundet för den skara av följare som hänger i.

Vi drabbades av lite sjukdomar i familjen i årsskiftet så mycket har blivit släpandes men lyckades under denna vecka göra mitt prov för att examinera och certifiera mig som massageterapeut, skickade även in alla journaler som jag hunnit genomföra sedan utbildningens start. Hoppas på ett godkänt resultat och att jag kan få uppgradera min titel.

När titeln är uppgraderad kommer en viss prisjustering ske – väntar gör jag med justeringen på träningsfronten men det kommer också ske under 2022. Som ni kanske förstår är det viktigt för mig att ständigt vidareutbilda mig och för att det ska vara möjligt, tillsammans med ökade utgifter behöver det justeras i prislistan. Mer av mig – ger mer till er.

För er som hänger med mig på Instagram startade jag en Yogachallange i måndags som fokuserar på enkla övningar som härleds från yogan / stretchen baserat på 10min om dagen som ska hjälpa kropp och knopp och även ge utdelning i ridningen. Hoppas att ni som hänger på tycker det är en rolig grej och att det ger lite utdelning.

Kommer under våren erbjuda mindre träningsupplägg i grupp för dem som är intresserade där vi följer olika träningsupplägg och försöker aktivera kroppen varje dag i någon form – undantag för vilodag.

Sitter och spånar på min nästa presentation som blir för föräldrar i stallet till barn som börjar med häst! Ett super roligt samarbete tillsammans med Studiefrämjandet och Röbäcks 4H-gård som vi sköter digitalt.

Kom ihåg att sätta mål för 2022, för själen, kroppen, hjärtat och hjärnan. Stora och små för hur vi mår speglar också hur vi är som hästmänniska.